Tyck något!

Jag tillhör dem som tycker idrott och politik hör ihop. Det innebär inte att allt ansvar helt plötsligt, så fort till exempel ett stort evenemang anordnas i ett tvivelaktigt land, ska idrotten ta allt ansvar. Givetvis inte. Men inte heller fungerar det att komma och säga, när människor förtrycks, eller som Roland Andersson (före detta förbundskapten) sa när Sverige hade ett träningsläger i Saudiarabien ” kvinnorna kan se matchen på tv” (apropå att kvinnorna inte får gå på matcherna). Denna ignorans och okunnighet är något som bekymrar mig när det kommer till det svenska landslaget.

Jag vet inte vad jag begär, eller egentligen begär jag inget, utan vill att spelare ska tycka saker (läs: något). Snart är det fotbolls EM i Ukraina, ett land som fängslat Julia Tymosjenko på tvivelaktiga grunder (en oppositionell) men vi hör inte ett ljud. Inte från någon spelare eller ledare. Svenska fotbollsförbundet tycker ingenting, de bara kör vidare som allt är fint och vackert i den här världen. Jag tycker det är bekymmersamt.

För att klargöra. Jag begär inte att spelarna ska kräva en bojkott, ta på sig något slags ängel-ansvar (det är politikernas ansvar) men jag tycker det vore fräscht och nyttigt om de tyckte något, någon gång. Tycker dem det är okej med den Ukrainska regimens behandling av Tymosjenko!? Är det ett problem? Säg något, snälla. Detsamma kan appliceras på övriga landslag i lika hög grad. Jag förstår och respekterar att ni är där för att göra ett jobb och måste fokusera på det, men det gör det inte omöjligt för er att TYCKA något. Och säga det. Medan vi andra har synpunkter om vilka länder som arrangerar och vilka demokratiska tvivelaktigheter de har, så sitter landslagen tyst. Knäpptyst till och med.

Det gör att man gärna tror att spelarna inte kan någonting annat än att spela fotboll, vilket jag tror är en felaktig bild. Men det är den bilden dem ger oss. Men det värsta av allt är och kommer alltid vara, ignoransen.

Det är demokratins värsta fiende. Att bara för vi spelar fotboll och får jättebra betalt för oss, spelar ingenting annat någon roll.

Våga göra som Loreen. Tyck saker och markera dem, men gör ändå det du ska. Eller gör något liknande. Vad f-n, öppna i alla fall munnen.

För att  ni bryr er. Det gör ni väl?

Jag hatar det du håller på med, Young. Sluta

Jag är förutom mitt nästan ohälsosamma engagemang för Djurgården, Mancher United- supporter. Det gör att jag försöker så gott det går, att följa laget och har gjort så sedan den dagen, mer eller mindre jag fick upp ögonen för fotboll- år 2000. Idag vann de mot Aston Villa med 4-0. Det var inget snack, egentligen. Men det som nästan gör att jag känner avsky är något annat, det är Ashley Young. Han är en fantastisk fotbollsspelare som man kan ifall man vill, säga hur många fantastiska saker om. Så bra är han. Men han vill tydligen att folk ska se något annat- hans skådespelarkonster. Mot Aston Villa idag filmade han till sig straffen som gav United 1-0. Visst var benet där, men Villa-spelaren drog bort det och Young valde att göra en fin  extra kreativ piruett. Det blev svårt för domaren och jag förstår delvis varför han blåste, men varför Young? Om detta var första gången skulle jag inte sagt något. Alla kan göra idiotgrejer men mot Queens Park Rangers för några omgångar sedan gjorde han något ännu värre, han kände en liten och minimal touch och ramlade som om någon verkligen tacklat honom brutalt. Domaren gick på det, det blev rött kort och straff. Detta hade dessutom föranletts med en offside på en meter som linjedomaren blundat för men det hör inte hit i sammanhanget.

Jag vill inte ha det så här. En gång, visst. Jag kan ta det. I stridens hetta kan spelare bete sig illa och göra allt bokstavligen för att få fördel men flera gånger och tätt inpå varandra. Nej, jag känner avsky. Ren j-vla avsky. Det klart, vi mötte lag som vi ska slå men jag vill ändå inte vinna med vetskap om att en domare och en av våra spelare, har på otillbörlig väg en del i det. Det är ovärdigt. Vi är bättre än så. Vi ska vinna på våran kvalité. Inte på en spelares vedervärdiga osportslighet.

