En historia om homofobi i skolan

När jag gick i högstadiet för ett antal år sedan, så hade vi en på skolan som var homosexuell. Han var min kompis ända sedan låg/mellanstadiet och vi hade kul ihop. Sen efter att han kom ut ur den berömda garderoben lagom till högstadiet, fick han ett helvete. Mina andra kompisar mobbade honom genuint och konstant för hans sexuella läggning. De undvek honom för att han var bög, kallade honom alla möjliga kränkande saker och så vidare. Faktum var att de allra flesta i skolan, fylld med dryga killar och så vidare gjorde liknande – förutom jag och denna homosexuella killars andra kompisar. Jag stod upp för honom så gott det gick, jag pratade till och med mina föräldrar som sedermera kontaktade skolan för att få bukt med allt detta. Jag ville få bukt med den otroliga och vedervärdiga mobbningen han fick utstå. Det paradoxala i allt detta var att de som mobbade honom var mina kompisar sen tidigare, som jag senare sa upp kontakten med- delvis på grund av det här. Men jag försvarade honom, jag försökte stå upp och svara när de pratade skit eller mobbade honom öppet. Men tillslut gick det inte längre. Jag kunde inte göra det. Det är okej att kalla mig svag för det var jag nog, men om jag hade fortsatt, så skulle även jag, som för all del inte hade någon lysande högstadietid bli lika utsatt som honom.

Men hela historien handlar egentligen inte om mig, inte heller om dessa okunniga och rädda mobbare. Den handlar om en skolas undfallenhet och acceptans att en människa mobbas till vansinne. Skolan kontaktades via mina föräldrar, sen hände väldigt lite. Vi hade möte visserligen, där jag så gott det gick ville förklara vad som föregick. Det slutade med ingenting. Just det, ingenting. Okej då, en värdegrundsdag anordnades och rektorn var ute bland eleverna en gång och, hör och häpna, killen som var homosexuell fick duscha i ett separat rum för att slippa killarnas mobbning. Här flyttar man på offret, istället för mobbarna och överhuvudtaget prata med de som höll på allra mest. Faktum var att knappt det gjordes. Jag vet att det gjordes försök från en och annan vettig lärare, men ingen vidare förändring kom till. Det fortsatte och fortsatte. Tills högstadiet tillsist var över.

Jag vet inte var killen i fråga håller till nu. Jag hoppas bara han mår bra. Dock vet jag, tackvare Facebook var mobbarna håller till och gör nuförtiden. De som var mina kompisar, varav en som faktiskt långt in på högstadiet var min bästa vän. Innerst inne hoppas jag att de skäms som hundar för att ha förstört en helt oskyldig killes högstadietid bara för att han råkade ha en annan sexuell läggning och vågar, tids nog be killen om ursäkt. Men jag tror inte de skäms, än mindre att de fega krakarna har mod nog att be om ursäkt. Jag tror inte ens de tänker på den här tiden, på hur vidriga de var tillsammans med sina vänner.

Men framför allt tänker jag på hur en hel skola med vuxna människor i princip kan låta detta passera. Hur en hel skola som pratade så gott om alla likas värde och till och med hade ”kamratstödjare” lät en människa så tydligt bli utsatt. Utan att ta tag i det, utan att knappt prata med mobbarna i fråga. Deras enda signal blev, genom att låta offret duscha någon annanstans att det är han det var fel på. Att han var onormal.

När det enda onormala och ovärdiga egentligen var en hel skolas nonchalans, när en människa blev så tydligt utsatt. Varje dag. Varje vecka. Hela tiden. I nästan tre år.

Är det verkligen så kontroversiellt att vilja ha en non profit välfärd?

Flera har ställt sig den aningen korkade kan man tycka, hur det vore om inget företag fick ta ut vinster. Detta apropå skoldebatten och friskolors rätt till att ta ut vinster, eller ej. Vänstern tycker i regel nej och högern (givetvis) ja.

Det blir till att börja med rätt oseriöst att komma med ”tänk om” i en fråga som inte diskuteras, eller ens är uppe på tapeten. Om företag ska ta ut vinster. Det är inte vad detta handlar om. Det har aldrig handlat om det och kommer aldrig göra det. En skolverksamhet är och ska inte vara något företag, vad än diverse högertomtar vill göra det till. Men jag gissar att det är rätt typiskt från högern att vilja att det ska gå att tjäna pengar på varenda grej, till och med välfärdens kärnverksamhet som barnens skola och/eller sjukvård. Och det är väl där det skiljer sig.

