Newt är också en Republikan mer än andra, som gärna föraktar andra människor som har det svårt. Till och med barn ger han sig på. Han har även under sin tid som talman, brutit mot flera regler. En man med klar moralisk kompass, med andra ord- den gode Gingrich. Han har även visat sig vara lite smått besatt av Mitt Romney. Ja, just besatt. I början var det angrepp lite här och var, men nu börjar det ju bli löjligt. Allt människan gör är ju att ge sig på stackars Mitt. Mitt blev till och med kallad fransman i en reklamkampanj. Vilket sätt!

Men somsagt, Newt är folkets kandidat medans de andra har pengarna. Stackars Newt vädjade till och med om pengar efter segern i South Carolina. Det kan bli lite som att gnälla över att jag bara har några miljoner dollar, medans de andra har mycket, mycket mer kan man ju tycka. Men sedan är det en taktik som nästan alla kandidater använder, demokrater som republikaner för att på något sätt få folkets uppmärksamhet. Man intar en försvarsställning och säger att man har er, folket men de har ekonomin. Men egentligen är alla stenrika, mer eller mindre- den ena kanske rikare än den andra. Ett amerikanskt val är ett spektakel och när ekonomin är som den är, kan man ju tycka sisådär om att en rik knös som vill bli president- har mage att be om pengar. Fast nu är det såhär det fungerar. Så är spelet.

Fast det bisarra i att framställa sig själv som en underdog och som ej har pengar, jämfört med de andra kandidaterna saknar ändå motstycke. Lika roligt som det är otroligt om man säger så.  Hur det går för ”stackars” Newt? Som det ser ut nu- i ett val som innan SC  hade vägen utstakad för Romney så kan han vara med och ställa till problem längre än väntat. Han får alltså anses vara med på riktigt. Det trodde nog ingen.

Så ge Newt era pengar nu. Gubben svälter ju!

PS. Spår av ironi… DS.

Salon

Han uppgavs brutit mot ett luddigt och nästan inget regelverk alls angående ersättningar för sitt boende. Senare framkom det dessutom att flera riksdagsledamöter hade gjort något liknande. Felaktigt tagit ut ersättningar för flertalet bilresor. Det är klantigt, moraliskt tvivelaktigt på alla sätt men bör leda till avgång? Nja, knappast. I så fall är det många politiker som borde lämna sitt uppdrag har jag en känsla av. Men i takt med att drevet blivit hårdare och mer påtagligt, har hans chanser blivit nästan obefintlig att reda ut stormen. Lägg därtill när han velande angående Libyen- insatsen och hans försök, så vitt vi vet att utan övriga riksdagsgruppens godkännande eller ens vetskap försökt stryka A-kasse satsningen som varit en socialdemokratisk hjärtefråga. Nu senast, hans märkliga uttalande i Sälen. Knappast förtroendeingivande.  Och vi ska ju såklart inte glömma hans partikamraters sätt att sticka honom i ryggen, när det blåst som allra värst kring honom. Det skulle inte hänt som jag varit inne på i tidigare inlägg, om han blivit vald med ett stark och klart mandat. Det blev han inte och såklart, för att dagens Socialdemokrati fortfarande har ett gäng karriärister och giriga saker kvar i partiet som bara vill SITT eget bästa.

Håkan Juholt är en klantskalle och har gjort flertalet moraliskt tvivelaktiga saker och också, med en förmåga att prata först och tänka sen. Det är inga vidare egenskaper som partiledare. Han är bortsett från det, en alldeles lysande retoriker som Fredrik Reinfeldt har stora problem mot. Nåja, förutom, partiledardebatten den här veckan. Då var Juholt inte sig själv, han hade inget självförtroende kvar.

