Obama har inte åstadkommit mycket men har ändå stor chans att bli omvald

Barack Obama vill enligt uppgifter fortsätta som president och har redan börjat samlat in pengar. Jag hade inte trott annat och jag tror få hade det om jag ska vara ärlig. Han fick igenom en halvdan reform, en reform som redan var så reformerad att den var ganska tandlös, men det var det som krävdes för att få sina kära partikollegor med på planhalvan. Medans progressiva demokrater  tyckte/tycker den var i princip ingenting och alltjämt ger makt åt försäkringsbolagen, tycker de konservativa att den är för dyr och ett steg mot statligt finansierad sjukvård. Så ser läget ut och det får väl än så länge ses som Obamas största bedrift. Annars har han vunnit fredspriset för det han sa lät fredligt för speciellt fredlig har han ju verkligen inte varit. Fortsatt krigföring i Afghanistan som han lovat avsluta, även i Irak. Bush krig har blivit Obamas och nu attacken mot Libyen, vilket såklart ska ses som annorlunda men som, värt att nämnas, fått en arg kongress mot sig då han inte konsulterade med dem innan beslutet. Till och med, vanligtvis så krigsentusiastiska republikaner har motsatt sig Libyen angreppet, bland dem Ron Paul och hans son Rand Paul för att nämna några. Ron Paul är ju som jag nämnt tidigare dock ingen ”vanlig” republikan.

Men efter att ha åstadkommit lite under sina första två år, åkte han och hans parti som väntat, när ekonomin är som den är på nederlag i kongress och senatvalet förra året (2010). Republikanerna tog över majortieten i kongressen medans Demokraterna med minsta marginal behöll den i senaten. Det här ledde förstås till att Obama höll världens mest givmilda tal till sina meningsmotståndare, att de nu måste samarbeta över partigränserna, vilket man i USA är väldigt duktiga på, för att nå framåt för landets bästa. Dessutom gjorde ju detta att tidigare ” nej sägar” Republikanerna nu var tvungna att bli konstruktiva. Obamas tal var enligt mig alldeles för inbjudande och ledde senare till att han lade sig platt för Republikanerna, när han som han varit så stark motståndare till, förlängde Bush skattesänkningar för dem allra rikaste i någon slags överenskommelse med Republikanerna. Detta som brukligt gjorde att många demokrater (kongressledamöterna Kucinich, Anthony Weiner b.la) faktiskt undrade vad han höll på med.

Så mycket ”yes we can” och ”change” har det blivit under snart fyra år under Obama–styre. Med andra ord, väldigt lite har hänt och som försvar ska sägas att det är svårt att få reformer genomförda i USA men ändock, det där håller ju inte. På flera punkter har Obama snarare varit Republikanernas bästa president,. Han har fortsatt två krig, sänkt skatten för de allra rikaste (det är bara sjukvårdsreformen som förstör..) och så vidare. Inte mycket har förändrats, bara retoriken.

(Som en liten parentes bör sägas att Obama såklart är (litet i alla fall) snäppet bättre än Bush och det tar lång tid att komma tillrätta med saker och ting, till följd av Bushs katastrofala år vid makten men det gör inte Obama bra på något sätt. Och han är bättre än brist på alternativ (Republikanerna) förstås. Inte heller det gör honom på något sätt bra).

Det som dock är besvärande för Obama är människorna, de som normalt inte brukar rösta, som bor i utsatta områden (afroamerikaner och andra ”lågstatusgrupper”) som han lyckades entusiasmera i valet 2008 och som han bland annat vann valet på. Överger de honom nu medtanke på hans lama år som president (förutsatt att inget revolutionerande händer från Obamas sida på dryga året tills nästa val) och återigen konstaterar att det inte spelar någon roll vem som styr? Det är en bland många frågor som borde ge Obama huvudbry. Annars har han en republikansk opposition, en arg, till viss del destruktiv Tea-Party rörelse emot sig som inte vill något annat än att kicka ut Obama i nästa val. Men vem ska göra det? Det är frågan, det snackas om som jag tidigare nämnt, Ron Paul. Men jag har som bekant svårt att se hur han ska kunna rubba Obama. I så fall snarare på ett väldigt starkt missnöje mot Obama. Frågan är också, vad vill Republikanerna göra annorlunda? Visst, det snackas om att minska underskottet som Republikaner annars är experter på att öka, sänkta skatter och sådant. Det gamla vanliga. Attraherar det återigen amerikanerna efter bland annat Bush liknande, katastrofala politik? Kanske. Men just nu är den stora frågan, vem ska kunna utmana Obama? För tillfället ser jag ingen seriös kandidat.

Förutom det är också något som kan ställa till problem, de progressiva rösterna (kanske framför allt Dennis Kucinich) som i två val i rad ställt upp som presidentkandidat just för att försöka vara den progressiva rösten och flytta bort det demokratiska partiet från Republikanerna. Kommer han ställa upp ytterligare gång och den här gången, utmana en president från sitt eget parti (det har han inte gjort tidigare) eller kanske någon annan? Det handlar inte om att Obama på något sätt skulle vara hotad av Kucinich utan att han och faktiskt (ja, de är en del) skrämt iväg liberala väljare som antingen skiter i att rösta eller ifall han ställer upp, röstar på Dennis Kucinich? Det skulle vara välkommet så Obama vet vilka han representerar och vilka som bland många, faktiskt röstade på honom.

Allt detta återstår såklart att se men det sista man ska göra är att räkna bort Barack Obama. Inte för att han åstadkommit så mycket, framför allt knappast speciellt bra saker utan för att han är en skicklig politiker, en bra talare och ifall han kan rättfärdiga sjukvårdreformen som han kommer få mycket skit för, krigen/t han sa han skulle avslutat som han inte gjort, den katastrofala ekonomin och övertyga amerikanerna, att han som han själv sagt- ”har mycket kvar att ge” har han stor chans att bli omvald.

Och medtanke på vad han hittills åstadkommit lär det väl inte vara några större svårigheter att ”göra mer” som han själv uttryckte det…

Om dryga ett år vet vi och vägen dit blir sannerligen spännande och intressant.

Exp, AB