För mig är det enkelt. Tjäna gärna pengar på ditt företag men är du inom välfärdens sektor och vill tjäna pengar, så är du på fel ställe och har inte där att göra. Då ska du bort. Punkt. ”Men tänk om de som driver en bra verksamhet vill ta ut vinster då. Varför får dem inte det?”. För att det är VÅRA pengar, och det ska gå till verksamheten. Om du vill tjäna pengar och det är ditt motiv är du på fel ställe. Starta då ett eget företag. Det skulle Annie Lööf älska bland annat! Men ge f-n i välfärdssektorn.  Pengar ska inte någonstans vara en drivkraft inom välfärdssektorn. Den ska handla om behov som jag vet får varenda borgare att se rött. Men för dem är och kommer alltid vara aktieägarens behov som står centrum. Vissa saker förändras aldrig…

Kan vi inte i alla få en enda ”bransch” om man nu kan kalla välfärdssystemet så, som inte pengar och girighet regerar i? Är det verkligen så mycket begärt?

Har vi kommit så snett att till och med det är kontroversiellt nu?

 

Om Jan Björklund bara kunde lyssna på någon annan

Jag vill ge utbildningsminister Jan Björklund några förslag eller i alla fall en ny ingång när det gäller framtiden för svensk skola. Det innefattar inte ”hårdare tag” eller andra lösryckta och värdelösa begrepp som ”flumskola”,  inte heller handlar det om betyg utan är något ”nytt” fast ändå inte. Ni kanske tycker de låter som de mest självklara sakerna i världen. Det är det förstås, men tro mig, för Jan Björklund är detta rena arabiskan.

Om vi vill ha en fungerande skola så måste vi se till att varje elev syns och att varje lärare har har möjlighet att se dem. Hur gör man det på bästa sätt? Man investerar i skolan, man satsar. Ord som inte Jan Björklund begriper men så här är det i många fall: Skolorna går på knäna, lärarna blir allt färre och det medför att det blir fler elever i en enda klass och ger lärarna en omöjlig uppgift. Att se varje elev och lära ut på ett värdigt sätt. I ett överfullt klassrum med fler elever på allt färre lärare, så får det konsekvenser. Svårare än så är det inte. Ibland tror jag att Jan Björklund inte besökt en enda skola, utan baserar hela sin och Folkpartiets skolpolitik på sin bakgrund inom försvaret. Jag vet att så inte är fallet, men så fort han uttalar sig så bestyrks jag ändå i det faktumet. Tragiskt nog. Vi måste också börja se lärare som en tillgång, som en förutsättning och en gång för alla från alla håll och kanter, höja deras lön. Detta gäller så väl som statlig nivå, som kommunal. Utan lärare stannar skolan.

Jan Björklund pratar istället om betyg. Det och hårdare tag är det enda han pratar om. Om han någon gång, bara för en stund – hade lust att öppna ögonen så skulle jag med glädje tala med honom om vad svensk skola faktiskt är i akut behov, och vad som faktiskt är grunden i den för att utbildningsväsendet överhuvudtaget ska fungera. Om han bara ville lyssna på andra däribland undertecknad, delar av oppositionen och en del lärare, som skrikit sig hesa om just ovannämnda saker väldigt länge nu.

Det är dock för mycket begärt av en utbildningsminister som inte lyssnar på någon annan än sig själv.

Bra jobbat, S…

Det är givetvis gulligt och bra om man kan nå blocköverskridande lösningar om en så viktig fråga som skolan, eftersom skolan är en så viktig fråga. Det beroende på om det är en bra reform såklart. Problemet när Socialdemokraterna gick i säng med regeringen för att komma överens om betygen är ju att regeringens politik går ut på ovetenskap, ett förakt mot vetenskap inom skolpolitiken som kännetecknas av den första utbildningsministern någonsin tror jag som riktigt föraktar vetenskapen och bara lyssnar på sig själv. Att Socialdemokraterna på sätt och vis köper det och tycker att skolans problem ligger i betygen och ingenting annat, trots att det faktiskt inte var så länge sen vi bytte betygssystem (bit in på 90-talet om jag inte är helt ute och cyklar) är väldigt tragiskt och visar på partiets dåliga fantasi och ideer, även när det gäller svensk skola.