Ändå finns det United-supportrar som försvarar Youngs agerande i den här matchen. Att foten var där och han gjorde ”bara det bästa av det”. Nej, det var mer än så. Han föll inte på benet, han föll på benet som han trodde var där och möjligen kände av. En otrolig skillnad. Om Young hade velat kunde han stått upp. Och det värsta av allt, han gjorde det igen.

Young har alltså gjort samma sak två gånger på kort tid. Den ena filmningen mer uppenbar än den andra. En så fantastisk fotbollsspelare känner det behovet av att så uppenbart filma. Jag förstår det inte. Förklara, snälla.  Det är alltså det som Young vill bli ihåg kommen som. Inte för sina fantastiska framspelningar eller mål, utan skådespeleri. Det påminner lite om en annan före detta United spelare, Ronaldo som i högre rad, trots sina otroliga begåvningar tar varje chans till att filma.

Mitt Manchester United ska vinna på kvalité och fint spel, inte på en spelares osportslighet. Det är inte mitt United. Därför känner jag bara avsky när jag återigen får bevittna en så fantastisk spelare filma till sig en straff. I mitt lag. Och sätta det i fokus. Att just sätta något som präglar hela matchen. Och göra det på ett så regelvidrigt sätt.  Ingen kommer ihåg matchen vi just spelade, eller hur bra vi var utan just Youngs vidrighet.

Jag hatar det verkligen.

Bara sluta. Snälla.

AB

Skärp till er, domare!

Det har gått två omgångar av den allsvenska säsongen. Redan nu har den svenska domarkåren varit med och fattat rentav horribla domslut. Jag skulle vilja säga att det började i matchen mellan Åtvidaberg och Gais, där Johan Hamlin visar noll känsla och speluppfatting- och visar ut Anton Tinnerholm varav ett gult kort är felaktigt. Men, tänker ni ”sånt händer” och ja, jag får väl hålla med. Så, bortse från den händelsen och fokusera på det jag berättar nedan.

Nu till rejäla feldomslut: I går fick Djurgårdens Chibsah hjärnsläpp och armbågade en Gif Sundsvall spelare inför en hörna. Domaren Daniel Stålhammar uppfattade detta, trodde vi och visade ut… Marc Pedersen. Ja, han säger sig se situationen men visar ändå ut fel spelare. Skojar du med oss!? Visst, efteråt gick han med på att intervjuas av Canal + och erkände att han gjorde fel. All heder, förstås men det är fortfarande på tok för dåligt. Det är dessutom inte första gången Daniel Stålhammar gör ett fatalt misstag. Idag, för bara en stund sen dömde domare Martin Hansson en straff för IFK Norrköping eftersom han uppfattade en hands i straffområdet av en Göteborgs spelare. Problemet var bara att bollen tog på bröstet. Inte på armen.  Inte heller är det första gången Martin Hansson visar att han är på tok för dålig.

Det har alltså gått två omgångar, och två fatala och rejält kostsamma/  rent pinsamma misstag har begåtts av två, ”ansedda” domare.

Hur ska det här sluta? Det är inte utan att man börjar bli lite orolig.

Så min uppmaning till svenska domarkåren och svenska fotbollsförbundet; För f-n, skärp till er!

Eller syssla med något annat, ni berörda domare. Det här håller inte. Sådana här misstag är minst ett för mycket.

PS:  Norrköping har nu vänt och leder med 2-1. Tveksamt om de skulle gjort det, utan den feldömda straffen.. DS.

AB

Fin fotboll ligger bakom Åtvidabergs succé efter två matcher

I måndags var jag i Örebro på allsvensk premiär mellan Örebro och nykomlingarna, Åtvidaberg. Det var en kall, blåsig men ändå solig dag. När man gick runt i Örebro gick det ju an, då var det inte så kallt men när man sedan skulle inta arenan och sitta still i sammanlagt 90 minuter- var det inte speciellt roligt. Det var kallt för att uttrycka det försiktigt. Jag var där med min far, som hela livet hållit på ÅFF och sällan missar en hemmamatch. Med en 2-0 förlust för ÅFF i öppningsmatchen mot just ÖSK när dem var i allsvenskan förra sejouren (2010), så var inte förväntningarna så höga. Både jag och pappa var nöjda med en poäng denna dag. Samtidigt visste vi att Åtvidaberg var mer redo denna säsong, man hade värvat mer eftertänksamt och hade mer skinn på näsan, till skillnad från föregående sejour.

