Tyck något!

Jag tillhör dem som tycker idrott och politik hör ihop. Det innebär inte att allt ansvar helt plötsligt, så fort till exempel ett stort evenemang anordnas i ett tvivelaktigt land, ska idrotten ta allt ansvar. Givetvis inte. Men inte heller fungerar det att komma och säga, när människor förtrycks, eller som Roland Andersson (före detta förbundskapten) sa när Sverige hade ett träningsläger i Saudiarabien ” kvinnorna kan se matchen på tv” (apropå att kvinnorna inte får gå på matcherna). Denna ignorans och okunnighet är något som bekymrar mig när det kommer till det svenska landslaget.

Jag vet inte vad jag begär, eller egentligen begär jag inget, utan vill att spelare ska tycka saker (läs: något). Snart är det fotbolls EM i Ukraina, ett land som fängslat Julia Tymosjenko på tvivelaktiga grunder (en oppositionell) men vi hör inte ett ljud. Inte från någon spelare eller ledare. Svenska fotbollsförbundet tycker ingenting, de bara kör vidare som allt är fint och vackert i den här världen. Jag tycker det är bekymmersamt.

För att klargöra. Jag begär inte att spelarna ska kräva en bojkott, ta på sig något slags ängel-ansvar (det är politikernas ansvar) men jag tycker det vore fräscht och nyttigt om de tyckte något, någon gång. Tycker dem det är okej med den Ukrainska regimens behandling av Tymosjenko!? Är det ett problem? Säg något, snälla. Detsamma kan appliceras på övriga landslag i lika hög grad. Jag förstår och respekterar att ni är där för att göra ett jobb och måste fokusera på det, men det gör det inte omöjligt för er att TYCKA något. Och säga det. Medan vi andra har synpunkter om vilka länder som arrangerar och vilka demokratiska tvivelaktigheter de har, så sitter landslagen tyst. Knäpptyst till och med.

Det gör att man gärna tror att spelarna inte kan någonting annat än att spela fotboll, vilket jag tror är en felaktig bild. Men det är den bilden dem ger oss. Men det värsta av allt är och kommer alltid vara, ignoransen.

Det är demokratins värsta fiende. Att bara för vi spelar fotboll och får jättebra betalt för oss, spelar ingenting annat någon roll.

Våga göra som Loreen. Tyck saker och markera dem, men gör ändå det du ska. Eller gör något liknande. Vad f-n, öppna i alla fall munnen.

För att  ni bryr er. Det gör ni väl?

Mitt Djurgården ute på farligt vatten. Respektlös behandling av spelare

Jag vet inte om det här stämmer men jag säger OM det stämmer. Då är det inte okej. Jag är Djurgårdare och skäms. Så behandlar man inte spelare men framför allt människor, som burit klubbens tröja och gjort sitt yttersta sen kan man såklart tycka vad man vill om dem som spelare. Man ingår ett avtal med en spelare och har då som klubb ett ansvar. Antingen bryter man avtalet och alla går nöjda eller säljer spelaren men man fryser inte ut icke-önskvärda spelare så de inte längre får träna med A-laget, trots A-lagskontrakt utan får äta lunch ensamma och träna med juniorer, som de absolut inte har någon samhörighet med. Det är respektlöst och ovärdigt.

Jag gillar Magnus Pehrsson och alltid gjort. En ur-djurgårdare med stort hjärta men såhär behandlar man inte spelare. Det är såklart en sak att säga hur de inte är önskvärda men en annan att frysa ut dem på allvar, som om klubben vore någon mobbare. Så agerar man inte. Punkt. Man har skrivit ett avtal med en spelare och sålänge de inte är brutet, tycka vad man vill om det så ska givetvis en spelare behandlas med respekt. Som en människa. Ett avtal ska följas. Och det innebär att en A-lagsspelare ska få träna med likasinnade och ingå i ett socialt sammanhang. Om inte, bryt kontraktet då så är alla nöjda. Att ”frysa ut” spelare är bara smak och respektlöst.

