Medias roll i Juholts eventuella avgång

Om lite mer än en timme väntas ifall journalisternas källor stämmer Håkan Juholt meddela sin avgång på en presskonferens i sin hemstad, Oskarshamn. Det här är varför i korta drag:

Han uppgavs brutit mot ett luddigt och nästan inget regelverk alls angående ersättningar för sitt boende. Senare framkom det dessutom att flera riksdagsledamöter hade gjort något liknande. Felaktigt tagit ut ersättningar för flertalet bilresor. Det är klantigt, moraliskt tvivelaktigt på alla sätt men bör leda till avgång? Nja, knappast. I så fall är det många politiker som borde lämna sitt uppdrag har jag en känsla av. Men i takt med att drevet blivit hårdare och mer påtagligt, har hans chanser blivit nästan obefintlig att reda ut stormen. Lägg därtill när han velande angående Libyen- insatsen och hans försök, så vitt vi vet att utan övriga riksdagsgruppens godkännande eller ens vetskap försökt stryka A-kasse satsningen som varit en socialdemokratisk hjärtefråga. Nu senast, hans märkliga uttalande i Sälen. Knappast förtroendeingivande.  Och vi ska ju såklart inte glömma hans partikamraters sätt att sticka honom i ryggen, när det blåst som allra värst kring honom. Det skulle inte hänt som jag varit inne på i tidigare inlägg, om han blivit vald med ett stark och klart mandat. Det blev han inte och såklart, för att dagens Socialdemokrati fortfarande har ett gäng karriärister och giriga saker kvar i partiet som bara vill SITT eget bästa.

Håkan Juholt är en klantskalle och har gjort flertalet moraliskt tvivelaktiga saker och också, med en förmåga att prata först och tänka sen. Det är inga vidare egenskaper som partiledare. Han är bortsett från det, en alldeles lysande retoriker som Fredrik Reinfeldt har stora problem mot. Nåja, förutom, partiledardebatten den här veckan. Då var Juholt inte sig själv, han hade inget självförtroende kvar.

Jag tror att mediesituationen gjort honom ohållbar att sitta kvar, tillsammans med hans klavertramp. Men jag är också övertygad om att media är ute på farligt vatten. Här har man jagat en ganska nybliven partiledare från start, avslöjat hans klavertramp men aldrig riktigt släppt det. Bara fortsatt. Om det här skulle vara vardagen för varje politiker, för varje högt uppsatt poiltiker så skulle det vara fortfarande tvivelaktigt men kanske ändå acceptabelt. Men låt oss vara ärliga, så är det inte. Låt mig ta ett exempel. Carl Bildt,  varit involverad i ett företag anklagat för folkmord (ja, rätt allvarligt trots icke fällande dom) och ljugit i TV om företaget. Få rubriker och om ens några, har de nästan tvingats fram. Eller Fredrik Reinfeldts “svarta” barnflicka. Knapp några rubriker, trots att det torde vara allvarligt för en statsminister. Det är dem där konstiga och dubbla måttstockarna som är problematiska i mediakåren. Och i längden även ett demokratiskt problem.

Låt oss ha det i åtanke när senare i eftermiddag, en partiledare med största sannolikhet offras. Allt har inte gått rätt till, det är en sak som är säker och där har Håkan Juholt sin del. Dessvärre som det borde vara, inte hela.

Läs Thaher. Håller inte helt med, men klart läsvärt. Även det här  läsvärt. Paul Ronge