Det är somsagt jättebra om man kan nå blocköverskridande överenskommelser, ifall det är en bra sådan men när man kommer överens med Jan Björklund i skolfrågor kan man med lätthet utgå ifrån att det är en dålig affär för svensk skola. Så även den här gången.

Socialdemokraterna har alltså varit med i att, tillsammans med Jan Björklund förstöra svensk skola lite till. Det arbetet hade ju Björklund redan påbörjat, i sisådär fyra år. I åtanke bör man ha att den inte var bra innan Björklund raserade den lite till.

Bra jobbat S, med Mikael Damberg i spetsen som är så mycket höger, att han nog skulle passa in i vilken borgerlig kravprofil som helst.

Och så var vi nere på ett, kanske två partier (V och MP) som tror att skolan handlar mer om bara något j-vla betyg. I den bästa av världar skulle även Sveriges största oppositionsparti ingå i den skaran men så är alltså inte fallet.

Dagens Socialdemokrati (inkluderar givetvis inte alla Sossar men de som har makten i partiet satt seja), i sin iver att efterlikna den borgerliga världsbilden (när man till och med går i säng med skolans största fiende) får mig att må illa. Varför inte slå ihop sig med alliansen?!

Den frågan borde snart någon ställa till det där partiet.

Expressen, Alltid rött, alltid rätt

Jan Björklund är en populistisk skit!

Det hela började med ett så in i h-v korkat skolkförslag, som senare kommer bli lag om Jan Björklund får fortsätta rasera svensk skola, lite senare blev det en flört med bruna krafter genom förslag på burka och niqab förbud i skolan (där har rektorer redan befogenheter, men Jan Björklund vill skärpa det ytterligare. Ett icke problem överlag) och nu senast- att tvinga föräldrar sitta med föräldrar så att ”Kalle slutar spela Allan” som Björklund själv vill beskriva det.

Alltså, på mindre än en vecka så har Jan Björklund presenterat extremt populistiska förslag (bortsett från den om skolkförslag. Kommer ju bli lag) . Samtliga förslag har en gemensam röd tråd, de går ut på förbud och straff. Märkligt för att vara ett så kallat liberalt parti, men det har ju Folkpartiet gått ifrån för länge sen.

Jan Björklund har givetvis inte en tanke (eller han har ju uppenbarligen visat prov på att han inte vet) på att skolan saknar resurser, klasserna är för stora så lärarna kan omöjligt se varje elev, för få lärare och lärararna tjänar alldeles för dåligt. Nej, det viktiga är hot och straff.

Skolan är illa ute och utbildningsministern är dess största fiende och har så varit, det här fyra åren.

Men det säger trots allt mest om Folkpartiet och Alliansen, att en sådan tokstolle som Björklund får sitta i regering.

Han har under hela mandatperioden visat sin otroliga inkompetens och jag tänker inte längre vara diplomatisk, utan säger det rakt ut:

Jan Björklund har förutom sin okunskap om hur skolan och ungdomar (människor) fungerar, visat sig vara en populistisk skitstövel och är tydligen så in i h-v inkompetent, korkad eller f-n vet vad, att han inte inser skolans verkliga problem och dess lösningar. Orsak och verkan kan han nog inte ens stava till.

Vi behöver befria Sverige från sådana som Jan Björklund och helst, innan den 19 september.

PS: Att lärarförbundet i praktiken kysser Björklund r*v är beklämmande och anmärkningsvärt det också. Hur kunde det bli så fel? DS.

Hårt språkbruk bjuder jag på. Det är dags att tala klarspråk om hur Jan Björklund är som politiker. Hårda ord är inte vanligt på bloggen från min sida och inte heller önskvärt, men idag var det läge kände jag. Det bara är nödvändigt ibland, helt enkelt. Eller det är det inte egentligen, men.. jaja, ni fattar.

DN,  AB, Svensson, Tisdagsklubben, Alliansfritt, 1

Ylva Johansson (s) är ute och snurrar rejält

Jag hoppas Ylva Johansson (ansvarig för skolfrågor hos (s)) slant med tungan och inte riktigt tänkte klart, när hon ställde sig positiv till ett av i raden ogenomtänkta förslag från Jan Björklund. Men dessvärre är det väl att hoppas på för mycket. I för sej har Ylva Johansson profilerat sig som en sosse, på den yttersta högerskalan i partiet så speciellt förvånande är det väl egentligen inte. Än dock alltjämnt beklagligt.