Det handlar inte om att det är ”synd” om fotbollsspelare, varav de allra flesta proffesionella har det väldigt gott ställt men de ska behandlas med respekt utifrån avtal och för att de är människor, kort och gott.  Alldeles oavsett om de är fotbollsspelare eller sysslar med något annat. Det Djurgården gör nu är inget annat än väldigt ”osnyggt”. Man ska kunna kräva en bättre människosyn och behandling av spelare än så.

Jag hoppas Magnus Pehrsson omprövar sin ledarstil, eller vad man nu ska kalla det här…

AB, 1, 2

Av med offerkoftan, Birro

Jag ska vara ärlig. För några år sedan, utan att ha läst några av hans böcker ska erkännas så började jag tycka om Marcus Birro och respektera honom. Det var när han först gick i bräschen mot försäkringskassan och till viss del regeringens omänskliga sjukförsäkring. För det hade han förtjänat min respekt. Det var trots allt inte många ”kändisar” som gick ut såhär offentligt.  Och sedan tyckte jag han gjorde ett bra radarpar med Lennart Ekdahl i kvällsöppet. Men efterhand ”dog” hans engagemang för sjukförsäkringen och försäkringskassans hantering. För honom i alla fall. Den har i allra högsta grad varit viktig för oss andra och nästan blivit viktigare efterhand. Men det var bara tillfälligt för Marcus. Sedan var han Socialdemokrat ett tag om jag inte minns fel men helt plötsligt 2008 tror jag det var, såg jag att han skulle tala tillsammans med Siewert Öholm för Kristdemokraterna på förste maj. Det kändes nästan lite roligt. Först engagera sig för en mänsklig sjukförsäkring och sedan börja, helt plötsligt sympatisera med ett av partierna bakom den… Har jag missat något, tänkte jag?

Sedan har det väl egentligen bara gått utför. Han har i märkliga krönikor i expressen skrivit den ena bisarra saken efter den andra, försvarat Livets Ord på sin twitter, varit gäst hos Ulf Ekman (ledaren i samma sekt) och så vidare.  Lägg därtill hans vurmande av den kristna högern som han anser veta vad ”riktig” solidaritet är, till skillnad från förhatliga vänstern.  Och när han skriver sånt här så reagerar folk. Vissa har positiva saker att säga, andra inte. Det ingår på något sätt i rollen när man skriver offentligt för en stor dagstidning och är en offentlig person.  Det spelar dock mindre roll för Marcus Birro. Som det här brevet till honom. Det är sakligt och helt rättmätig kritik på saker han har skrivit.  Vad är hans svar? Egentligen ingenting. Det är givetvis hans fulla rätt om han vill bemöta kritiken eller inte. Men som krönikör och författare torde han välkomna kritik, kan man tycka!? Nåväl, istället kallar han det som jag (brevet alltså) skrev ovan, för ”avsky”. Var ligger avskyn? Det Eric Rosen gjorde så förbannat bra var just att han gick till attack, vilket vad jag vet inte är förbjudet- mot vad han har skrivit i flertalet texter. Men det spelar ingen roll. Det är avsky mot Birro personligen som det verkar.

När han för ett tag sedan ville bli partiledare för Kristdemokraterna och samtligt leda Kvällsöppet, vilket är helt orimligt och gick följaktligen inte. Då var alla emot honom igen trots att man tyckte det var roligt och drev med honom om det. Då hatade människor honom. Marcus Birro påminner lite om den alltid så missförstådda extremhögern som tar varje chans att tycka lite extra synd om sig själva. Ta det lugnt nu, jag jämför inte Birro med främlingsfientlighet men agerandet, sättet de tar emot kritik på.  Där går det att se klara likheter.

När man skriver saker många uppfattar som smörja, samtidigt som han ryggdunkas av en kristen homofobisk höger så får man kritik. Svårare än så är det. Och det kan jag lova, att det kommer Marcus Birro fortsätta få. Inget personligt utan med fokus på sakfrågan. Det är en naturlig del som krönikör i en stor blaska. Ingen avsky, i så fall bara emot det han skriver. Hat mot honom personligen är en annan sak, givetvis vedervärdigt och har inget att göra med kritik mot hans texter.

