Bisarra biljettpriser i hockey VM

Idag börjar Hockey VM i Sverige.  Just Sverige premiärspelar senare ikväll mot Norge. Vill du gå och se den matchen? Jo, varsågod. 395 kronor är det bara att lägga ut. Du tror att det är ”speciella platser”  för det priset, och att det finns billigare? Glöm det. Tvärtom. Det är för dem ”billigaste” platserna. Det finns alltså dyrare, betydligt dyrare. Du kan för en matchbiljett till och med tvingas betala över 1000 kronor.

I skrivande stund, mellan Tjeckien- Danmark så är Globen nästan tomt. Nåja, det var väl att ta i men väldigt öde är det. Mycket tyder på att de svenska matcherna kommer se ungefär identiskt ut publikmässigt. För det är så det svenska ishockeyförbundet vill ha det. De vill inte att vanliga människor ska kunna gå och se hockey på hemmaplan och heja fram sitt Tre Kronor. Det är den enda rimliga tolkning man kan göra, förutom en vedervärdig girighet då.

Men visst. Ha bisarra biljettpriser så att hockeyfest bara blir det för fåtalet, som har råd och om ni vill ha det ödelagt på läktarna. Men lova mig en sak: Kom inte och gnäll för att det var så lite folk på matcherna sen. Uppfattat?

Låt oss ersätta Wesslau med ”Tellan”

Gustav Wesslau kommer med största sannolikhet lämna Djurgården. Frågan är bara när och var han hamnar, antingen här i Sverige eller utomlands. Det är tråkigt men förståeligt och underförstått, mer eller mindre. Det var klart när man bestämde sig för att värva ”hem” honom inför säsongen. Han är mitt i sin karriär och vill säkert göra ett nytt äventyr. Och givetvis vill han inte spela i Hockeyallsvenskan.

Jag förstår det såväl och har svårt att hålla det emot honom, men visst skulle man ändå önska att han kände hur han ville vara en del av det här, trots allt- och leda upp Djurgården till finrummet igen? Faktum är att Wesslau har varit genomgående den här säsongen, en av få ljusglimtar i laget. Det är han som i elitserien gjort så att vi inte varit klara för KS  sedan lång tid tillbaka. Han klev fram när det som mest behövdes. Men i Kvalserien har han inte gått att känna igen. Det är värt att komma ihåg. Där har han givit ett ostabilt intryck, osäkert och rentav flamsigt sådan. Till hans försvar bör sägas att det är inte lätt, när ens lag under stora delar dominera och man då, under större delen av matcherna- får stå sysslolös. Lägg därtill ett försvar som under hela säsongen varit en katastrof. Men ändå. När det gällde som mest, var han en av dem som inte riktigt höll. Det känns konstigt och nästan orättvist att säga, då han varit den som räddat oss under stora delar av säsongen men så har det dessvärre varit.

Djurgården valde inför säsongen mellan den gamla djurgårdshjälten, Mikael Tellqvist och lite yngre Gustav Wesslau. ”Tellan” ville komma hem, men man valde Wesslau. Han var yngre och lättare att jobba med ,tyckte målvaktstränaren. Jag har svårt att ha några egentliga synpunkter på det. Man kan såklart vända och vrida på det, men Wesslau har varit bra. Visst,  under KS vek han ner sig men överlag- klockren. Och i allt detta var man somsagt i och med valet medvetna om att Wesslau vill vidare. Igen. Ännu ett varv. Den i övrigt inkompetenta sportsliga ledningen tog risken. Med ”Tellan” skulle kanske läget varit ett annat. Han är till åren och skulle med största sannolikhet vilja stadga sig och givetvis gärna med laget i sitt hjärta, Djurgården. Skulle han stannat även om situationen varit som den är nu? Jag tror chansen vore större. Framför allt för att han har sitt utlandsäventyr bakom sig.

