Folkpartiet Göteborg vill införa slaveri

Folkpartiet i Göteborg vill införa slaveri. I den mån att ifall du inte går med på att städa (alltså arbeta) så får du inget socialbidrag. Socialbidrag får man ifall man har jätteont om pengar för att klara livhanken, men Folkpartiet vill att man arbeta gratis för att få det. Det blir således en form av slaveri, eftersom man inte får betalt för det arbete man gör utan måste göra det arbetet gratis för att få socialbidrag. Man skulle med andra ord också kalla det att utnyttja arbetskraft. Socialbidrag är inte speciellt högt, det är verkligen en minimum summa. Fast alltjämt ska de som vill ha socialbidrag arbeta heltid för att få det, eller hur tänker de tro? Utan rejäl lön helt och hållet, bara en liten ”skitsumma” för att klara livhanken. Det handlar inte om mycket pengar med andra ord. Man ska med andra ord, för att tala klarspråk arbeta utan lön. Socialbdirag med den lilla summan kan väl nämligen knappast kallas för lön. Dessutom får man socialbidrag ifall man inte arbetar, så Folkpartiet föreslår, precis som Alliansfritt (länk nedan) konstaterar att de ska arbeta utan lön.

Att det kan strida mot lagen är inget som bekymrar Folkpartiet i Göteborg. Det är enligt lag inte okej att kräva vilka motprestationer som helst för att få socialbidrag.

Man skulle helt enkelt kunna kalla detta för slaveri. Det kan visserligen ses som att hårddra det lite, annars kan man kalla det för lönedumpning eller utnyttjande av arbetskraft. Nyamko Sabuni, segregationsministern stödjer detta. Någon som är förvånad?

Folkpartiet går från klarhet till klarhet. Jag skulle vilja se diverse folkpartister tvingas till just denna slav liknande förnedring. Undra hur det skulle låta då?

GP, HD ,Alliansfritt, Nicklas, Clqwrx

Capitalism a love story

Efter att ha sett Michael Moores nya film ”capitalism a love story” så blev jag både ganska förskräckt men också ledsen. Som i tidigare filmer är Moores ”stuk” att göra film sig lik, det finns en pedagogisk mening i dem och han tar fram problemet som själva dokumentären ska handla om på ett briljant sätt. Jag vet inte om jag blev såhär arg och bitvis ledsen i hans tidigare filmer som jag har sett (fahrenheit 9/11 och Sicko), i dessa blev jag nog snarare chockad och förbluffad. Filmen handlar alltså som bekant om en kapitalismen i USA som i milda ordalag har spårat ur betänkligt. Jag tänker inte ge mig in på en recension eller en beskrivning av filmen, det bästa är helt enkelt att se den med egna ögon. Bara då kan man göra filmen rättvis.

Michael Moore överdriver säkert stundtals, en del av det kanske rentav inte stämmer men både i den här och hans två tidigare så har han nog mer rätt än vad många av oss tror, tyvärr.

Se den, bilda dig en egen uppfattning. Oavsett vad man tycker om Moore och hans filmskapande så får han en att tänka till och öppna ögonen. För poänger har han i alla fall, det går inte att komma ifrån.

Jag gillar Michael Moore, hans sätt att hela tiden provocera de konservativa krafterna i USA och fungera som en motpol. Han behövs i det landet, det är en sak som är säker.