Deal with it!

Offerkoftan börjar bli lite utjatad nu.

Svenska fotbollsförbundet – okunskapen och ignoransen personifierad

Vi kan ju bortse från att det svenska fotbollsförbundet överlag verkar vara inkompetensen personifierad i det rent fotbollsmässiga och koncentrera oss på det lite mer djupare, visserligen fotbollsmässigt det också, men det faktum att svenska landslaget ska möta Bahrain i en landskamp. Ett land där landslagsspelare som ställer sig på protesternas (arabiska våren) sida blir uteslutna ur landslaget och tvingas fly landet och där människor med annan åsikt torteras och fängslas.

När Sverige skulle möta Saudiarabien för några år sedan, där kvinnor inte får gå på fotbollsmatcher b.la så sa dåvarande förbundskaptenen Roland Andersson-”de kan väl se matchen på TV”. Det säger en del även om det var en otrolig groda från Roland när det begav sig, om fotbollsförbundets syn på omvärlden. För dem är det fotboll, enbart fotboll. Oväsentligt och fullständigt ignoranta att människor slås ihjäl för att de har en annan åsikt. I den här krönikan framkommer det att landslagschefen inte ens har en aning om vad som försiggår i landet (!).

Hur kan det vara möjligt att Sverige har ett så ignorant och oansvarsfullt förbund? Var är kunskapen och var är känslan? Nej, det är inte bara fotboll- det har aldrig bara varit fotboll. Framför allt är det människor vi pratar om, förtryckta människor som inte ens fotbollsförbundet vet om existerar i det berörda landet.  Och varför som krönikan av Eric Rosen lyfter fram ovan, varför är det så ohyggligt tyst om den här matchen!?

Ibland önskar jag även att spelarna som visserligen har en enda uppgift- att just representera landslaget kan själva komma fram till någon slutsats, eller ha synpunkter. Jag menar inte nu att fotboll och politik alltid och oavsett hör ihop, men ibland gör det just det. Framför allt när människor i landet vi ska möta så tydligt förtrycker människor, och när även protest vågen nått landet (arabiska våren). Ja, då ställer vi oss på förtryckarnas sida. För det är så det blir och ser ut. Istället för en liten oskyldig markering. Men just ja, förbundet har ju ingen aning om hur vår omvärld ser ut…

Den här videon kanske kan vara något för fotbollsförbundet. I rent utbildningssyfte.

 

Människor före fotbollen

Jag älskar fotboll, jag lever och andas bokstavligen för det här vackra spelet. Det medför lidande, ilska, frustration och otrolig glädje. Men det finns stunder där det inte spelar någon roll, där dem där tre poängen eller senaste domarmisstaget som kostade tre poäng inte är viktigt längre (undertecknad var minst sagt upprörd över domarens insats när United mötte Newcastle). När man på allvar faktiskt frågar sig hur man kunde vara upprörd över uteblivna tre poäng när sånt här händer, och faktiskt blivit mer och mer vardagsmat inom fotbollen och för den delen världen idag. Eller det mest aktuella, Gary Speeds tragiska självmord igår.

Men vad beror det då om vi riktar in oss på självmord i första hand? En rätt självklar gemensam nämnare i alla sammanhang är ju såklart att människorna i fråga mår otroligt psykiskt dåligt. Det kan handla om depression som det nog gör många gånger, eller den otroliga påfrestning spelare som domare står inför under varje match, varje framträdande. Man klarar inte pressen, underpresterar kanske och ser ingen väg ur det. Gary Speed är trots allt inte ensam, för några veckor sen försökte en tysk domare ta sitt liv precis före en match. Och för några år sedan tog målvakten Robert Enke sitt liv. Exemplen är fler än de flesta av oss tror (se länk ovan t.ex).

