Dra inte undan mattan för människor och förvånas

Om det är något som besvärat mig med upploppen i Husby och andra delar i, framför allt, Stockholm är det den bekväma positionen – ”avståndstagandet”.  Det är så enkelt, som om man gjort något stort. Jag har sett på Twitter att det, på sätt och vis, genomsyrat delar av debatten. Till exempel, bara sådär spontant, när Anders Lindberg (ledarskribent, Aftonbladet) försökte ge en förklaring till kravallerna i Husby- kom PR-guron Paul Ronge och ville se ett avståndstagande. ”Det är ju inte så svårt”, menade han och det är viktigt. Problemet var ju att ingenstans hade Anders skrivit om att han tycker det är okej att bränna bilar, utan det enda han gjorde var att sätta det i ett större perspektiv – att försöka förklara. Så här håller det på. Man har fastnat vid ordet avstånd och om man vill försöka förklara, så är man för upplopp och förstörd egendom. Det är fördummande. Faktum är att jag utgår ifrån att de allra flesta av oss tycker våld är extremt kontraproduktivt och det leder sällan till något konstruktivt att, vid missnöje, bränna ner bilar och människors egendom. Det krävs inte att varje människa, varje minut, påtalar hur fel det är. Men vi måste också kunna tänka steget längre, sätta det i ett större perspektiv och utifrån det förklara skeenden. I det är det både idiotiskt men också okunnigt på många fronter, att bortse ifrån att Sverige är det land som, enligt OECD klyftorna ökar allra mest bland de avancerade länderna. Det är fakta. Det går inte att bortse ifrån. Inte heller går det att bortse ifrån att vi med en borgerlig regering fått en regering som gjort allt, absolut allt för att omfördela resurser från de som knappt har något till de som redan har. I det arbetet är knappast Socialdemokraterna oskyldiga, tvärtom, men med en borgerlig regering så har skillnaderna och ojämlikheten ökat lavinartat. Då drabbas också stadsdelar som Husby. Ökad ojämlikhet  kommer alltid vara en tickande bomb.  Vi ska inte heller, förstås, stirra oss blinda och tro att ökade skillnader är hela förklaringen. Samhället och individen går hand i hand, och visst har även föräldrar har ett ansvar. Det är sällan en enkel förklaring, men det är en del och det är viktigt att poängtera. Lika fel är det att göra, som rasister vill till en fråga om etnicitet. Det är visserligen enkelt, men har inte med verkligheten att göra. Upplopp är ingen ovanlig företeelse i Sverige och hände, hör och häpna, även när Sverige (varje rasists dröm) var fritt från invandrare.

Men rent politiskt har de politiker som driver en politik för utslagning, där arbetslösa och sjuka straffats och där ojämlikheten ökar dag för dag – sin del av ansvaret. De som fortsatt förespråkar en politik med ännu mer ökade skillnader, som jag vet att en del aningslösa liberaler gör – har också en skyldighet att vara medveten om vad det kan leda till. Så enkelt är det.

Upplopp är fel, ja. Det är nog de flesta överens om. Men högern måste sluta dra undan mattan för människor och sedan förvånas, tillsynes besvärat – att det händer något. Att människor någonstans, tillsist om än på olika sätt (tillsynes felaktigt sätt) reagerar.

Lästips: Johan Sjölander, sen tidigare (se länk tidigare) Fredrik Edin.

Weiner is back. Tillfälligt i alla fall

Anthony Weiner, mångårig kongressledamot för distriktet Brooklyn/Queens i New York och som tvingades avgå 2011 efter att ha skickat bilder på sin penis till en kvinnlig beundrare – är nu tillbaka. Han deklarerade idag att han ställer upp i New Yorks borgmästarval. Han ber såldes om en andra chans och i sin video som har han lagt upp, ber han återigen om ursäkt och vill fortsätta kämpa, som han gjort hela sitt liv för medelklassen och de som har svårt att klara sig.

I sig är det ju ingen nyhet om man följt nyheterna att Weiner länge varit öppen för en comeback i någon mån, och då främst fokuserat på borgmästarposten (ställde redan upp 2009). Men spontant känner jag att om man nu vill göra comeback, är kanske att ställa upp i ett borgmästarval med många goda kandidater och i en så stor stat som New York inte helt optimalt. Det kommer bli tufft, där knappast Weiner är favorit, även om han givetvis har chansen. Således är risken att hans comeback inte blir en riktig comeback, utan allt faller platt. Vad händer i så fall då? Är hans karriär som politiker över på riktigt då? Grejen är ju att risken att misslyckas i borgmästarvalet är större än om han skulle, mot förmodan ställa upp/utmana sittande politiker i representanthuset/senator i NY-distrikt där de flesta är väldigt demokratiska och liberala. Det är färre som röstar, och fler som tillhör demokraters väljarbas så att säga. De skulle, gissningsvis, vara mer öppna och förlåtande mot Weiner än hela staten New York, som han nu istället ställer upp som borgmästare för.