Vi fick se Åtvidaberg käka upp Örebro i första halvlek. Man pressade högt, visade upp fina kombinationer och var effektiva framåt. Till skillnad från ÖSK som nästan såg ut som nykomlingar istället. De hade svårt att få till ett sammanhängande spel men framför allt, deras försvar med två stora koner hade knappt några rätt. De hängde inte med och om jag var Sixten Boström, skulle jag framför allt vara bekymrad över det. Alla trodde nog att ÅFF skulle dra sig tillbaka, satsa på kontringar men man tog tag i det, pressade högt och var sylvassa. Och dominerade.  Det klart, Örebro inte var ofarliga. De hittade, tids nog in mellan mittfält och backlinje och gjorde två mål när första halvlek var slut. Problemet var bara att ÅFF hade gjort fyra och hade egentligen bud på mer.

I andra sedan fortsatte ÅFF spela imponerade bra. Kontrollerat och fortsatt hög press. Man höll ÖSK kort, helt enkelt. Till sist fick dem dock in ett psykologiskt viktigt 3-4 mål. Efter 76 minuter. ÅFF blev skakade,  man blev ängsliga och gjorde inte alls det man gjort så bra tidigare. ÖSK fick ny energi, ÅFF blev nedtryckta och höll inte alls i bollen längre utan slog bara i från sig. Det var, de sista minuterna spel mot ett mål. Och ÅFF kom till sist undan med blotta förskräckelsen. Men överlag, sett till 90 minuter var inte alls en ÅFF-seger orättvis, Örebros massiva tryck i slutet, till trots.

Men sättet ÅFF vann på imponerade. Det var inget fegspel, det var inte tal om att backa hem utan man pressade högt, ville ha bollen mest och hade också det under stora delar. Det om något är imponerade från ett lag, som nyss tagit steget upp. Det klart, vi som följt ÅFF vet att de spelar offensiv och trevlig fotboll och när de gör det, så är de som bäst. Men AS är en annan sak, det är en bättre liga med många lag som ÅFF inte kan drömma om att spela ut. Därför var insatsen mot ÖSK så imponerande.

Och igår slog man Gais hemma med 2-1. Det var ingen rolig föreställning, det var dåligt väder och ganska krampaktig föreställning. Från båda håll. Två fasta situationer avgjorde till ÅFF:s fördel. Men man var där, tog med sig tre poäng. Tro mig, det är ingen tillfällighet.  Efter två omgångar har alltså detta lag full pott. När de var i allsvenskan förra gången tog de sin första trepoängare efter sju omgångar. Nu leder man allsvenskan. Visst,  ingen inbillar sig att de kommer vara där uppe vid säsongens slut, tvärtom (de kommer få kämpa för sin överlevnad) men det är ändå imponerande och förtjänar faktiskt respekt.

Sex mål gjorda på två matcher. Det ni. Det är imponerande men framför allt, sättet de har gjort det på.

Det stavas FIN FOTBOLL. Och visst värmer det för oss som uppskattar underhållande fotboll lite extra?

Expressen

Läs

Jag tycker ni borde läsa det här. Simon Bank och Erik Niva är en av de mest begåvade sportjournalisterna vi har och som så många gånger förr, ger de oanade nya och ibland självklara perspektiv- som måste upp till ytan. Läs det. Av, i det här fallet, Simon Bank. Och förövrigt allt de skriver.

Trevlig helg.

Mitt Djurgården ute på farligt vatten. Respektlös behandling av spelare

Jag vet inte om det här stämmer men jag säger OM det stämmer. Då är det inte okej. Jag är Djurgårdare och skäms. Så behandlar man inte spelare men framför allt människor, som burit klubbens tröja och gjort sitt yttersta sen kan man såklart tycka vad man vill om dem som spelare. Man ingår ett avtal med en spelare och har då som klubb ett ansvar. Antingen bryter man avtalet och alla går nöjda eller säljer spelaren men man fryser inte ut icke-önskvärda spelare så de inte längre får träna med A-laget, trots A-lagskontrakt utan får äta lunch ensamma och träna med juniorer, som de absolut inte har någon samhörighet med. Det är respektlöst och ovärdigt.