Jag tror att mediesituationen gjort honom ohållbar att sitta kvar, tillsammans med hans klavertramp. Men jag är också övertygad om att media är ute på farligt vatten. Här har man jagat en ganska nybliven partiledare från start, avslöjat hans klavertramp men aldrig riktigt släppt det. Bara fortsatt. Om det här skulle vara vardagen för varje politiker, för varje högt uppsatt poiltiker så skulle det vara fortfarande tvivelaktigt men kanske ändå acceptabelt. Men låt oss vara ärliga, så är det inte. Låt mig ta ett exempel. Carl Bildt,  varit involverad i ett företag anklagat för folkmord (ja, rätt allvarligt trots icke fällande dom) och ljugit i TV om företaget. Få rubriker och om ens några, har de nästan tvingats fram. Eller Fredrik Reinfeldts ”svarta” barnflicka. Knapp några rubriker, trots att det torde vara allvarligt för en statsminister. Det är dem där konstiga och dubbla måttstockarna som är problematiska i mediakåren. Och i längden även ett demokratiskt problem.

Låt oss ha det i åtanke när senare i eftermiddag, en partiledare med största sannolikhet offras. Allt har inte gått rätt till, det är en sak som är säker och där har Håkan Juholt sin del. Dessvärre som det borde vara, inte hela.

Läs Thaher. Håller inte helt med, men klart läsvärt. Även det här  läsvärt. Paul Ronge

Här är en artikel, på tal om just El Salvador som kopplar Mitt Romney (presidentkandidat för Republikanerna och mest sannolikhet senare, deras kandidat) dit, där han uppges få mycket finansiellt stöd från just den regionen och hans kopplingar till förtrycket som pågick under 80-talet. Läsvärt.

Det skadar ju inte att prata lite mer om det sanslösa mördandet i El Salvador, bland annat. Det är viktigt, framför allt i efterhand att prata om förtryck och massmord, var det nu än må komma i från. Men det är lätt eller i alla fall lättare att titta bort, när en demokrati och ett fritt land ger förtrycket en hjälpande hand. Så borde det inte få vara.

Sedan har det väl egentligen bara gått utför. Han har i märkliga krönikor i expressen skrivit den ena bisarra saken efter den andra, försvarat Livets Ord på sin twitter, varit gäst hos Ulf Ekman (ledaren i samma sekt) och så vidare.  Lägg därtill hans vurmande av den kristna högern som han anser veta vad ”riktig” solidaritet är, till skillnad från förhatliga vänstern.  Och när han skriver sånt här så reagerar folk. Vissa har positiva saker att säga, andra inte. Det ingår på något sätt i rollen när man skriver offentligt för en stor dagstidning och är en offentlig person.  Det spelar dock mindre roll för Marcus Birro. Som det här brevet till honom. Det är sakligt och helt rättmätig kritik på saker han har skrivit.  Vad är hans svar? Egentligen ingenting. Det är givetvis hans fulla rätt om han vill bemöta kritiken eller inte. Men som krönikör och författare torde han välkomna kritik, kan man tycka!? Nåväl, istället kallar han det som jag (brevet alltså) skrev ovan, för ”avsky”. Var ligger avskyn? Det Eric Rosen gjorde så förbannat bra var just att han gick till attack, vilket vad jag vet inte är förbjudet- mot vad han har skrivit i flertalet texter. Men det spelar ingen roll. Det är avsky mot Birro personligen som det verkar.

När han för ett tag sedan ville bli partiledare för Kristdemokraterna och samtligt leda Kvällsöppet, vilket är helt orimligt och gick följaktligen inte. Då var alla emot honom igen trots att man tyckte det var roligt och drev med honom om det. Då hatade människor honom. Marcus Birro påminner lite om den alltid så missförstådda extremhögern som tar varje chans att tycka lite extra synd om sig själva. Ta det lugnt nu, jag jämför inte Birro med främlingsfientlighet men agerandet, sättet de tar emot kritik på.  Där går det att se klara likheter.

När man skriver saker många uppfattar som smörja, samtidigt som han ryggdunkas av en kristen homofobisk höger så får man kritik. Svårare än så är det. Och det kan jag lova, att det kommer Marcus Birro fortsätta få. Inget personligt utan med fokus på sakfrågan. Det är en naturlig del som krönikör i en stor blaska. Ingen avsky, i så fall bara emot det han skriver. Hat mot honom personligen är en annan sak, givetvis vedervärdigt och har inget att göra med kritik mot hans texter.

Deal with it!

