Fredrik Reinfeldt pratar fint, men hans politik talar sitt tydliga språk

I går öppnade Riksdagen och statsministern höll sitt traditionsenliga tal. Han pratade om mycket och ett genomgående tema var sammanhållning. Jo, ni läste rätt, sammanhållning. Han tog till och med upp att det är bra att Sverige har relativt små inkomstskillnader. Det skulle i vanliga fall få varje liberal eller gammelmoderat att rasa, men eftersom de är väl medvetna om att det bara är snack och att man istället gör tvärtom, så kan de sitta lugnt kvar i stolen. Det hör ju till att prata om hur fantastisk välfärden är fast man saboterat den, hur skolan är på gång igen fast det är tvärtom och man gör sitt yttersta för att det så ska vara och så vidare. Det är liksom Nya Moderaterna det, och Alliansens tema. Man gör en sak, pratar om en annan.

Det är smart och cyniskt. Det är liksom politik. Fredrik Reinfeldt vet om det och Alliansen vet om det. Man är inte dumma, man driver bara en politik vars grundide är ojämlikhet men pratar som om man vore sossar. Och det går hem. Det har gjort det länge.

Å andra sidan frågar man aldrig vad de mest utsatta tycker. Vad de som har blivit utkastade ur A-kassan tycker, eller de som blivit utförsäkrade. Inte heller har man en opposition, Vänsterpartiet ett undantag, som pratar om ojämlikhet som ett stort problem. Och hur man ska investera i välfärden.

Fredrik Reinfeldt kan prata och det tillåts han göra.

Men det är dags att syna bluffen.

Efter sex år borde fler kunna göra det.

Lästips: Eric Rosèn, AB