Men, å andra sidan, om man ska göra ocmeback ska man väl göra det ordentigt. Och om han väl lyckas har han ju om något kommit tillbaka på riktigt. Dessutom i så fall lagt grunden för eventuellt framtida presidentaspirationer, eller att ställa upp som kandidat i kongressvalet återigen.

Han är i alla fall tillbaka. Frågan är bara hur länge.

NY

Husby

Det är oroligheter i en förort till Stockholm, nämligen Husby. I sådana situationer är det viktigt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. För delar av högern är detta jätte svårt och jobbigt, och de blandar (medvetet eller ej) ihop ord som ”försvara” och ”förklara” så jag har, tackvare internets fantastiska finess hittat synonymer till de två orden (här och här). Om det inte hjälper så är det oklart om något gör det egentligen.

Men om vi nu ska återgå till själva kärnan, så har Fredrik Edin skrivit mycket bra och intressant om oroligheter i förorter, och satt det i ett större perspektiv. Läs.

Karaktärsmörda

Daniel Sestrajcic, Vänsterpartist och ordförande för kulturnämnden i Malmö har varit kritisk mot Israels ockupation. Det är en fullt legitim kritik, och han har bland annat deltagit i demonstrationer mot den och nu, senast i samband med Eurovision där han inte tycker landet ska få delta (de borde bojkottas). Om metoden kan man och om bojkott är rätt väg att gå, går och ska givetvis diskuteras. Det är inte konstigare än så. Att däremot blanda ihop Daniels kritik med judehat är ett haveri men det är vanligt. Faktum är att anhängarna av Israels brutala politik håller på så här (inte alla, men alltför många). De buntar ihop kritik mot staten Israels politik med samtliga judar (som om de vore ansvariga), och anklagar sedermera helt legitim kritik mot Israels politik som rent judehat (antisemitism).

Exemplen är många, men ett jag reagerade på var en debattartikel i Sydsvenskan där tre Kristdemokrater kräver Sestrajcic avgång. Varför? Det är oklart. Jo, för att han kritiserat Israels politik och detta, enligt de tre skribenterna kan sen kopplas samman till antisemitism (!). De ger inga exempel, utan i regel hittar de bara på i syfte att misskreditera/tysta en politisk motståndare. Att en sådan artikel byggd på luftslott utan konkreta exempel, tillåts publicera är sorgligt i sig. Men det är ett exempel på hur anhängare av Israels ockupation tillåts karaktärsmörda någon som har mage att i fråga sätta Israels vidriga politik.

Antisemitismen i Malmö är ett problem på riktigt. Men att, som Israel -anhängare ofta väljer att göra, agera haverister och inte på ett konkret sätt möta kritik mot Israels ockupation med argument, utan bara anklageleser om judehat gör inte saker bättre. Det skapar ett vi och dem. Där man inte, enligt dem kan vara kritisk mot Israels politik utan att samtidigt bekämpa antisemitisem. Det, om något, är hatiskt och intolerant.

Idag deltog Daniel i den viktiga och det goda intiativet, kippavandringen, där alla möjliga från alla håll och kanter deltar för att uppmärksamma antisemitismen och öka toleransen. Konstigt för att vara en, enligt artikelförfattarna, någon som legitimerar hat och skadegörelser mot Malmös judar.

Vi måste kunna kritisera Israels förtryck, men samtidigt bekämpa alla former av hat mot judar. Det är nödvändigt att hålla isär Israels politik och den judiska befolkningen. I den kampen är vi många som vill delta.

Det är synd att dessa tragiska intelektuella skämt till politiker utan någon som helst heder, väljer att stå utanför den kampen. Det var tydligen viktigare att karaktärsmörda en politisk motståndare.