Offerkoftan börjar bli lite utjatad nu.

Jag förstår att tränare vill försvara sina spelare, men när spelaren i fråga givit två spelare en hjärnskakning är det lite svårt. ”Krocka” argumentet håller inte, speciellt inte när detta hockey år har vimlat av tacklingar, vårdslösa sådana mot huvudet och när dessutom ens eget lag har varit ett av de mest utsatta. Signalen Kent Johansson sänder är att det är inte okej att mina spelare drabbas av vårdslösa och idiotiska huvudtacklingar, däremot när vi delar ut två som ger hjärnskakning- så är det bara två ”krockar”. Det är otroligt cynisk och en vedervärdig syn på människor han visar upp.

Jari Tolsa har ett ansvar för vad HAN gör på isen. Punkt. Mycket mer behövs inte sägas. Han har gett två spelare hjärnskaning. Och nej, två hjärnskakningar är somsagt aldrig någonsin ”krockar”. Tolsa gjorde ett medvetet val, förstås. Han kan välja var han ska åka och dela ut sina tacklingar, det gjorde han också och det blev väldigt fel. Då får man också ta konsekvenserna.  Sedan kan man såklart i en otrolig kamp att ta ifrån spelaren ett eget val och beslut kalla det något annat. Men vem gynnas av det!? Inte f-n är det dessa huvudtacklingar som vi måste få bort från hockeyn. Det vet Kenta Johansson om, men han bryr sig inte.

Det enda han verkar bry sig är att hans egna spelare inte blir tacklade mot huvudet.

Alternativet är att vi kallar alla tacklingar även vårdslösa, ”krockar”. På så sätt slipper ju alla  ta något som helst ansvar för dess agerande på isen… Då blir väl Kenta Johansson glad gissar jag.

PS. Marcus Nillson, en av Djurgårdens nyckelspelare stängs av två matcher för att ha, påstås det slagit eller måttat slag mot domaren. Det finns inga som helst bevis, men det är tydligen såhär det fungerar. Att döma någon utan konkret bevis känns som jag ser det, sådär..DS.

AB

En frisk röst i ett startfält som mer än någonsin, varit fyllt med galningar. Om jag vore Mitt Romney som med största sannolikhet kommer ta hem Republikanernas nominering, så skulle jag valt Jon Huntsman som vicepresident kandidat.

HP

Om nu detta är en höger-vänsterfråga som högern verkar vilja ha det till, så torde det vara en korrekt slutsats att de tycker det är helt i sin ordning att vår utrikesminister har varit inblandat i ett minst sagt skumt oljebolag där de brutit mot mänskliga rättigheter. Eller är det bara för att det är och handlar om stora, starka Carl Bildt som ingen rör? Hur vill ni ha det? För det är vad det handlar om. En del på högersidan verkar inte vilja förstå det, utan kommer med det bissara icke-argumentet att varför inte vänstern upprör sig mot auktoritära regimer istället. Som om det finns något motsats förhållande att kritisera utrikesministern och vara emot förtryckande länder (!). Jag förstår ingenting.

Varför måste det vara blockpolitik och typisk höger-vänster genom att påpeka hur de facto Carl Bildt har varit insyltat i ett skumt företag som han inte alls velat prata om, eller ens varit ärlig om? Varför kan det inte bara vara ren medmänsklighet och moralisk kompass att se hur det faktiskt ser smutsigt ut, och inte bra ut med en sådan utrikesminister? Det tycker jag är synd och faktiskt, mycket fattigt.

Jag tycker att Sverige förtjänar en utrikesminister som inte på något sätt varit involverad i ett väldigt tvivelaktigt oljeföretag. I högerns värld är det som det verkar, att svära i kyrkan.