Bosse Pettersson, expert  på Viasat fotboll som jag överlag inte har mycket över för, uttryckte sig bra när han sa att spelarna är som maskiner. Jag tror han, omedvetet eller inte pekar på ett problem där. Vi utgår alltid ifrån att spelarna ska prestera (de tjänar ju hundratusentals kronor i veckan!!) och att det ska gå bra för lagen/laget man älskar, eller att domaren ska göra sitt jobb och om han inte gör det, då j-vlar. Annars blir man frustrerad, kanske framför allt på domaren som trots allt har en stor roll i fotbollen. Någonstans påvägen kanske vi glömmer bort att spelarna som domare, bara är människor. Precis som du och jag. De gör misstag och blir ihjäl sågade för det. Över gränsen i mellan åt. Det tar på en, oavsett hur ”stark” psykisk man är. Vissa är inte så starka psykiskt, då tar det ännu mer på en. Och då kan man faktiskt, hur främmande det än må låta för oss supportrar bli deprimerad och inte finna en väg ur det. Jag säger inte att det är fallet när det gäller Gary Speed för det har jag har ingen aning om. Men överlag kan jag tänka mig att så kan det faktiskt vara. Den otroliga påfrestning som dagens fotboll handlar om. På både gott och ont.

Det finns ingen ”quick fix” ur det här, men sådana här otroliga tragedier får alltid än att tänka efter lite extra (jag vet. Förskräckligt att något sånt här ska till..). Och låt oss göra just det. Låt oss faktiskt på allvar fundera på att fotbollspelare och domare i första hand och framför allt är människor. Som du och jag. Vi älskar våra lag och gråter nästan när dem förlorar. Det är så det ska vara. Så ska fotbollen vara, sådan är fotbollen. Det är det som gör den så underbar. Men först av allt, alla lag och spelare till trots är vi alla människor med känslor.

Det kanske är dags att tänka på det lite mer.

AB

Jag hade fel

Jag är Djurgårdare i själ och hjärta och igår var jag förbannad, förbannad på domare Martin Hansson. Förbannad på det faktum att han återigen gjorde en otroligt dålig match och ändå, alltjämt anses vara en av Sveriges bästa och fortsatt får döma svensk fotboll på högsta möjliga nivå. Och nej, det har i det här fallet inte att göra med handssituationen utan överlag.

Jag var också en av alla Djurgårdare som skrek när domare Hansson som vi såg det, missade en solklar hands på en IFK spelare i straffområdet. Det har nu i efterhand visat sig att Hansson hade rätt, han följde regelboken och att många Djurgårdare däribland jag, får gå med huvudet under armen. Jag har alltid känt mig hyfsat bevandrad i reglerna inom fotbollen och när en spelare som i det här fallet IFK backen får bollen så tydligt på armen, visserligen när han glidtacklar som är utsträckt (inte intill kroppen), för att förhindra ett skott vill jag få det till straff. Jag och många med mig hade fel. Enligt regelboken som Robert Laul förtjänstfullt går igenom är reglerna inte sådana. Jag kan tycka att reglerna är otydliga och allmänt svåra att förstå, men det är inte Martin Hanssons fel utan han gjorde sin tolkning av reglerna, som verkligen är svårtolkade. Det är svårt att klandra honom för det, när man själv ser reglerna svart på vitt.. Å andra sidan tycker jag domare blåser straff för liknande situationer nio gånger av tio. Det gör inte att Martin Hansson gjorde fel, men det gör att man kanske trots allt borde börja fundera över nivåskillnaderna i tillämpningen av handsregeln.

Således bör skuggan i det här fallet inte falla över Martin Hansson. Visst, jag tycker fortsatt Hansson är en värdelös fotbollsdomare och en av de mest överskattade vi har i det här landet men i handssituationen kan jag inte, när jag ser reglerna i efterhand beskylla honom för.

Vidare fick Hansson till följd av det här domslutet stå ut med nidramsor såsom ”Martin Hansson är en hora”. Det är beklagligt. Lika mycket som jag verkligen till 110% förstod Djurgårdarnas frustration, jag var själv otroligt frustrerad igår kväll så är det olämpligt, otroligt låg nivå och barnfasoner att kalla en annan människa en hora bara för att personen i fråga gör en dålig match och är domare. Martin Hansson har återigen rapporterat det här för det har nämligen hänt förr, att DIF publiken skrikit såna saker åt Hansson och då fick klubben böta. Det är ingen högoddsare att tro att klubben kommer få böter igen. Att som vuxen människa skrika/ sjunga hora. Snälla…

Don`t hate the player, hate the game. Förövrigt är det nog dags att förtydliga handsregeln om det nu går, eller!?