Jag gillar Magnus Pehrsson och alltid gjort. En ur-djurgårdare med stort hjärta men såhär behandlar man inte spelare. Det är såklart en sak att säga hur de inte är önskvärda men en annan att frysa ut dem på allvar, som om klubben vore någon mobbare. Så agerar man inte. Punkt. Man har skrivit ett avtal med en spelare och sålänge de inte är brutet, tycka vad man vill om det så ska givetvis en spelare behandlas med respekt. Som en människa. Ett avtal ska följas. Och det innebär att en A-lagsspelare ska få träna med likasinnade och ingå i ett socialt sammanhang. Om inte, bryt kontraktet då så är alla nöjda. Att ”frysa ut” spelare är bara smak och respektlöst.

Det handlar inte om att det är ”synd” om fotbollsspelare, varav de allra flesta proffesionella har det väldigt gott ställt men de ska behandlas med respekt utifrån avtal och för att de är människor, kort och gott.  Alldeles oavsett om de är fotbollsspelare eller sysslar med något annat. Det Djurgården gör nu är inget annat än väldigt ”osnyggt”. Man ska kunna kräva en bättre människosyn och behandling av spelare än så.

Jag hoppas Magnus Pehrsson omprövar sin ledarstil, eller vad man nu ska kalla det här…

AB, 1, 2

Människor före fotbollen

Jag älskar fotboll, jag lever och andas bokstavligen för det här vackra spelet. Det medför lidande, ilska, frustration och otrolig glädje. Men det finns stunder där det inte spelar någon roll, där dem där tre poängen eller senaste domarmisstaget som kostade tre poäng inte är viktigt längre (undertecknad var minst sagt upprörd över domarens insats när United mötte Newcastle). När man på allvar faktiskt frågar sig hur man kunde vara upprörd över uteblivna tre poäng när sånt här händer, och faktiskt blivit mer och mer vardagsmat inom fotbollen och för den delen världen idag. Eller det mest aktuella, Gary Speeds tragiska självmord igår.

Men vad beror det då om vi riktar in oss på självmord i första hand? En rätt självklar gemensam nämnare i alla sammanhang är ju såklart att människorna i fråga mår otroligt psykiskt dåligt. Det kan handla om depression som det nog gör många gånger, eller den otroliga påfrestning spelare som domare står inför under varje match, varje framträdande. Man klarar inte pressen, underpresterar kanske och ser ingen väg ur det. Gary Speed är trots allt inte ensam, för några veckor sen försökte en tysk domare ta sitt liv precis före en match. Och för några år sedan tog målvakten Robert Enke sitt liv. Exemplen är fler än de flesta av oss tror (se länk ovan t.ex).

Bosse Pettersson, expert  på Viasat fotboll som jag överlag inte har mycket över för, uttryckte sig bra när han sa att spelarna är som maskiner. Jag tror han, omedvetet eller inte pekar på ett problem där. Vi utgår alltid ifrån att spelarna ska prestera (de tjänar ju hundratusentals kronor i veckan!!) och att det ska gå bra för lagen/laget man älskar, eller att domaren ska göra sitt jobb och om han inte gör det, då j-vlar. Annars blir man frustrerad, kanske framför allt på domaren som trots allt har en stor roll i fotbollen. Någonstans påvägen kanske vi glömmer bort att spelarna som domare, bara är människor. Precis som du och jag. De gör misstag och blir ihjäl sågade för det. Över gränsen i mellan åt. Det tar på en, oavsett hur ”stark” psykisk man är. Vissa är inte så starka psykiskt, då tar det ännu mer på en. Och då kan man faktiskt, hur främmande det än må låta för oss supportrar bli deprimerad och inte finna en väg ur det. Jag säger inte att det är fallet när det gäller Gary Speed för det har jag har ingen aning om. Men överlag kan jag tänka mig att så kan det faktiskt vara. Den otroliga påfrestning som dagens fotboll handlar om. På både gott och ont.