Ylva Johansson visar precis samma bristande verklighetsuppfattning angående skolan, som Björklund visat upp genom det här fyra år. Grejen är att förslaget om att skolk ska införas i betyget är både galet och totalt onödigt. För det första, ifall eleven skolkar, ja då får vederbörande svårt att klara betygen och därför blir en extra skrivelse i betygen om frånvaro bara totalt onödig och dessutom ”märker” man eleven ännu en gång (det älskar Jan Björklund! Straff, mhm…). Men som jag skrev i föregående bloggpost så ska jag ge galningen Björklund rätt på en punkt, självklart bör kontakten med skola-hem öka. Inget snack om det!

Som jag också skrev i föregående bloggpost går inte Björklunds förslag ut på att gå till botten  varför eleverna skolkar. Tufft hemma, mobbade, svårt att klara skolan och så vidare är tänkbara anledningar. Istället för att utreda varför och göra någonting åt det, så tar man fram hot och straff. Detta har kännetecknat Jan Björklund hela mandatperioden, inget intresse av att utreda varför det är så, utan ”straffa” eleven, trots att det i många fall beror på betydligt djupare saker än ”jag har inte lust”. Eleven ska märkas oavsett vad.

Det är klädsamt att tänka så och således väldigt enkelt, men några problem löser det inte. Och dessvärre tror jag inte att Jan Björklund är kapabel att tänka längre än så. Tyvärr.

Ingen förståelse till varför saker och ting sker, utan bara ute efter en enda sak- straffa eleven. Det är tråkigt och högst märkligt att Ylva Johansson och sossarna hänger på Jan Björklunds förskräckliga förslag.

Med Ylva Johansson som utbildningsminister så kan vi likaväl ha kvar Jan Björklund. Det är tydligt det.

Tonåren är en tuff tid förövrigt (har nyss varit där och är väl det lite fortfarande), fast Jan Björklund och Ylva Johansson måste ha hoppat över den tiden.

Tänk om man kunde få en utbildningsminister som såg eleverna, istället för straff och hot i allting, hela tiden.

Beklagligt.

Vi har alla ett gemensamt ansvar att stoppa Jan Björklunds rasering av svensk skola och snälla, Socialdemokraterna, ta bort Ylva Johansson som skolpolitisk talesperson. Hon är ju lika bedrövlig som Björklund. Ett rödgrönt skolalternativ (hennes syn delas väl inte av övriga kollegor hoppas jag) ska inte vara identiskt med Björklund och hans galenskap. Då är något fel. Speciellt inte i ett sådant så grovt korkat förslag.

De rödgröna måste stå upp för eleven. Det är där skolpolitiken måste skilja sig.

DN

Jan Björklund visar återigen sin inkompetens

Nu ska Jan Björklund ta krafttag mot skolk, om alliansen (usch, hemska tanke) vinner valet så ska skolk från och med 2011 skrivas in i betyget. Dessutom övervägs det från regeringshåll att man ska kunna dra in studiemedlet för mindre skolk än nuvarande 20% frånvaro. Det som är så charmigt med Jan Björklund och regeringen är att de tror hot och straff ska lösa alla skolans problem. Det måste nog vara så att Jan Björklund får en kick av straff, med tanke på hans bakgrund inom det militära. Folkpartiet har ju på det här fyra åren profilerat sig som skolans värsta fiende, mycket tackvare Björklunds iver att straffa allt och alla i skolans värld.