Det finns dock en del som drar ner filmen lite. I slutet av filmen så framställs Obama som någon slags räddare, ”han kommer stå upp mot Wall Street och dem är rädda för honom”. Visserligen var väl detta precis när han hade blivit vald och förväntningarna var sky höga, men ändå blir det lite löjligt och framför allt naivt att tro att Obama kommer stå rakryggad upp mot Wall Street. Med det sagt så är han med all sannolikhet bättre än några av de tidigare Amerikanska presidenterna och han har möjligheter att förändra saker till det bättre, absolut men det måste också finnas en rimlig sans i det hela. Det tror jag Moore insett efter Obamas dryga ett år vid makten. Även religions delen när Moore intervjuar ett antal katolska präster som tycker kapitalismen är ond och så vidare blir lite löjligt, även om jag förstår hans poäng och lite fyndigt är det väl ändå, trots allt…

Det jag har fastnat i med Moores filmer är hans tydlighet, komik (han gör viktiga ämnen roliga) och hans på ett sätt enkelhet. Inte i den mening att han gör saker och ting enkelt, utan hur han förklarar allting på ett mycket enkelt sätt (hänger förstås ihop med tydlighet, en vidarutveckling på det bara). Han gör dem mest svåra ämnena enkla och begripliga, för alla.

Men i det stora hela en lysande film, en av hans bästa (bara sett hans två tidigare) vågar jag nog påstå, utan att vilja rangordna dem tre jag sett. Ska försöka ge mig på hans lite äldre (Roger & me och Bowling for Columbine) så småningom.

Överlag är det en bedrift får Moores sida att ha lyft den här känsliga frågan, nämligen kapitalismens grymhet upp till ytan och i en av världens med kapitalistälskande länder dessutom, där man betraktas som kommunist så fort man fäller någon form av kritik mot systemet. Få offentliga personer om än några ”vågar” lyfta upp frågan i USA, det är i alla fall mitt intryck. All heder!

Håll ert löfte, SVT

I debatt på SVT för några månader sen, diskuterades SVTs bevakning av ”Kungabröllopet”. Det blir ju som bekant överdrivet mycket fjäsk och monarki fokus nu när socialfallets bröllop närmar sig. Men SVTs (sök och titta själva på SVT play) representant lovade också granskande program om monarkin och kanske främst våran socialfall familj, som en liten motvikt. Gott så. Det gör det hela i alla fall lite mer acceptabelt. Problemet är att nu har det gått några månader skulle jag gissa, men inget ”granskande” program har dykt upp.

Jag kan för all del vänta lite till, inte för den skull egentligen. Men tiden går ju som bekant rätt fort.

Dock kan jag inte låta bli att undra om SVT inte är lite rädda för stora starka hovet? Det vore visserligen ganska märkligt men det skulle inte förvåna mig, då monarkin bygger på en kung som står över alla andra och är således mer värd. Det klart SVT ska bevaka bröllopet, för hur odemokratiskt och otidesenligt det än är så har vi monarki fortfarande, och det är en ”nationell angelägenhet”. Men det är inte värdigt en public service kanal att obehindrat hylla ett odemokratiskt statsskick med diverse program, utan det minsta kritik. Därför är det nödvändigt att SVT kör igång med en i alla fall liten motpol så snart som möjligt.

Jag hoppas SVT representanten håller sitt löfte, som hon gav till hundratusentals TV tittare. Något annat vore faktiskt helt oacceptabelt.

Jag har skrivit om monarkin ett flertalet gånger tidigare, klicka på etiketten ”monarki” på huvudsidan ifall ni vill läsa andra inlägg.

Läs även ULF

”vem vill bli pensionär?”

Inatt såg jag stora delar av Dan Josefssons dokumentär ”vem vill bli pensionär” på kunskapskanalen. En dokumentär om hur det gick till när Sossarna svek sina ideal, och kanske framförallt sina egna medlemmar. Partiledningen körde över dem fullständigt, och det var sannerligen inte några få utan sisådär en överväldigande majoritet av de sossestyrda kommunerna som var imot det nya pensionssystemet. De borgerliga partierna tillsammans med (s) (!) drev igenom den där katastrofala reformen pensionsreformen, som snarare kan liknas vid roulette eller lotto. Spekulera bort pensionspengar. Vänsterpartiet fick inte vara med, och ville nog inte vara med utgår jag ifrån.