Det finns ingen ”quick fix” ur det här, men sådana här otroliga tragedier får alltid än att tänka efter lite extra (jag vet. Förskräckligt att något sånt här ska till..). Och låt oss göra just det. Låt oss faktiskt på allvar fundera på att fotbollspelare och domare i första hand och framför allt är människor. Som du och jag. Vi älskar våra lag och gråter nästan när dem förlorar. Det är så det ska vara. Så ska fotbollen vara, sådan är fotbollen. Det är det som gör den så underbar. Men först av allt, alla lag och spelare till trots är vi alla människor med känslor.

Det kanske är dags att tänka på det lite mer.

AB

Jag hade fel

Jag är Djurgårdare i själ och hjärta och igår var jag förbannad, förbannad på domare Martin Hansson. Förbannad på det faktum att han återigen gjorde en otroligt dålig match och ändå, alltjämt anses vara en av Sveriges bästa och fortsatt får döma svensk fotboll på högsta möjliga nivå. Och nej, det har i det här fallet inte att göra med handssituationen utan överlag.

Jag var också en av alla Djurgårdare som skrek när domare Hansson som vi såg det, missade en solklar hands på en IFK spelare i straffområdet. Det har nu i efterhand visat sig att Hansson hade rätt, han följde regelboken och att många Djurgårdare däribland jag, får gå med huvudet under armen. Jag har alltid känt mig hyfsat bevandrad i reglerna inom fotbollen och när en spelare som i det här fallet IFK backen får bollen så tydligt på armen, visserligen när han glidtacklar som är utsträckt (inte intill kroppen), för att förhindra ett skott vill jag få det till straff. Jag och många med mig hade fel. Enligt regelboken som Robert Laul förtjänstfullt går igenom är reglerna inte sådana. Jag kan tycka att reglerna är otydliga och allmänt svåra att förstå, men det är inte Martin Hanssons fel utan han gjorde sin tolkning av reglerna, som verkligen är svårtolkade. Det är svårt att klandra honom för det, när man själv ser reglerna svart på vitt.. Å andra sidan tycker jag domare blåser straff för liknande situationer nio gånger av tio. Det gör inte att Martin Hansson gjorde fel, men det gör att man kanske trots allt borde börja fundera över nivåskillnaderna i tillämpningen av handsregeln.

Således bör skuggan i det här fallet inte falla över Martin Hansson. Visst, jag tycker fortsatt Hansson är en värdelös fotbollsdomare och en av de mest överskattade vi har i det här landet men i handssituationen kan jag inte, när jag ser reglerna i efterhand beskylla honom för.

Vidare fick Hansson till följd av det här domslutet stå ut med nidramsor såsom ”Martin Hansson är en hora”. Det är beklagligt. Lika mycket som jag verkligen till 110% förstod Djurgårdarnas frustration, jag var själv otroligt frustrerad igår kväll så är det olämpligt, otroligt låg nivå och barnfasoner att kalla en annan människa en hora bara för att personen i fråga gör en dålig match och är domare. Martin Hansson har återigen rapporterat det här för det har nämligen hänt förr, att DIF publiken skrikit såna saker åt Hansson och då fick klubben böta. Det är ingen högoddsare att tro att klubben kommer få böter igen. Att som vuxen människa skrika/ sjunga hora. Snälla…

Don`t hate the player, hate the game. Förövrigt är det nog dags att förtydliga handsregeln om det nu går, eller!?

AB

Välförtjänt

Helsingborgs IF har tagit SM-guld 2011 med tre omgångar kvar. Man har det högsta poängsnittet under 2000-talets allsvenska och förra säsongen kom man tvåa men tog hem cupen efter en redan då, trots att det inte räckte hela vägen, en fin säsong. I år förlorade man under säsongen tongivande spelare som Marcus Nilsson, Peter Larsson, Rasmus Jönsson och Alexander Gerndt men trots det och tackvare att nyförvärv slussades in snabbt och effektivt, så drog man det längsta strået och ärligt talat var inget lag riktigt nära att hota. Det är otroligt starkt och något få lag klarat/ klarar av.