Vem gynnas av det? Inte är det bekämpandet av antisemitismen i alla fall. Snarare tvärtom.

antiziganism

Anders Lindberg har idag skrivit en viktig ledare i Aftonbladet om den rena rasismen gentemot romer. Det är bekymmersam läsning, men det värsta av allt är att kommentarerna, ironiskt nog, bevisar Lindergs poäng – att rasismen mot romer är utbredd. Kommentarerna haglar och en efter annan går ut på hur romer beter sig illa, inte konstigt att folk hatar dem. Och där har vi ju det. Man kopplar en individs handling till en hel grupp, romer, och låter hatet flöda. Rasism och ynkedom i sin renaste form. Betänk om man skulle göra liknande gentemot judar och dra en hel grupp och på så sätt legitimera rasism – ”de beter sig illa. Klart folk hatar dem”. Det blir ”förståeligt” att hata en hel grupp då.  Eller islam och muslimer. Så här ser rasismen ut i nutid, år 2013.  Man kopplar dumma handlingar till folkgrupper, låter dessa ta ansvar och legitimerar således rasism.

Antiziganismen är ett problem. Ibland räcker det att titta i kommentatorsfältet för att få det bekräftat. 

Det är rätt skrämmande om man tänker efter.

Facebooks haveri

Vi var många, däribland undertecknad som delade den här pedagogisk sidan på sociala medier, så som Twitter och Facebook. En sidan som på ett tydligt sätt förklarar varför feminismen behövs. Det var på twitter jag själv upptäckte sidan, delade vidare den där och även en väns status på min Facebook-sida som länkade sidan. Där delades den och ”gillades” av flera av mina vänner. Men så, av en tillfällighet såg att jag att någon hade märkt på sin Facebook att länkningen till sidan tagits bort. Jag gick därför in och kollade på min egen sida och mycket riktigt hade länken till sidan tagits bort. Jag försökte posta länken igen, men sidan har blockerats av facebook på grund av, vad jag förstår, ”olämpligt innehåll”.

Det här är alltså Facebooks ”policy”. En harmlös sida som mer än något annat är pedagogisk är inte okej och som visar på orättvisor. Däremot, vidriga sexistiska grupper, rasism och att de själva tillåter reklam för öppna nazistpartier på sin sida är legitimt och okej.

Facebook får ju förstås göra som de vill. Men det här luktar haveri och inkonsekvens rakt igenom.

Uppdatering: Mycket tyder på att många har anmält sidan för spam och den därför blockerats. Jag har personligen varit med om fall där flertalet, ja ganska många till och med, anmält en sida för sexism utan att denne försvinner/blockeras. Så en viss godtycklighet verkar råda. Men det verkar alltså inte vara tal om någon medveten censur eller borttagande. Gott så. Än dock anmärkningsvärt.

Lästips: Deep, Jack

En lek

Ska vi leka en lek? Den heter ”den som lyckas fördöma sexualbrottslingar mest vinner”. Namnet säger i sig det mesta om vad lekan handlar om. I går spelade Djurgården hemma på stadion mot Malmö. De lyckades, efter många om och men, vinna med 3-2. En minst sagt efterlängtad seger. Så vad har sexualbrottslingar med fotboll att göra, tänker ni? Albornoz, ytterback i Malmö är dömd för sexuellt utnyttjade av barn. Detta var, förstås, djurgårdsklacken inte sena med att reagera på. Så matchen igenom sjöng de nidramsor om honom och buade kraftfullt så fort han hade bollen. Efteråt var det en och annan MFF-spelare, till och med domaren som reagerade över detta, och tyckte att Djurgårdsspelarna skulle fördömt fansens agerande. Efter matchen bad dessutom Ingvar ”Putte” Carlsson om ursäkt till Albornoz personligen å Djurgårdens vägnar. Jag tycker att det skriks mycket skit på läktarna. Det finns ruttna normer där, och det kan förekomma sexism och rasism. Det här, däremot, att sjunga nidramsor om Albornoz förehavanden må vara lågt men får ändå ses av den mildare varianten. Om det dessutom är inom lagens ramar, finns det heller ingen anledning till att stoppa det (är det ens möjligt?). Djurgårdssfansen är knappast ensamma om att ha sjungit, bara en i mängden av supportrar. Sedan kan man tycka massa saker. Personligen skulle jag aldrig varit med och sjungit. Dels för att jag tycker det är tramsigt och för att Albornoz fått sitt straff av vår rättsstat, tycka vad man vill om den och för att det är fotboll det ska handla om. Den rättsstaten bygger ändå på att folk någon gång, i princip, ska komma ut i samhället igen. Jag stödjer den principen. Att Albornoz, däremot, så snabbt blev välkomnad tillbaka till Malmö tycker jag går att diskutera. Ett annat exempel är hustrumsisshandlaren Alexander Gerndt som förhållandevis snabbt efter domen var välkommen in i svenska landslaget. Båda dessa är förebilder för massa unga människor och kanske till och med framtida fotbollsspelare. Därför är det inte heller så enkelt att, bara sådär, välkomna de båda tillbaka till sin klubb/landslag. I detta har både Malmö och det svenska landslaget brustit, tycker jag.