Men jag ska ge Jan Björklund rätt på en punkt, självklart bör föräldrarna kontaktas vid skolk och gärna så tidigt som möjligt. Det är bara att hoppas att föräldrarna i sådana fall är ansvarsfulla och ”bra” föräldrar, vilket givetvis inte är en garant men självklart bör de kontaktas och en fördjupad kontakt mellan skola-hem är önskvärd. Fast där stannar det positiva. Sedan kommer det härliga med straff igen (Jan Björklund borde jobba som torterare på Guantanamo basen). Istället för att ta reda på varför ungdomar mår dåligt, inte klarar av skolan och sedermera göra någonting åt det, så straffar man ungdomarna. Självklart är det så att, hur Jan Björklund än inte må tro på orsak och verkan att skolk beror på någonting. Det hänger allt som oftast ihop med ungdomars välbefinnande. Givetvis inte alltid, men oftast. Sedan undrar jag om detta även ska innefatta gymnasiet, som hur omöjligt det än är att klara sig utan en sådan utbildning alltjämnt är frivilligt? Det blir i sådana fall märkligt, straffa ungdomar fast det faktiskt är frivilligt (idiotiskt, absolut) att skolka. I sådana fall torde Björklund satsa på att göra gymnasiet obligatoriskt, precis som högstadiet, mellanstadiet och lågstadiet. Annars blir det väldigt konstigt.

Ta reda på varför de flesta ungdomar skolkar och gör skolan till en rofylld plats att lära sig, genom att lärandet utgår ifrån eleven och inte vad som är bekvämast för läraren. Där är nyckeln.

Och där hjälper inte hot och straff ett dugg.

Jan Björklund visar ännu en gång sin oförmåga att se orsak och verkan. Jag tror inte vi kunde önska oss en sämre utbildningsminister.

AB, Folkpartiet visar sig också vara hycklare. Förvånande, eller inte… 1, Expressen, Futuriteter

Jan Björklunds enkelspårighet och inkompetens

Jan Björklund är enkelspårig, inkompetent och har ingen aning om hur en skola fungerar. Han är bara ute efter och få igenom sin drömskola, där man går tillbaka sisådär 5o år i tiden. Det är en bra skola för Jan Björklund, då hade lärare i princip en diktatorisk roll och hade man mod nog att i fråga sätt den ”stora ledaren” så straffades man ordentligt.

Hans politik går ut på hm…. betyg och ”ordning och reda i skolan”, vilket också ska ske med….. betyg!

Inte ett ord och således ingen handling nämns/görs från hans sida om skolans bristande resurser, för få lärare, alltför många barn/ungdomar i varje klass och hur individen lär sig bäst.

Om inte det här är enkelspårigt, ja då vet jag faktiskt inte vad som är det.

Jan Björklund kan för all del mala på om ”de rödgrönas flumskola” (aldrig direkt fått en utveckling i det begreppet. Bland hans enda argument. Jag förstår honom!), men om det är något som är flummigt och verklighetsfrämmande så är det hans egen skolpolitik.

Förövrigt så delar jag inte Vänsterpartiets syn om att ta bort betyg, vilket många hakar upp sig på angående deras politik, som är utmärkt om man bortser från den delen. Den mest verklighets/forskningsanpassade politiken som finns. Tvärtemot Björklunds så kallade skolpolitik.

Maria Wetterstrand hade således helt rätt när hon påpekade Björklunds enkelspårighet i agenda för en stund sen. Att säga något annat vore att ljuga å det grövsta.

Det är bara synd att hans allianskollegor intar samma inkompetens och verklighetsfrämmande position. Tänk att ingen vet bättre än så!

Jan Björklund är en fara för svensk skola.

AB

Varför inte se det verkliga problemet? En varning!

Jan Björklunds drömskola kan beskrivas med två ord-betyg och disciplin! Det är hans lösning på alla skolans problem, eller ikke lösning kanske passar bättre. Antingen lever verderbörande i en egen värld, eller så blundar han för dessa uppenbara problem. Välj själva! Oavsett vad så är skolans verkliga problem knappast ett dåligt betygssystem, disciplin eller för den delen ”lärarens auktoritet,” utan problemet ligger i skolans brist på resurser, stora undervisningsgrupper där varje elev inte får chansen att ”synas”. Detta bidrar då för den delen till stökigheter i skolan. Kan Björklund se den kopplingen, tro? Det tror inte jag.

Skolans problem löses givetvis inte med ett knäpp med fingrarna, men Björklunds ”lösningar” skapar större problem, och går tillbaks sisådär 50 år i skolans historia, där man var rädd för läraren, läraren fick slå eleven och så vidare. En sådan skola vill i alla fall inte jag ha.