HIF har inte spelat vackrast av alla under säsongen och ibland har spelet sett förj-vligt ut men man har trots det, i de flesta fall tagit poäng och man har gnetat på- in i det sista. Man har inte gett upp och man har hela tiden litat på sin egen förmåga. Ett mästarlag är ett lag som tar poäng när spelet inte stämmer till 100% och som vinner så kallade måstematcher. Det är Helsingborg i ett nötskal den här säsongen.

Ett mer välförtjänt guldlag är svårt att hitta.

AB, 1

Derby- fult spel och ignorans leken

Det var ett hett derby som så många gånger förr, där Djurgården kunde ta en rättvis seger men det var också ett fult derby. Jag tyckte överlag domare Jonas Eriksson höll en bra nivå men i andra halvlek försvann all form av tydlig och bra nivå, och förvandlades nästan till anarki. För helt plötsligt var sånt här  i princip tillåtet och det var helt i sin ordning att sparka ner motspelaren skoningslöst men klara sig undan gult kort, som i sitiuationen jag tänker på skulle inneburit rött för AIK:s Milosovic. Det var också det Djurgårdstränaren Magnus Pehrsson reagerade på och konfronterade AIK:s Andreas Alm med bland annat. Nu kan man givetvis tycka att det är dumt att brusa upp, matchen var ju över och DIF vann men jag förstår MP. Till 100%. När AIKare som idioten Kenny Pavey för att ta ett exempel, rakt och slätt sparkar på Mattias Jonsson medvetet för att i nästa situation springa in i Rajalsko utan att bli utvisad eller ta AIK mittbackens vårdslösa spel mot Kennedy, när han redan hade ett gult kort men utan åtgärd mer än ”bara” en frispark, så är det klart att man reagerar. Det handlar inte om att Alm är medskyldig till spelarnas agerande, men han är huvudansvarig och det är dit MP vänder sig. Lika lite var Djurgspelarna på något sätt oskyldiga eller skötsamma änglar. De spelade också fult, till viss del. Grejen är dock att i 9/10 fall såg domaren det och det fick konsekvenser. I AIK:s fall var det inte så, inte på samma sätt, där var sådana tilltag som Pavey sysslade med tydligen inte så farligt och så vidare. Som motståndartränare kan man då agera på två sätt. Antingen som Andreas Alm gjorde låtsas som det regnar, förstå inget, säga att man inte såg situationerna och säga ”titta på dina egna spelare” eller så kan man vara ärlig och säga; ”idag gick flera spelare över gränsen, däribland några i mitt eget lag”. För ärligt talat, ingen kan väl på allvar inbilla sig att Alm absolut inte såg Paveys attack eller dem gångerna AIK:s mittback skulle fått sitt andra gula kort? Eller säga att deras agerande var okej? Det kan nog inte ens Andreas Alm göra.

Jag köper helt och håller att inget av lagen var oskyldiga men när Andreas Alm efter matchen kommenterar såhär:” det var några heta dueller i ett derby, det var inget konstigt” blir jag bestört. Paveys spark på Jonsson var ingen duell, det var fult och regelvidrigt och något han borde bli avstängd för i efterhand, lika mycket som AIK mittbackens upprepande trampande på Kennedy skulle blivit minst två gula kort. Men i allt det här kommer domaren också in i bilden. Han tillät det här och det är problematiskt. Han har trots allt det största ansvaret i att sätta rätt nivå. Idag lät han det spåra ur.

Man kan tycka att MP överregerade och borde släppt det, absolut men lika mycket tycker jag man kan begära av hans motpart, Andreas Alm att inte bete sig som ett barn och leka ”jag såg och hörde inget” leken. Han såg och var givetvis välmedveten i vad som hade inträffat under matchen. Det handlar om feghet och extrem ynkedom att inte vara ärlig och stå upp för vad som verkligen hände därute. Av delvis hans egna spelare.

Det tjänar fotbollen på. Ingen tjänar på förminskande av uppenbara regelbrott och vidrigheter som inte hör hemma på en fotbollsplan. Det hoppas jag Andreas Alm inser tids nog eller om han redan insett det, och dagens uppträdande från hans sida bara var ett misstag i stridens hetta.

Idag är det dock han som får stå med lång näsa tillsammans med, såklart, Kenny Pavey. Han borde vara van att vara i den rollen. Tyvärr.

AB, 1