Men för att återknyta till leken. Jag såg i djurgårdsforumet på svenska fans som normalt håller en förhållandevis låg nivå på alla sätt, störa sig på en artikel om publikens (som jag skrev ovan) nidramsor om Albornoz. Flera tolkade detta, så klart, som om att man ställde sig på ”pedofilens sida” (det är nog inte heller korrekt att kalla Albornoz pedofil, om vi nu ska vara helt ärliga). Det är en svart och vit världsbild ”antingen är du med eller mot oss”. Flera andra signaturer länkade till en delstat i USA (Ohio), där dömda pedofiler tvingas ha speciella registreringsskyltar, så omgivningen vet vad de gjort. Då är vi där igen. I så fall går vi ifrån vår syn på rättsstaten att man döms en gång, avtjänar sitt straff och är därför välkommen ut i samhället igen. En sådan skylt, en sådan markering skulle öka agget mot människor som en gång avtjänat sitt straff och fått komma ut. Det är en vanlig, ändock obehaglig företeelse att man låter sina känslor bli någon slags egen rättsstat. Det är förstås logiskt, men kan lätt gå över gränsen.  I förlängningen skulle Ohio-exemplet leda till att människor tog lagen i egna händer, och satte åt den dömda sexualbrottslingen för få gillar ju nämligen, i synnerhet sådana brottslingar. Och de skulle bli straffade IGEN, fast de redan avtjänat sitt straff. I USA, som i regel inte tror på att man någonsin kan avtjäna sitt straff och komma ut igen, är det här förstås inget märkligt. Men för oss andra, hoppas jag det är det. Att vara pedofil är dessutom ett sjukligt beteende, och tyder på att personen i fråga är svårt psykiskt sjuk. För det har vi ju vård. Eller ja, sådant tror vi på i Sverige tillsammans med att hårdare straff inte gör att brottsligheten minskar.

Vårt rättssystem är inte perfekt, långt i från. Jag är däremot tacksam att den inte, som en del andra vill göra, leker leken ”den som lyckas fördöma sexualbrottslingar mest vinner”. Som om människor, de allra flesta, inte tycker att sexualbrott är vidrigt och sjukligt och det avgörs av hur man ser på straffskalan….

KDU är homofober, ja

Det är nog betydande få av oss som tror att förmågan att ta hand om ett barn ligger i vilken sexuell läggning personen har. Det finns dock de som tror det. Mörkermänniskorna och homofoberna i KDU tror det. De slog igår på deras årsmöte fast att samkönade par inte bör få adoptera. Det baserar dem, helt enkelt, på att de råkar gilla någon av samma kön och enligt KDU är det hemskt och då saknar de också rättigheter. Nu må KDU klä in det i andra ord som att ”barn inte är någon rättighet” och vi är inte alls homofober. Men faktum är ju att det finns INGET, absolut inget som säger att samkönade par skulle bli sämre föräldrar än den rådande normen, heterosexuella par. Innerst inne vet nog KDU detta, men de är homofober och gör skillnad på människor och människor. Då tar man ett sådant beslut.

Sedan har det här förstås inget med att ”barn inte är en rättighet” att göra. Det här handlar om att samkönade ska ha samma möjligheter som heterosexuella, att adoptera om de så önskar. Huruvida de är lämpliga återstår ju att se och en sådan bedömning görs alltid, men ingen ska nekas på grund av sin sexuella läggning.

Men KDU är inte intresserade. De tycker å ena sidan att politiker ska hålla sig borta och styra människors liv, men de måste minsann rycka in och påtala hur bögar är andraklassens medborgare. Lägg därtill att staten ska in och gräva i transpersoners underliv.

Så ja, KDU är homofober. De vill begränsa andra människors rättigheter baserat på deras sexuella läggning.

Det är fruktansvärt vidrigt.

Lästips: AS

Approval voting?