AB

Välförtjänt

Helsingborgs IF har tagit SM-guld 2011 med tre omgångar kvar. Man har det högsta poängsnittet under 2000-talets allsvenska och förra säsongen kom man tvåa men tog hem cupen efter en redan då, trots att det inte räckte hela vägen, en fin säsong. I år förlorade man under säsongen tongivande spelare som Marcus Nilsson, Peter Larsson, Rasmus Jönsson och Alexander Gerndt men trots det och tackvare att nyförvärv slussades in snabbt och effektivt, så drog man det längsta strået och ärligt talat var inget lag riktigt nära att hota. Det är otroligt starkt och något få lag klarat/ klarar av.

HIF har inte spelat vackrast av alla under säsongen och ibland har spelet sett förj-vligt ut men man har trots det, i de flesta fall tagit poäng och man har gnetat på- in i det sista. Man har inte gett upp och man har hela tiden litat på sin egen förmåga. Ett mästarlag är ett lag som tar poäng när spelet inte stämmer till 100% och som vinner så kallade måstematcher. Det är Helsingborg i ett nötskal den här säsongen.

Ett mer välförtjänt guldlag är svårt att hitta.

AB, 1

Derby- fult spel och ignorans leken

Det var ett hett derby som så många gånger förr, där Djurgården kunde ta en rättvis seger men det var också ett fult derby. Jag tyckte överlag domare Jonas Eriksson höll en bra nivå men i andra halvlek försvann all form av tydlig och bra nivå, och förvandlades nästan till anarki. För helt plötsligt var sånt här  i princip tillåtet och det var helt i sin ordning att sparka ner motspelaren skoningslöst men klara sig undan gult kort, som i sitiuationen jag tänker på skulle inneburit rött för AIK:s Milosovic. Det var också det Djurgårdstränaren Magnus Pehrsson reagerade på och konfronterade AIK:s Andreas Alm med bland annat. Nu kan man givetvis tycka att det är dumt att brusa upp, matchen var ju över och DIF vann men jag förstår MP. Till 100%. När AIKare som idioten Kenny Pavey för att ta ett exempel, rakt och slätt sparkar på Mattias Jonsson medvetet för att i nästa situation springa in i Rajalsko utan att bli utvisad eller ta AIK mittbackens vårdslösa spel mot Kennedy, när han redan hade ett gult kort men utan åtgärd mer än ”bara” en frispark, så är det klart att man reagerar. Det handlar inte om att Alm är medskyldig till spelarnas agerande, men han är huvudansvarig och det är dit MP vänder sig. Lika lite var Djurgspelarna på något sätt oskyldiga eller skötsamma änglar. De spelade också fult, till viss del. Grejen är dock att i 9/10 fall såg domaren det och det fick konsekvenser. I AIK:s fall var det inte så, inte på samma sätt, där var sådana tilltag som Pavey sysslade med tydligen inte så farligt och så vidare. Som motståndartränare kan man då agera på två sätt. Antingen som Andreas Alm gjorde låtsas som det regnar, förstå inget, säga att man inte såg situationerna och säga ”titta på dina egna spelare” eller så kan man vara ärlig och säga; ”idag gick flera spelare över gränsen, däribland några i mitt eget lag”. För ärligt talat, ingen kan väl på allvar inbilla sig att Alm absolut inte såg Paveys attack eller dem gångerna AIK:s mittback skulle fått sitt andra gula kort? Eller säga att deras agerande var okej? Det kan nog inte ens Andreas Alm göra.