Vi kan vända och vrida hur vi vill, men det förändrar i det här läget inget. Wesslau kommer lämna och jag förstår honom, även om det är tråkigt. Samtidigt är jag naiv och hoppas att Tellqvist, som för närvarande är klubblös efter att inte fått förlängt kontrakt med Modo, kommer hem till laget i sitt hjärta. Trots att det medför spel i AS.

Skippa LHC som jag vet att det ryktas om. Kom hem, ”Tellan”.

Där du hör hemma. Vi behöver dig mer än någonsin.

Vi ska tillbaka

Djurgården kommer spela i HockeyAllsvenskan för första gången på nästan hur länge som helst. Det här var våran första kvalserie på 28 år. Ja, det säger något om föreningen Djurgården hockey. Jag har under säsongen pekat på antalet faktorer som brustit genom säsongen, och som borde åtgärdats mycket tidigare. Vi har dessutom varit många supportrar på svenska fans djurgårdsforum, som tidigt insåg att det här inte ser bra ut, och ville ha en förändring. Vi fick det inte och när den kom, så kom den försent och inga ändringar i spelartruppen gjordes. Vi kunde bevittna med facit i hand, Djurgårdens sönderfall. Styrelsen satt tysta och gjorde ingenting. Vi föll på mållinjen och till KS (på målskillnad). Vi har inte haft en fungerande spelide på hela säsongen och således inte fått stabilitet varken prestationsmässigt, eller resultatmässigt. När det sedan blev klart att det blev KS, var laget i mental brygga. I kollektiv kollaps. Det klart, laget sprattlade till och tog två trepoängare och spelade i många matcher bra men man bjöd på målen och gjorde inte mål. I KS duger inte det. I den bästa av världar och om laget inte hade bjudit på varenda mål bakåt, i princip så skulle det fortfarande funnits en ES-dröm inför slutomgångarna. Men nu är den borta. Nu spelar Djurgården i allsvenskan.

Vi kan gnälla på styrelsen för det förtjänar dem och vi kan också kräva deras avgång. Det är också ett befogat krav och ska ske. De har trots allt satt ihop ett lag som inte fungerat. Men framför allt, samtliga spelare har ett väldigt stort ansvar. Det är sant att detta lag är medelmåttigt men givetvis med den här budgeten och omsättningen av spelare, och kvalitén som ändå finns ska de klara av en ES-plats. Sen kan man komma med bortförklaringar hur mycket som helst, det förändrar inget. Tvärtom.

Det är spelarna som har underpresterat. Det är spelarna som vikit ner sig när det gällt som mest, och det är spelarna som spelat ner mesta mästarna i allsvenskan. Vi kan och ska nog försöka hitta psykologiska förklaringar och rentav sociologiska sådana, för visst är det ändå rätt märkligt och rentav ledsamt, att ett lag med ändå tillräckligt mycket kvalité och tippade att vinna SM-guld inför säsongen kan försvinna ner i AS.

Nu krävs det förändringar. Det är dags att göra om spelartruppen från grunden, många måste bort (de allra flesta) och ska ta sitt ansvar. De har inte varit bra och spela ner Djurgården i AS ska kosta på. Jag vet inte vilka som bryr sig, men visst finns det några. En rejäl förändring krävs och varenda djurgårdsspelare har svikit sina fans, hela Djurgården som förening och dess vinnarkultur.

Och det tar tid för mig och säkert många andra att kunna förlåta det, än mindre kunna se spelarna representera Djurgården något mer om det nu ens går. Det ska erkännas. Det man som spelare har gjort är ovärdigt och respektlöst. Ovärdigt Djurgården. Så är det.

Men vi kommer tillbaka. Frågan är bara när. Låt oss gråta i en vecka (det har undertecknad nästan gjort idag), känna den där tomheten och allmänt få ut vår ilska. Sen laddar vi om. För vi ska tillbaka.

Där vi hör hemma.