Jag hittade den här videon som beskriver ”approval voting”. Det innebär i korthet ett land väljer president och låt oss för enkelhetens skull ta USA, då det är ett tacksamt land. Det är flera kandidater, i USA:s fall tre. De två vanliga, en från Republikanerna och en från Demokraterna. Sedan en tredje, förslagsvis från ”Green Party” (Ralph Nader för att ta ett exempel) eller Gary Johnson, från det libertarianska partiet som ställde upp i det senaste valet. När folket sedan ska välja en president finns det förstås tre alternativ, men de har också möjlighet att väja vem man föredrar mest (Gary Johnson till exempel från ett tredjealternativ och ingen chans att vinna), då kan du även välja vem du helst vill se som president om inte Gary Johnson. De allra flesta av hans anhängare, tänker jag, skulle välja Republikanernas kandidat för att hen ändå trots allt står närmast Gary Johnsons ideologiska ståndpunkter. Om det skulle vara Ralph Nader, skulle de allra flesta nog istället valt den demokratiska kandidaten.

Det här systemet skulle med största sannolikhet avgjort det amerikanska presidentvalet 2000 på ett mer rättvist och demokratiskt sätt. I det valet fanns det en tredjekandidat (Ralph Nader). Dessa väljare skulle med största sannolikhet, om de hade haft möjlighet, valt Al Gore som den person de skulle föredragit som president. Visst, Al Gore borde vunnit ändå medtanke på det i princip är styrkt att valfusk förekom och för att han sumpade valet. Men ändå.

Det klart systemet inte är optimalt. De som röstar på en tredjekandidat som fallet i USA gör det ju av en anledning. De vill ha en förändring, och tycker inte tvåparti-systemet är gott nog. Men att ändå valmöjligheten skulle finnas, för de som röstade på andra alternativ, att välja vem de skulle föredra. Fast också, förstås, avstå att välja om de ville. Då skulle deras röst bara räknas till den kandidat de röstade på främst.

Många om och men och för er som inte gillar sådant, så utgår jag ifrån att ni slutade läsa för längesen.

SVFF – vad håller ni på med?

Så här uttalade sig det Svenska Fotbollsförbundet efter en match mellan Sverige – Argentina i vintras, där en tråkig incident hade förekommit:”Det är svårt att stoppa varje enskild individ om de gör något dumt, det kan inte vi ta ansvar för”. Det låter som en väl avvägd analys. Hur gärna man skulle vilja så är det omöjligt att stoppa individer att, om de så önskar, att kasta in något på plan. Det kan såldes inte läggas enskilt hos klubbarna, något SVFF indirekt slår fast. Det går alltså inte, som jag varit inne på, att jämföra med att tända bengaler. Förhoppningsvis förstår de allra flesta det som har någorlunda kunskap. Därför var också domen, till en början, i den avbrutna matchen mellan Mjällby-Djurgården korrekt. Matchen skulle återupptas inför tomma läktare med en 1-0 ledning för Mjällby. Matchen avgörs på planen, inte i styrelserummet och man markerar samtidigt tydligt dilemmat med inkastat föremål hur det INTE helt och håller är upp till klubbarna, utan ett större problem än så. Till skillnad från, till exempel fenomenet med att tända bengaler.

Men så idag ändrade besvärsnämnden det Svenska Fotbollsförbundet disciplinnämnds beslut om att återuppta matchen. De ändrade det till att ge segern till Mjällby med 3-0.

Det slår fast flera saker. Till att börja med, man tycker det är helt i sin ordning att det sportsliga dikteras av ett fåtalet idioter och bestämmer matchens utgång på ett stängt kontor. Istället för på fotbollsplanen. Man signalerar, i och med beslutet, att inkastade föremål helt och hållet är klubbarnas ansvar. I förlängningen leder det ju till att inte ens frukt bör få bäras med sig in, då det finns idioter som kastar in ett sådant. Det leder också till några frågor. Vad ska klubbarna mer göra för att få fåtalet idioter att inte kasta in saker? Vad är ert svar på det, SVFF? För det är ju just det, något fotbollsförbundet var överens om tills nu i och med den första domen – att inkastade föremål INTE är ett enskilt klubbrelaterat problem. I alla fall inte på samma sätt som bengaler är.

Svenska Fotbollsförbundet har gjort bort sig. Frågorna är fler än tidigare. Vilka som får lida för det? Jo, just nu Djurgården. Långsiktigt är det svensk fotboll, som verkar ledas av förvirrade och okunniga människor.

Huliganism pekas (med all rätt) ofta ut som ett hot mot svensk fotboll. Låt oss lägga till en sak till: Svenska fotbollsförbundet.