Kuba – Castro och revolutionen
oktober 20, 2012 Lämna en kommentar
Fidel Castro är, enligt rapporter döende. En man som överlevt över 700 mordförsök från USA och styrt Kuba sedan revolutionen med järnhand, är alltså påväg att kasta in handduken. Förändrar det något? Nej, inte som jag kan se det. Raoul Castro, hans bror, har sedan ett tag tillbaka tagit över makten. Istället kommer ett stort sorgearbete påbörjas när han väl avlider.
Jag har inte mycket till övers för Fidel Castro. Men jag har otroligt svårt för den höger som bara avfärdar denne man som ”förtryckare” (jo, epitetet är korrekt. Mer om det nedan), lika mycket som jag har svårt för den extremvänster som ser Fidel Castro och Castro-regimen som helgon. Så är det givetvis inte. Allt är lite mer komplicerat än så. Dock så började allt med revolutionen 1959 när bröderna Castro och Che Guevara tog makten ifrån den USA underordnade diktatorn Batista, som bara gick just stormakten USA:s ärende. Sen dess har USA, helt plötsligt, brytt sig om ”demokrati och frihet” när det gäller Kuba. Ofta sker det ett missförstånd eller rentav en förenkling när det gäller revolutionen. Det är givetvis så att Che Guevara och Castro var övertygade kommunister, det var också deras mål, men revolutionen som gjordes handlade om mycket mer än så. Den handlade om Kubas självständighet. ”Che” och Castro + många fler, ja rentav folket, var trötta på att USA styrde Kuba och hade en så kallad ”valp” som de gillade i Batista och gjorde allt de bad om. Revolutionen ledde således till att Kuba höll USA kort och gjorde saker dem absolut inte tyckte om, som att förstatliga företag. Usch och fy, förstås. I sin tur ledde det till ett embargo mot regimen, som FN:s generalförsamling röstat för att upphäva fler gånger. Då detta dels är ineffektivt, straffar befolkningen och egentligen bara ger regimen ny kraft, i att köra sin ”USA hotar oss”, förvisso korrekt genom historien men ger onödig legitimitet till regimen.
Det är dessvärre sällan jag ser eller hör det resonemanget angående den Kubanska revolutionen. Istället blir det ryggradsreflex fördömande mot regimen. Korrekt, förstås. Castro ska, precis som vilken som helst, ställas inför rätta för att inte tillåta yttrandefrihet och demokratiska val. Men oftast måste man förstå historien i ett land, för att förstå nuet.
Detta gör inte Castro-regimens förtryck mindre och mindre viktigt att ta upp. Tvärtom. Kuba gick från en enpartistat till en annan, det går så att säga inte att förneka. Sedan kan man, om man vill förstås, imponeras över den kubanska sjukvården som ska vara riktigt bra och dess utbildningssystem. Detta ursäktar, eller försvarar inte under några omständigheter förtrycket som Castro-regimen utsatt sin befolkning för.
Där är nog de flesta överens om. Förutom tokarna i Svensk-Kubanska föreningen och de mer extrema på vänsterkanten och den där ryggmärgshögern som inte vet något om landet och revolutionen, som på allvar präglat Kuba sedan dess.
Jag vet inte vad jag efterlyser. Men kanske är det, trots allt, kunskap om den Kubanska revolutionen som jag vill åt och tyvärr saknas bland många. De flesta ser bara en röd stjärna, sen är det kört.
Den Kubanska revolutionen är mer än vägen till Karl Marx utopi. I den hade Fidel Castro, tycka vad man vill om honom, en betydande roll. Den handlade om Kubas självständighet. Det förtjänar uppmärksamhet. Det förtjänar eftertanke.
Samtidigt bör givetvis Kubas enpartistyre innan och efter revolutionen fördömas å det grövsta.
För ja, det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