Expressen, AB

Försvinn från våran förening

I dag spelade Djurgården sin femte match i kvalserien och förlorade. Det innebär att man har sex poäng på fem spelade matcher. Det är inte dåligt. Det är direkt genomuselt. Man har en trepoängare, en seger på övertid, en förlust på övertid och två förluster- på hovet.

Jag tror vi djurgårdare måste vara ärliga emot varandra och inse fakta. Mycket talar för att vårt älskade lag, mesta mästarna spelar i hockeyallsvenskan nästa säsong. För låt oss vara ärliga, det här laget måste börja ta flera trepoängare i rad- något man bara lyckats med vid ett fåtal tillfällen denna säsong. Med andra ord, väldigt lite talar för att det här ska ordna upp sig. Om man där lägger till oförmågan att göra mål, och skänka bort- nästan assistera motståndarna till mål för motståndarna så ser det ännu tuffare ut. För det är just vad Djurgården gjort i den här kvalserien. Man har i de sista matcherna, med början i Leksand-matchen spelat helt okej och göra rätt saker men mot Örebro bjöd man på alla målen och nu mot Timrå (mindre bra insats), gjorde man likadant.

Då kan man spela bra – alldeles lysande men så länge man, upprepande gånger bjuder motståndarna på flera mål spelar det ingen roll. Så enkelt är det. I alla serier men framför allt i en stenhård kvalserie på 10 matcher, så blir det kostsamt. Och det är väl det som smärtar allra bäst kan jag känna. Det har knappt varit svårt att möta oss! Vänta bara på att vi ger er pucken i egen zon, så är saken biff.

Det förstår inte Djurgården eller så vill man inte förstå det (vet inte ens om man inser allvaret). Men oavsett vad jag kan säga en sak och det kommer från hjärtat: Jag kommer aldrig förlåta det här laget, samtliga spelare om de spelar ner mesta mästarna, Djurgården Hockey i allsvenskan. Du kan älska Djurgården och tycka att du gjort allt. Det spelar ingen roll. Ni är alla lika medskyldiga.

Och jag vill aldrig se er bära djurgårdströjan igen. Någonsin. Som djurgårdsklacken när de höll upp en banderoll inför Leksand-matchen:

 ” Visa hjärta eller lämna vår förening”

AB, 1, Expressen

Allt eller inget, Djurgården

För två dagar sedan var jag förväntansfull. Djurgården hade visserligen för första gången på 28 år spelat ner sig själva till helvetet i hockeysammanhang, kvalserien men Rögle på hemmaplan och ett kokande hovet. Säga vad man vill om Rögle och att KS handlar om så mycket mer än kvalité, men Djurgården har trots allt ett lag som SKA klara av kvalserien, om man gör rätt saker. Första fem mot Rögle gjorde man också rätt saker. Man tog tag i det, man satte hög press direkt och tryckte på. Och fick också tidig utdelning, 1-0.  Sen hände något. Som vanligt under den här säsongen kan laget spela klockren hockey ena stunden för att en stund senare sjunka så genomdjupt att man tror laget spelar Division 1 hockey.  Man backade hem mot Rögle, var viserligen samlade men lät Rögle husera som en E4 i offensiv zon. Det klart, förr eller senare ger det utdelning. Det gjorde det också. 1-1, ingen tar spelare och tittar puck. Hört det förut? 2-2 igen, man låter en Rögle-spelare gå från sargkanten in i mitten och lägga en backhand. En försvarsspelare är inte ens i närheten.  Så höll det på ända fram till 3-4 målet. Man är inte där, fattar felbeslut ovärdiga den här hockeynivån och dessa hockeyspelare som ändå rankas högt i hockeysverige. Man glömmer bort det som varit Djurgården hockey signum- att man aldrig viker ner sig. Man gör 200%, man delar ut en och annan propp. Inte ens det fanns. Då om något förstår man att Djurgården är riktigt illa ute. Supportrarna på plats skanderade efter ett tag ”vi kräver mer än så, vi är Djurgården”. Jag tror genuint på Christian ”fimpen” Eklund när han säger hur han förstår supportrarnas frustration. Lika mycket tror jag att han verkligen mår dåligt när Djurgården förlorar. Han är en ur-djurgårdare. När laget förlorar, mår han dåligt och vill visa att han och laget kan bättre.

