The craziness
november 13, 2011 Lämna en kommentar
Det finns nog inget som väcker mer jubel i amerikansk politik än när en republikansk presidentkandidat talar med hjärta, hur det är självklart för honom att USA ska vara ledande i världen- de ska vara polisen i världen och inte tveka att angripa Iran. Då spelar det ingen roll att amerikanerna går på knäna på hemmaplan, att budgetunderskottet ökar vareviga dag och att ännu ett krig skulle öka den ekonomiska krisen ytterligare. Det är känslan, känslan att USA ska vara ”number one”, att de som land ska styra sin omgivning. Något annat finns inte och kosta vad det kosta vill. Ekonomiska beräkningar som aldrig varit Republikanernas starka sida, eller deras omsorg för amerikansk ekonomi är då inte värt någonting.
Det är i princip alla republikanska kandidater överens om förutom två, Ron Paul och Jon Huntsman. I gårdagens debatt förklarade Paul som så många gånger förr sin principfasta ståndpunkt. Det ska han ha all heder för. Medans de andra kandidaterna myste och pratade varmt om tortyr (!) så sa både Huntsman och Paul blankt nej till tortyr. Som varje demokrat och mänskliga rättigheter förkämpe borde göra. Jon Huntsman skulle och inte för att jag hoppas på en republikan vara väldigt intressant som utmanare till Obama, medtanke på hans utrikespolitiska erfarenhet (ambassadör i Kina) och som guvernör för Utah. På något sätt skulle det göra ett val mer rättvist, bort från galningar som vill starta krig och tror på allvar att Obama är socialist som präglar dem andra kandidaterna. Ron Paul likaså, medtanke på hans principfasthet och ideologiska övertygelse.
Men varken Huntsman och Paul har en chans. De är för olika om vi ska vara ärliga. Medans de andra kandidaterna ofta är rätt överens, där bara detaljer skiljer sig så sticker Huntsman men oftast Paul ut lite. Det gör dem omöjliga. Paul må ha en trogen supporterskara, även i Sverige men har ingen chans. Det går inte att vinna en republikansk nominering bland de mest konservativa genom att avvisa krig och helt enkelt säga ”vi har inte råd”, hur förnuftigt det än må låta eller blankt säga nej till tortyr. Då stiger man på något sätt ner från bilden om att USA är världens stora ledare och måste kriga- rätt ofta för att behålla bilden intakt. Och för konservativa gräsrötter är det otänkbart.
För Obama inbillar jag mig att han skulle fått det så mycket tuffare med Jon Huntsman på andra sidan, än någon av de andra kandidaterna. Det lär somsagt dock inte hända.
Men för amerikansk politik, och för lite sans och vett skulle det vara bra. Istället lär det bli en av de övriga som inte tvekar att skicka ut USA i krig. På nytt. Som om det gick så bra förra gången och som om landet har råd med det.