Jag köper helt och håller att inget av lagen var oskyldiga men när Andreas Alm efter matchen kommenterar såhär:” det var några heta dueller i ett derby, det var inget konstigt” blir jag bestört. Paveys spark på Jonsson var ingen duell, det var fult och regelvidrigt och något han borde bli avstängd för i efterhand, lika mycket som AIK mittbackens upprepande trampande på Kennedy skulle blivit minst två gula kort. Men i allt det här kommer domaren också in i bilden. Han tillät det här och det är problematiskt. Han har trots allt det största ansvaret i att sätta rätt nivå. Idag lät han det spåra ur.

Man kan tycka att MP överregerade och borde släppt det, absolut men lika mycket tycker jag man kan begära av hans motpart, Andreas Alm att inte bete sig som ett barn och leka ”jag såg och hörde inget” leken. Han såg och var givetvis välmedveten i vad som hade inträffat under matchen. Det handlar om feghet och extrem ynkedom att inte vara ärlig och stå upp för vad som verkligen hände därute. Av delvis hans egna spelare.

Det tjänar fotbollen på. Ingen tjänar på förminskande av uppenbara regelbrott och vidrigheter som inte hör hemma på en fotbollsplan. Det hoppas jag Andreas Alm inser tids nog eller om han redan insett det, och dagens uppträdande från hans sida bara var ett misstag i stridens hetta.

Idag är det dock han som får stå med lång näsa tillsammans med, såklart, Kenny Pavey. Han borde vara van att vara i den rollen. Tyvärr.

AB, 1

SVFF ute och cyklar

Okej, det här är intressant. Adam Johansson har blivit avstängd för att ha kollat domaren en del mindre väl valda ord. En krönikör säger dock precis som Adam själv att han inte yttrat dessa ord. Det kan innebära att antingen linjedomaren ljuger eller både Adam och krönikören, som stod några meter ifrån händelsen gör det. Men det här säger en del om svenska fotbollsförbundet. Man kan stänga av en spelare för att uttryckt sig kränkande mot domaren, vilket såklart inte är acceptabelt. Däremot är det helt i sin ordning att armbåga sin motståndare och komma undan med det (Andreas Augustsson mellan IFK- Elfsborg). Låter det logiskt? Skulle inte tro det. Och ni, ge mig inte att det här förekommer varje match. Så är det inte, inte den här typen och det gör det inte okej.

Svenska fotbollsförbundet är verkligen ute och cyklar. Svensk fotboll förtjänar faktiskt bättre än såhär.

Pinsamt.

Uselt försvar bakom Sveriges förlust

Oscar Wendt gjorde verkligen en genomusel insats, även om jag tycker han spelade upp sig framåt slutet. Så långt är alla överens och han förtjänar att få kritik men på något sätt måste man se hela bilden också. Det är trots allt så att det alltid är lättare att peka ut en spelare. Men faktum är att Sverige inte förlorade matchen på grund av Wendts dåliga spel, även om han försvårade saker och ting och det kunde mycket väl blivit så, utan på egentligen en sak. Försvaret och i sekvensen som ledde till 2-1 målet hade han vad jag vet, ingen större del i. Ungern är ett skickligt omställningslag, såklart men det är inte okej, det är inte ens korpennivå att låta en ungersk spelare få slå in bollen i öppet mål, när Sverige har TVÅ spelare omkring honom i straffområdet. Ingen brydde sig om att markera honom, en försvarsspelare följde med halvdant för att tillsist släppa, med hopp om att det på allvar går att upprätthålla en offsidefälla utan att kolla på spelaren bakom. Därför förlorade Sverige.

Ungern är egentligen inget vidare bra fotbollslag. Problemet var att Sverigeinte var mycket bättre idag. I första halvlek såg det mest skärrat ut som Erik Hamren var inne på, i andra blev det bättre och skulle såklart lett till fler än ett mål. På den här nivån måste man ha bättre utdelning än vad Sverige hade idag. Man får inget gratis och man får inte heller ge något gratis, som Sverige faktiskt gjorde idag.

Utgångsläget har i och med förlusten blivit tuffare. Det är dock en bit kvar och bar att gå vidare.

Men en sak är säker; Med dagens försvarsspel och otroliga ineffektivitet förtjänar verkligen Sverige inte att kvalificera sig till EM.

AB, 1, 2