Men gäller det verkligen alla?  Jag vet inte och tillåt mig att tvivla. Jag är t.ex säker på att nytillkomna huvudtränaren, Charles Berglund känner och älskar Djurgården. Han har själv tagit två SM-guld med laget men övriga, hur många spelare? Jag hatar att ställa den typen av frågor och vill ju gärna utgå ifrån att den som sätter på sig Djurgårdens vackrate tröja gör det för att han vill göra det, han vill bidra till framgång. Men jag är inte säker på det. När jag sett laget den här säsongen så har det slagit mig, vem tar ansvar? Marcus Nilsson som säkert har djurgårdshjärta gör det inte,  även om han av någon outgrundlig anledning är kapten. Vid underläge åker han omkring och gnäller. Det gäller många djurgårdsspelare. När det går dåligt, när de är påväg att skjuta laget i sank ser det gärna deppigt ut. Få spelare lyfter på sig ,rakryggat och visar ”vi ska fixa det, eller i alla fall göra ett försök”. Detta har präglat Djurgården hela säsongen. För få ledartyper, för få spelare som känner något speciellt för laget mer än ”en arbetsgivare” och såklart, ett mediokert lag. Men ändock ,ett mediokert lag som ska om det bara gällde kvalité skulle klarat sig kvar i elitserien, eller inte vikit ner sig så förbannat inför ett kokande hovet- i första matchen. Och jag kommer aldrig sluta förvånas över hur professionella hockeyspelare med hur många års erfarenhet som helst och hockeykvalite kan få det att se ut, som de aldrig spelat hockey förut. Att de kan göra så många fel.

I dag väntar Bofors (Karlskoga) på bortaplan. Och det enda jag vill egentligen vill veta är om spelarna är medvetna om att vad de håller på att ställa till med? De kan de facto skicka ner mesta mästarna till hockeyallsvenskan. Är styrelsen medvetna med Janne Järlefeldt i spetsen om hur de satt ihop ett otroligt ofungerande lag och sen kan man såklart skylla på hur många faktorer som helst. Men ledningen har kunnat agera, men det enda de har gjort är att byta tränare x-antal gånger.

Mot Rögle (bortsett från första fem) och hur många gånger som helst den här säsongen, talar INGET, nada för att laget förstår allvaret och har den mentala styrkan/hjärtat för att klara ut detta.  Att med den vetskapen åka till Karlskoga och för den delen möta varenda KS-lag, vars största dröm är att skjuta ner Djurgården till hockeyallsvenskan- är ingen rolig uppgift. Snarare den värsta tänkbara.

Och efter idag kan allsvenskan vara mer realistisk, än elitserien. Vid förlust har man förlorat de två första matcherna och måste i så fall, vinna de flesta återstående för att överhuvudtaget ha en chans att komma tillbaks till elitserien.

Det är så spelare och ledare förstör ett lag, de mesta mästarna-det lag det säger sig vilja väl och göra sitt yttersta för, i sank. Till botten, till ett avgrundsdjupt hål.

Snälla, Djurgården. Visa mig och alla oss djurgårdare motsatsen i eftermiddag. Jag ber er.

Vi förtjänar faktiskt bättre än såhär.

Robin

Ingenting. Tomt

”Det är jävligt tufft”, säger Tony Zabel. Visst. Det är enbart och uteslutande ert eget fel. Det finns inget, ni visar inget hjärta och ni har ingen spelide. Absolut nada där. Ni är helt tomma. Men ni har ju också somsagt gett upp. När jag ser laget ser jag ingenting, jag ser inte ens någon energi. För ni har gett upp (tredje gången jag nämner det, jag vet!). Ni verkar ju skita i det. Det finns inte ens känslor. Var är ni? Ni, erfarna spelare som ska guida laget? Var är ledarna? BORTA.