Man sket i vad folket tyckte, den där frågan var ju alldeles för ”farlig” för att fråga folket om. Att borgerligheten med glädje genomförde en sådan reform torde inte vara någon överraskning, men att (s) gjorde det är ju högst beklagligt och gör ju vem som helst illamående. Fast detta är nog  dagens Socialdemokrati i ett nötskal.

Det mest häpnadsväckande är nog när den Amerikanske ekonomiska forskaren intervjuas, och tycker det är hur galet som helst att den gick igenom i vårt land, för George W Bush ville nämnligen genomföra en liknande reform i USA men det förkastades. Det säger om inte annat en hel del..

Socialdemokratin bör skämmas över detta beslut, även borgerligheten fast de stod ju i alla fall för sina ideal. Skamligt!

Den enda som kan gå någorlunda rakryggat är den dåvarande riskdagsledamot i (s), som var den enda som hade modet att rösta nej till reformen (minns inte hennes namn dessvärre), och även Vänsterpartiet.

Se den!

M. Moore

Jag hade tänkt se Michael Moores nya film ”capitalism: A love story” när den kommer ut på dvd. Tanken var väl från början att se den på bio men det blev inte av. Jag har även sett två av hans andra filmer, nämnligen ”Sicko” och ”Fahrenheit 9/11″. De två filmerna var riktiga höjdare och båda tog faktiskt upp två centrala frågor, Usas sjukvård i ”Sicko”, hur Bush skumt nog vann valet 2000 fast Gore fick fler röster och Bush agerande efter 9/11 attacken i ”Fahrenheit 9/11″. Moore har kritiserats för faktafel,  hur han klipper sina dokunentärer (även fast han berättat att han gör det, just för att hans dokumentärer ska bli roliga) etc. Det i sig är inte konstigt, alla dokumentärfilmer får kritik men det roliga är att det på något sätt får överhanden för de människor som inte gillar Moore och hans filmer/böcker. Alltså, det klart det bör tas upp, inget snack. Fast ingen ska heller ta ifrån att han tar upp centrala problem (nu tänker jag mest på dem filmer jag nämnde ovan). Usas sjukvård är ett problem (med ett antal miljoner utan försäkring), Bush tvivelaktiga seger i presidentvalet 20o0 är också en helt riktig fråga som tas upp. Det får dock knappast en betydande roll när Moore sågas. Konstigt kan tyckas, då dessa ovannämnda problem knappast är något Moore ”skapat”, utan något som är en realitet och en sanning.

Först efter att man inser det kan man gå över till att angripa Moore, för hans sätt att göra dokumentärfilmer, hans eventuella faktafel eller vad man nu vill göra.

Ingen kan påstå att Moore har fel när han kritiserar Amerikas till stor del konstiga sjukvård, likaså Bush tvivelaktiga seger i president valet 2000 och Bush agerande efter 9/11. Det är somsagt en realitet.

Därimot kan man vända sig imot hans överdrifter i mellan åt (hans sätt att göra filmen rolig och intressant), faktabrister som möjligen existerar o.s.v. Men det är inget som på något sätt tar bort problemet med USAs märkliga sjukvård, Bush tvivelaktiga seger i presidentvalet 2000 och vederbörandes agerande efter 9/11.

För mig är han en mästare på att göra sina dokumentärer extremt intressanta och roliga, med humorn, överdrifter, glimten i ögat och hans väldigt pedagogiska filmer. Jag har även läst några av hans böcker, och de är väldigt lika hans filmer. Han visar där att han även har en väldigt vass penna.

Och ja, hans filmer är vinklande- han har ett klart syfte med dem, att ta fram ett eller flera samhällsproblem vilket man får säga att han lyckats väldigt, väldigt bra med.

Det ska bli ett sant nöje att fortsätta följa hans provokationer mot etablisemanget, hans samhällskritiska filmer och böcker. Keep going, Moore! Du behövs sannerligen.