Agera Djurgården, inte reagera
februari 3, 2012 Lämna en kommentar
När Hardy Nilsson tog över Djurgården för sin andra sejour i klubben inför säsongen 2008/2009 pratade han om att agera istället för att reagera. Första säsongen gick det över all förväntan och hans filosofi, tillsammans med en riktigt bra trupp som man fick ut allt av räckte till en 2a plats i serien och SM-silver. Förväntningarna var såklart höga säsongen efter. En del tappade spelare men överlag, ett fortsatt starkt lag. Men det funkade inte som det var tänkt. Man slutade på en 6e plats, var för ojämna och blandade alldeles lysande prestationer med mediokra bottenapp. Och slutspel mot Luleå, de vann första tre matcherna tills Djurgården vaknade men tillsist i sjunde avgörande och med lite tur, kunde Luleå avgöra. Djurgården var utslagna. Det här var inte vad som var planerat.
Till den här säsongen (nuvarande alltså) hade Daniel Tjärnqvist, gammal ur-djurgårdare hämtats in så även två SSK spelare i Jonas Almtorp, Mattias Carlsson och ”hemvändarna” Kyle Klubertanz och Gustav Wesslau. På pappret bra nyförvärv och experter, däribland Leif Boork tippade Djurgården så pass långt som SM-guld vinnare. Det framstår i dagens läge verklighetsfrämmande. Det beror på flera anledningar. Varav den första egentligen hänger ihop med nyförvärven. Varken Almtorp och Carlsson har gjort många glada. De har inte gjort mål och varit allmänt dåliga. Almtorp finns det mycket hjärta hos, han gör alltid en helhjärtad insats men det leder sällan någonvart. Carlsson värvades in som målskytt men har knappt producerat alls. Klubertanz ligger nästan i botten på den mindre smickrade listan +/- statistisk. Klantiga misstag, bristfällig defensiv och bra offensivt har varit hans problem. Tjärnqvist har varit bra, stabilast av egentligen alla i Djurgården men det hjälper föga när övriga laget inte fungerat. Givetvis har Wesslau gjort det han kunnat och i många fall räddat laget. Det är så man kan om man vill göra det enkelt för sig men det gör det inte mindre korrekt, säga om man vill sammanfatta lagets säsong. Man har för att hårddra det gjort ett fåtal bra och väl genomförda matcher i år. De kan räknas på två händer. Max. Överlag har det sett bedrövligt ut, ingen lösning på hur man ska ta sig ur zonen, hur man ska få igång målskyttet och så vidare. Oorganisterat utan lösningar. Försvaret har inte fungerat, än mindre anfallspelet. Ingen gör målen, man skapar i bästa fall mycket men sätter inte dit den. I många matcher har Djurgården haft tur, ren och skär tur att man t.ex fått med sig tre poäng när man inte förtjänade någon eller en när man borde förlorat. Men tillslut kom man till den där punkten där turen inte fanns där. Tendenserna har egentligen, rent spelmässigt varit tydliga sen första stund. Laget kom in i en otroligt negativ spiral (förut har man kunnat förlora en match för att sedan studsa tillbaka) men det gick inte längre. Man gjorde inte mål och släppte in. Då vinner man inte. Tillsist såg även styrelsen det här, x antal matcher efter vi supportrar sett det. Hardy som förtjänar all respekt och till och med en tröja i taket för allt han gjort och Micke Johansson fick lämna. In kom Tony Zabel, föredetta spelare, Niklas Falk och ass tränaren Thomas Monten fick fortsätta i sin roll. Men inga spelare kom in förutom en extra målvakt.
Det är så Djurgårdens sportsliga ledning agerar. Först väntar man in i det sista och gör något, sen säger man att man letar efter spelare men det måste kännas ”rätt” också. Samtidigt har varenda (nåja, nästan) elitserieklubb hittat rätt och hittat spelare. Marknaden må vara liten men om ledningen verkligen ansträngt sig så skulle man- är jag övertygad om hittat ”rätt” spelare. Faktum är att Djurgården i det här läget skulle må bra av vilken förstärkning som helst. Bara för att få in något nytt, få in nytt blod och öka konkurrensen i en grupp där varenda en av spelarna mer eller mindre underpresterat men alltjämt, kunnat räkna med att lyfta lön och spela varenda match.
För så har det varit. Etablerade spelare som Marcus Nilsson som den här säsongen skulle göra revansch och ösa in mål har inte presterat. Han har ska sägas, på senare tid i alla fall visat tendenser. Inte heller har Ölvestad varit så bra som han kan vara. Listan kan fortsätta hur länge som helst. Utan dessa spelare, utan spelare som ska ”leda” laget och är de med mest rutin går det inte. Man kan inte ha den sortens kompetens på halvfart och förvänta sig att det ska gå bra.
Djurgården måste börja agera. Man måste börja få ”enkla” mål med sig och göra det enkla. Skjut mot mål, spring på returen. I det här läget där självförtroendet är så lågt det kan vara gäller det att bara köra, inte tänka så mycket. Gör det DU är bra på som spelare. Och nöt på. Tids nog och innan det är försent, hoppas jag- vänder det. Det måste det göra.
Men det tar inte ifrån det faktum att ledningen i Djurgården byggt ihop det mest felbyggda laget på väldigt, väldigt många år som om det vill säga illa- kan leda ända till kvalserien. Detta felbygge till trots, är laget för bra för kvalserien. Och det här laget kan vara bra, men man visar det på tok för sällan. Men det säger också en del om ledningens slapphet och ignorans i det längsta i att agera. Vänta in i det längsta när kvalserien ligger runt hörnet, i ett lag där förväntningarna är skyhöga.
För det handlar om att agera, inte reagera. Hardy hade rätt då.
Nu måste man börja göra just det. Igen. Nu är det viktigare än någonsin.