Och ni har svikit den vackraste föreningen av alla. Ni är en skam. Ni borde inte få bära den här tröjan längre.

Jag tror inte ens ni har mage att skämmas.

Det är nog det värsta av allt. Och det säger det mesta om Djurgården anno 2012.

Expressen

Sjukdomsinsikt, Djurgården

Djurgården är påväg mot kvalserien. Ja, så ser det ut. Det är bara att på något sätt förhålla sig till det. Det är en poäng + målskillnad upp på säker mark med sex omgångar kvar, så än så länge är inget avgjort men som det ser ut, spelmässigt, formmässigt och resultatmässigt så pekar det spikrakt ner och har gjort så en längre tid. Laget har förlorat sex av de senaste sju matcherna. Det säger det mesta.

Jag skulle kunna skriva en hel roman om hur och varför Djurgården ligger där dem ligger, men det skulle vara för smärtsamt och slöseri med tid. Men det finns trots allt några huvudskäl till att det gått så långt, att laget är påväg nerför ruinens brant:

1).  Laget är det mest felbyggda på jag vet inte hur många år. Det saknas ledarförmågor även om de borde finnas (gott om erfarna spelare t.ex), det saknas hjärta och spelare som kan göra mål, lika mycket som det saknas klockrena defensiva backar som hänger med när motståndarforwards snurrar i offensiv zon.

2). Ledningens otroliga nonchalans. Först gör man ingenting, sen när det gått mer än hälften av serien händer det något. Hardy sparkas och ersätts med en U-20 tränare utan någon slags erfarenhet överhuvudtaget. I princip alla elitserielag förstärker men inte Djurgården. ”Rätt spelare har inte funnits tillgänglig”, heter det. Det är ungefär praktexempel på hur man INTE ska agera när ens lag är på väg mot kvalserien.

3). Var är jävlaranamman? Var är djurgårdshjärtat som säger ”nu knyter vi näven och tar tag i det här”? Aldrig har väl ett Djurgårdslag så tydligt visat att de knappt tror på det, att energin inte finns och så vidare. DIF hade extrema formsvackor under förra säsongen, tro inget annat men man tog tag i det. Man hade en trygghet, man hade någon j-vla känsla att ”nu rycker vi upp oss”. I år finns ingenting. Det finns inte ett kollektiv, inte ett lag. Varenda än kan se det här laget som under några matcher nu, efter insläppt mål oavsett om de tagit ledningen eller inte sjunka ihop, inte göra det man ska och tappa energin när man får ett baklängesmål.

4). Målvakterna. Gustav Wesslau har spelat alla matcher förutom en den här säsongen. Ja, ni läste rätt. Det kan inte vara nyttigt någonstans. Det handlar i grund och botten om att man inte litade på dåvarande reserven, Tim Sandberg utan körde på med Wesslau hela tiden. Wesslau har varit otroligt bra och räddat oss otaliga gånger, det går inte att säga annat men ingen målvakt kan omöjligt må bra av egentlig konkurrens och bokstavligen få stå i mål hela tiden. Så enkelt är det.

Och om inget händer. Om man inte hittar något slags trendbrott, om man inte hittar någon spets eller tro i laget som kommer utav självförtroende som för tillfället inte existerar- kommer det leda till kvalserien. Förstår spelarna allvaret? Förstår Tony Xabel verkligen det reella i att Sveriges mest framgångsrika hockeyförening kan få spela kvalserie, i värsta fall allsvenskan om ingenting händer?  Det är inte Timrå det handlar om (no offence, alla Timrå-supportrar). Förstår ledningen allvaret? Förstår någon allvaret- förutom vi supportrar?

