INTE bidrag, FÖRSÄKRINGAR

I partiledardebatten i Söndags tog Jan Björklund bland flera borgerliga partiledare upp att Socialdemokraterna ”vill höja bidragen”.  Jag är fortfarande nyfiken vilka dessa bidrag är. För sanningen är ju den att S vill inte höja några bidrag, det S har föreslagit är en rejäl A-kassa och sjukförsäkring. Två FÖRSÄKRINGAR, som vid sjukdom eller arbetslös, ska göra så att du slipper lämna hus och hem raka vägen in i fattigdom. Hemskt för högern vad jag förstår. Men det är mer än det. När de kallar detta för bidrag är det ett sätt, ett ytterst medvetet sådant, att misskreditera och föraktfullt beskriva de mest utsatta som är beroende av en A-kassa eller sjukförsäkring. För alla vet ju att bidrag är knappast något positivt. I regel associeras ju detta mer än någonsin tidigare, tackvare regeringen med lathet och fusk. Något som är fel. Det är fel och skamfyllt att vara sjuk eller arbetslös. Regeringen har förstärkt detta med all tydlighet.

Men det är mer än ordet ”bidrag”. För Jan Björklund kom undan med det. Ingen vågade på något sätt värderingsmässigt ta strid för hur han, bland andra på ett föraktfullt sätt beskriver de mest utsatta människorna i det här landet. Visst nämnde Stefan Löfven och för den delen Jonas Sjöstedt att vi ska ha trygga social försäkringar. Men ingen, nej ingen, vägrade gå i en värderingsmatch med dem, att det är försäkringar och ställa frågan vi alla väntar på: Varför föraktar högern de mest utsatta? Varför vill de sparka på dem som redan ligger? Varför gör dem det så systematiskt? Människosynen?

Nej, istället sväljer de rödgröna i princip fullt ut synen på hur A-kassa och sjukförsäkringar som ”bidrag”, som något fult. Som om man nästan hade dåligt samvete att man försvarar att folk ska slippa, som nu, vid sjukdom eller arbetslöshet att lämna hus och hem. Så vinner högern. Så blir deras lögner en sanning och så blir deras världsbild anammad även av vänstern. Ett ord kan betyda så mycket.

I en partiledardebatt inför valet 2006 fick Lars Ohly vid upprepade tillfällen rätta dåvarande folkpartiledaren, Lars Leijonborg som kallade A-kassa och sjukförsäkring för just bidrag. Det gjorde han suveränt och med bravur. För det var viktigt och korrekt.

Sex år senare är det knappt någon som gör det.

Det är sorgligt.