Lösningen är mer resurser till skolorna, så att fler och då givetvis mindre undervisningsgrupper kan ha möjligheter att skapas. På så sätt kan varje elev få den mest självklara rätten att synas. Även en skola som är mer anpassad till eleverna, och deras sätt att lära sig. Skolans uppgift måste således vara att hjälpa eleven till att hitta just sitt sätt, eller för den delen flera sätt. Vissa lär sig säkert bäst på prov, medans det för andra funkar bättre med att ta det muntligt och så vidare. Då blir det så mycket lättare för eleven att inhämta kunskap. Jag vet av erfarenhet att man läser och läser sedan prov. Istället för att just ta sig den lilla, lilla extra tiden att anpassa sig lite för hur eleven vill lägga upp det för bästa kunskapsinhämtning. Man tar den enklaste lösningen, för sig själv. Jag säger inte att det fungerar såhär på varje skola, absolut inte men jag är rädd för att det fungerar såhär på väldigt många skolor. Sedan säger jag inte heller att det alltid är så lätt att göra det jag just beskrivit, men man måste alltid försöka! För elevens skull.

Dock ska jag ge Jan Björklund ”rätt” på en punkt, att man som lärare måste ”varna” eleven i god tid ifall denne riskerar att få IG i ett ämne. Han nämnde det vad jag hörde i partieldardebatten igår. Det är grymt viktigt! Jag har själv erfarenhet av det motsatta, det var såhär att jag har problem med matte och mådde ganska dåligt under bitar av 1an på gymnasiet. Inte till en början men en bit innan jul kom det. Jag fick därför dåligt (IG) på de flesta (alla) prov i matte A tror jag bestämt, min mattelärare sa ingenting och då trodde jag att jag ändå skulle klara G. Även om man går på gymnasiet så har ändå läraren ett jätteansvar att meddela vid eventuellt IG på prov/betyg men det hände inte, förrän sisådär mars-april. Då sa läraren att jag skulle få IG i Ma A, jag blev väl inte direkt chockad men det säger han nu!? Samma sak i början av tvån, så pratade han betyg med mig och sa då att jag hade IG i kursen och att vi skulle ”göra upp en plan” och han skulle prata med min mentor. Ingenting hände och sägas ska också att där i mellan hörde mina föräldrar av sig till den berörda matteläraren utan resultat. Han sket i det eller glömde helt enkelt bort det, då han verkade vara allmänt virrig. Den berörda läraren gjorde alla fel man kan göra som lärare, och det värsta är att han nog kommer undan med det såvida jag och mina föräldrar inte anmäler honom. Dessutom så informerade han inte den nya läraren om ”läget” för mig och hur jag låg till rent betygsmässigt innan han plötsligt bytte arbetsplats. Det fick min pappa senare och min mentor informera om(!) I skrivande stund sitter jag med ett IG i matte A medans de andra nu läser matte B i full fart, och nu ska vi snart förhoppningsvis komma igång med en plan hur jag ska klara matte A. Bättre sent än aldrig… Jag skyller givetvis inte allting på min förra matte lärare, absolut inte. En stor del är min egen lathet och att jag kanske inte sa till, det erkänner jag gärna men hans grova tjänstefel tycker jag är skrämmande på alla sätt!

Den berörda läraren heter Anders Hedman, en skitskön person och hur trevlig och snäll som helst men totalt värdelös som lärare. Så jag varnar er nu för honom! Ifall det går trögt för er i matte, så lita inte på läraren eller bäst av allt, håll er borta från honom! Det är tyvärr så det är, man kan ju hoppas att jag var en enstaka elev men jag tror inte det. Han tog inte ansvar alls! Det gör mig ärligt talat så in i h-v förbannad, han skrattar hela vägen fram till banken medans jag sitter i skiten, mycket tackvare honom!

PS: Om ni tycker jag är respektlös eller rent av dum som publicerar namnet på honom så kan jag förstå er, men jag tycker att jag ändå har en skyldighet till den lilla, lilla skara jag kan nå ut till att varna för honom. DS

Jan Björklunds skola löser inga problem, såvida han inte kan öppna ögonen och se hur det verkligen ligger till. Det är också skrämmande hur han ser på de som ”vill ha en chans till” eller vill läsa upp sina betyg, där har han och regeringen försämrat/dragit ner på (pratar om komvux bland annat). Så sumpar man utbildningssystemet på ett säkert sätt! Det visar ifall det inte framgick innan, att Björklunds skolpolitik inte är till för att förbättra för de som har det svårast.