Det kanske är det som är problemet. Ingen, förutom supportrarna inser att det här kan leda åt helvete. Det här kan leda till att Sveriges mest framgångsrika hockeylag spelar i allsvenskan nästa säsong. Med spelare som Ölvestad, Nilsson, Tjärnqvist mfl i laget. Det ska inte kunna hända, detta felbyggda lag till trots men det är dit vägen pekar. Dags för självinsikt, det är dags att visa riktigt djurgårdshjärta (finns det någonstans den här säsongen?). Lätt att säga, såklart men det är vad som krävs nu, det dåliga självförtroendet till trots. Nu! Innan det är försent.

Så länge det finns poäng att spela om kommer jag tro och hoppas att laget grejar det här. Hjärtat säger en sak och hjärnan som vill stå för det kloka i det här fallet, säger- tyvärr någonting annat.

AB

Agera Djurgården, inte reagera

När Hardy Nilsson tog över Djurgården för sin andra sejour i klubben inför säsongen 2008/2009 pratade han om att agera istället för att reagera. Första säsongen gick det över all förväntan och hans filosofi, tillsammans med en riktigt bra trupp som man fick ut allt av räckte till en 2a plats i serien och SM-silver. Förväntningarna var såklart höga säsongen efter. En del tappade spelare men överlag, ett fortsatt starkt lag. Men det funkade inte som det var tänkt. Man slutade på en 6e plats, var för ojämna och blandade alldeles lysande prestationer med mediokra bottenapp. Och slutspel mot Luleå, de vann första tre matcherna tills Djurgården vaknade men tillsist i sjunde avgörande och med lite tur, kunde Luleå avgöra. Djurgården var utslagna. Det här var inte vad som var planerat.

Till den här säsongen (nuvarande alltså) hade Daniel Tjärnqvist, gammal ur-djurgårdare hämtats in så även två SSK spelare i Jonas Almtorp, Mattias Carlsson och  ”hemvändarna” Kyle Klubertanz och Gustav Wesslau. På pappret bra nyförvärv och experter, däribland Leif Boork tippade Djurgården så pass långt som SM-guld vinnare. Det framstår i dagens läge verklighetsfrämmande.  Det beror på flera anledningar. Varav den första egentligen hänger ihop med nyförvärven. Varken Almtorp och Carlsson har gjort många glada. De har inte gjort mål och varit allmänt dåliga. Almtorp finns det mycket hjärta hos, han gör alltid en helhjärtad insats men det leder sällan någonvart. Carlsson värvades in som målskytt men har knappt producerat alls. Klubertanz ligger nästan i botten på den mindre smickrade listan +/- statistisk. Klantiga misstag, bristfällig defensiv och bra offensivt har varit hans problem. Tjärnqvist har varit bra, stabilast av egentligen alla i Djurgården men det hjälper föga när övriga laget inte fungerat. Givetvis har Wesslau gjort det han kunnat och i många fall räddat laget. Det är så man kan om man vill göra det enkelt för sig men det gör det inte mindre korrekt, säga om man vill sammanfatta lagets säsong. Man har för att hårddra det gjort ett fåtal bra och väl genomförda matcher i år. De kan räknas på två händer. Max. Överlag har det sett bedrövligt ut, ingen lösning på hur man ska ta sig ur zonen, hur man ska få igång målskyttet och så vidare. Oorganisterat utan lösningar. Försvaret har inte fungerat, än mindre anfallspelet. Ingen gör målen, man skapar i bästa fall mycket men sätter inte dit den. I många matcher har Djurgården haft tur, ren och skär tur att man t.ex fått med sig tre poäng när man inte förtjänade någon eller en när man borde förlorat. Men tillslut kom man till den där punkten där turen inte fanns där. Tendenserna har egentligen, rent spelmässigt varit tydliga sen första stund. Laget kom in i en otroligt negativ spiral (förut har man kunnat förlora en match för att sedan studsa tillbaka) men det gick inte längre. Man gjorde inte mål och släppte in. Då vinner man inte. Tillsist såg även styrelsen det här, x antal matcher efter vi supportrar sett det. Hardy som förtjänar all respekt och till och med en tröja i taket för allt han gjort och Micke Johansson fick lämna. In kom Tony Zabel, föredetta spelare, Niklas Falk och ass tränaren Thomas Monten fick fortsätta i sin roll.  Men inga spelare kom in förutom en extra målvakt.