Hjälp mig gärna att förstå varför. Nej, inte genom argumentet ”men vänstern då” som verkar vara det bästa högern har att komma med. Det har jag redan hört…

Anna Troberg

Såhär har alltså extremhögern blivit rumsren att nu det är helt okej och till och med fullt lämpligt att håna människor som blir hotade (!). I vilket annat parti skulle ett sånt här sjukligt oempatiskt och hatiskt beteende varit acceptabelt? Såklart inte någon annanstans. Bara i SD.  Och det säger ganska mycket.  Det här är ju om vi ska vara ärliga Kent Ekeroths livsluft, han lever för att hacka på människor som kommer hit från andra länder. Och det anses vara okej. I SD är sånt här acceptabelt. Så blir också aldrig partiet ett ”vanligt parti”. Såhär skrev Kent Ekeroth på twitter: ”Stackars asylsökande som inte får nog med pengar! Städa vill de inte göra själva och maten är dålig. Res hem?”. Det är såhär det ser ut och som numera, i takt med ett extremhöger parti i riksdagen är okej. Var är media? Vem uppmärksammar sånt här hat och oempati mot människor som blivit hotade!? Kent skulle såklart inte skrivit något om det var någon som var född här, givetvis inte- men det är helt i sin ordning när en som kommit hit från annat land hotas. Sådana åsikter har Kent Ekeroth…

Det här är verkligen inte mitt Sverige.

När Sverige skulle möta Saudiarabien för några år sedan, där kvinnor inte får gå på fotbollsmatcher b.la så sa dåvarande förbundskaptenen Roland Andersson-”de kan väl se matchen på TV”. Det säger en del även om det var en otrolig groda från Roland när det begav sig, om fotbollsförbundets syn på omvärlden. För dem är det fotboll, enbart fotboll. Oväsentligt och fullständigt ignoranta att människor slås ihjäl för att de har en annan åsikt. I den här krönikan framkommer det att landslagschefen inte ens har en aning om vad som försiggår i landet (!).

Hur kan det vara möjligt att Sverige har ett så ignorant och oansvarsfullt förbund? Var är kunskapen och var är känslan? Nej, det är inte bara fotboll- det har aldrig bara varit fotboll. Framför allt är det människor vi pratar om, förtryckta människor som inte ens fotbollsförbundet vet om existerar i det berörda landet.  Och varför som krönikan av Eric Rosen lyfter fram ovan, varför är det så ohyggligt tyst om den här matchen!?

Ibland önskar jag även att spelarna som visserligen har en enda uppgift- att just representera landslaget kan själva komma fram till någon slutsats, eller ha synpunkter. Jag menar inte nu att fotboll och politik alltid och oavsett hör ihop, men ibland gör det just det. Framför allt när människor i landet vi ska möta så tydligt förtrycker människor, och när även protest vågen nått landet (arabiska våren). Ja, då ställer vi oss på förtryckarnas sida. För det är så det blir och ser ut. Istället för en liten oskyldig markering. Men just ja, förbundet har ju ingen aning om hur vår omvärld ser ut…

Den här videon kanske kan vara något för fotbollsförbundet. I rent utbildningssyfte.

Högern, till stor del rasar såklart över detta. För dem är det främmande, gissar jag att deras politiker- i hög grad inte är där för att göra det bättre för människor utan bara göra sina rika vänner lite rikare och om man har tur, få en position högre upp. Därför behåller de såklart sin alltför höga summa per månad. Ingen tanke på vilka de representerar eller att det kanske inte är lämpligt att min lön är såpass bra. Eller att det eventuellt sticker i ögonen när deras löner höjs, medans övriga Sverige i dåliga ekonomiska tider går på knäna. Jimme Åkesson, SD:s partiledare tjänar 94 000 i månaden. Så nära ”verklighetens folk” som han säger sig företräda är han. Eller Håkan Juholt som jag varit inne på tidigare. Han tjänar såvitt jag vet i princip lika mycket som statsminister. Hur lämpligt är det när man säger sig företräda de som har det allra tuffast, och arbetarklassen!? Bara för att ta några exempel på politiker.

Vänsterpartiet tar steget och sätter ner foten. Om man ska vara politiker i partiet ska man vara det för att vilja förändra, inte att sko sig och tjäna bra. Och de som säger, ”hur ska man kunna leva på 27500″?. Lägg ner. Det är inte ens trovärdigt.

Och det är rätt systematiskt att Vänsterpartiet går i täten som enda parti, men det säger väl också ganska mycket om övriga partier i riksdagen.