Det är så Djurgårdens sportsliga ledning agerar. Först väntar man in i det sista och gör något, sen säger man att man letar efter spelare men det måste kännas ”rätt” också. Samtidigt har varenda (nåja, nästan) elitserieklubb hittat rätt och hittat spelare. Marknaden må vara liten men om ledningen verkligen ansträngt sig så skulle man- är jag övertygad om hittat ”rätt” spelare. Faktum är att Djurgården i det här läget skulle må bra av vilken förstärkning som helst. Bara för att få in något nytt, få in nytt blod och öka konkurrensen i en grupp där varenda en av spelarna mer eller mindre underpresterat men alltjämt, kunnat räkna med att lyfta lön och spela varenda match.

För så har det varit. Etablerade spelare som Marcus Nilsson som den här säsongen skulle göra revansch och ösa in mål har inte presterat. Han har ska sägas, på senare tid i alla fall visat tendenser. Inte heller har Ölvestad varit så bra som han kan vara. Listan kan fortsätta hur länge som helst. Utan dessa spelare, utan spelare som ska ”leda” laget och är de med mest rutin går det inte. Man kan inte ha den sortens kompetens på halvfart och förvänta sig att det ska gå bra.

Djurgården måste börja agera. Man måste börja få ”enkla” mål med sig och göra det enkla. Skjut mot mål, spring på returen. I det här läget där självförtroendet är så lågt det kan vara gäller det att bara köra, inte tänka så mycket. Gör det DU är bra på som spelare. Och nöt på. Tids nog och innan det är försent, hoppas jag- vänder det. Det måste det göra.

Men det tar inte ifrån det faktum att ledningen i Djurgården byggt ihop det mest felbyggda laget på väldigt, väldigt många år som om det vill säga illa- kan leda ända till kvalserien. Detta felbygge till trots, är laget för bra för kvalserien. Och det här laget kan vara bra, men man visar det på tok för sällan. Men det säger också en del om ledningens slapphet och ignorans i det längsta i att agera. Vänta in i det längsta när kvalserien ligger runt hörnet, i ett lag där förväntningarna är skyhöga.

För det handlar om att agera, inte reagera. Hardy hade rätt då.

Nu måste man börja göra just det. Igen. Nu är det viktigare än någonsin.

Allt är ”krockar”

Jari Tolsa blir avstängd två matcher efter att i matchen mellan Djurgården och Frölunda ”krockat” med två Djugårdsspelare så båda fick hjärnskakning. Just ”krocka” använder Frölundas tränare som uttryck när Tolsa nu skadat två av Djurgårdens nyckelspelare. Det är intressant. Frölunda har själva, vilket gör det hela ironiskt blivit utsatta av liknande tacklingar mot huvudet den här säsongen. Varav den ena gjorde så att Kahnberg blev borta flera månader. Ändå är det en krock när deras spelare gör något. Det är ett bekvämt sätt att slippa ta ansvar, men när deras spelare blir påhoppad- då är det andra bullar. En problematisk och väldigt egoistisk hållning och som inte gynnar någon- i kampen för att få bort dessa vansinniga tacklingar mot huvudet. För det klart Jari Tolsa har ett ansvar, ett eget sådant när han åker på två spelare som han, såvida han inte är förståndshandikappad- bör begripa att de inte är med att bli tacklade ”blind side” och mot huvudet. En gång kan man kanske åka på någon och ”krocka”, inte två gånger. Nej, Kent Johansson. Man åker inte på två spelare två gånger och tacklar mot huvudet så dessa spelare får hjärnskakning. Det gör man inte. I så fall måste du på allvar tro att din spelare, Jari Tolsa har en skruv lös som ”krockar” två gånger så två spelare får hjärnskakning. Skojar du med mig!?

Jag förstår att tränare vill försvara sina spelare, men när spelaren i fråga givit två spelare en hjärnskakning är det lite svårt. ”Krocka” argumentet håller inte, speciellt inte när detta hockey år har vimlat av tacklingar, vårdslösa sådana mot huvudet och när dessutom ens eget lag har varit ett av de mest utsatta. Signalen Kent Johansson sänder är att det är inte okej att mina spelare drabbas av vårdslösa och idiotiska huvudtacklingar, däremot när vi delar ut två som ger hjärnskakning- så är det bara två ”krockar”. Det är otroligt cynisk och en vedervärdig syn på människor han visar upp.

Jari Tolsa har ett ansvar för vad HAN gör på isen. Punkt. Mycket mer behövs inte sägas. Han har gett två spelare hjärnskaning. Och nej, två hjärnskakningar är somsagt aldrig någonsin ”krockar”. Tolsa gjorde ett medvetet val, förstås. Han kan välja var han ska åka och dela ut sina tacklingar, det gjorde han också och det blev väldigt fel. Då får man också ta konsekvenserna.  Sedan kan man såklart i en otrolig kamp att ta ifrån spelaren ett eget val och beslut kalla det något annat. Men vem gynnas av det!? Inte f-n är det dessa huvudtacklingar som vi måste få bort från hockeyn. Det vet Kenta Johansson om, men han bryr sig inte.

Det enda han verkar bry sig är att hans egna spelare inte blir tacklade mot huvudet.

Alternativet är att vi kallar alla tacklingar även vårdslösa, ”krockar”. På så sätt slipper ju alla  ta något som helst ansvar för dess agerande på isen… Då blir väl Kenta Johansson glad gissar jag.

PS. Marcus Nillson, en av Djurgårdens nyckelspelare stängs av två matcher för att ha, påstås det slagit eller måttat slag mot domaren. Det finns inga som helst bevis, men det är tydligen såhär det fungerar. Att döma någon utan konkret bevis känns som jag ser det, sådär..DS.

AB

Aldrig någonsin okej

En Färjestadsspelare har hamnar i blåsväder efter att ha kallat en motspelare i mötet mellan FBK och HV, ”j-vla zigenare”. Det har nu startats en utredning. Färjestads sportchef går nu ut och säger att Martin Sevac som spelaren heter, inte började det hela utan blev provocerad. Sånt gör mig bekymrad. Det är mycket möjligt att det är så, jag har ingen aning och det kan möjligen förklara varför man skriker något sånt (delvis) men det kan inte på något sätt försvara hans agerande.

Visst är det så att man blir provocerad inom idrottens värld och det går hett till på isen. Man säger också både det ena och det andra till varandra. Så ska det vara men det gör inte att man skriker rasistiska tillmälen till varandra. Det gör man inte. Man blir arg och irriterad på varandra men de flesta skulle aldrig ens tänka tanken på att slänga ur sig något rasistiskt. Det är så in i h-v korkat och dumt att det egentligen saknar ord.

Jag tror inte att Martin Sevc är rasist men visst blir man fundersam, när han skriker ”j-vla zigenare till en motspelare. Då har uppenbarligen något slaglit slint ordentligt och det måste svenska hockeyligan markera hårt emot, liksom hans egen klubb Färjestad. Och visst ska Daniel Rahimi (han som blev kallad ”j-vla zigenare”) också straffas om det framkommer att han gjort något som inte är okej.

Men oavsett vad, så är det aldrig någonsin acceptabelt att slänga ur sig rasistiska kommentarer till någon.

AB