”What the hell is going on in the white house”?

President Barack Obama valde för några dagar sedan att ta bort den så kallade ”Clean Air Act”, vilket var en miljömässig reglering som kortfattat ska göra det lättare för människor att andas. Republikanerna jublar, John Boehner (Republikanernas majoritetsledare för representanthuset) berömde Vita Huset och tyckte det var ett viktigt steg för jobbtillväxten. För vad är ren luft mot arbete? Faktum är trots allt att ingen tvingade Barack Obama att göra det. Det var hans beslut och ingen annans. Det var ingen förhandling med Republikanerna där han ville vara hjälpsam, utan hans eget beslut. Han gjorde det, gissar jag, för storföretagens skull och för att, på något bisarrt vis vara snäll mot Republikanerna. Det är lite det som är grejen. Obama verkar ha en fix ide om att ifall han är tillräckligt snäll mot sina motståndare och klappar de på huvudet, så kommer de automatiskt gilla honom och samarbeta bättre det kommande åren. Men let`s face it. Republikanerna gillar inte Obama, kommer aldrig göra och kommer fortsatt göra allt de kan för denne inte ska få någonting gjort, även om det ibland går ut över nationens bästa. De vill inget hellre än att se Obama bli en ”one term president” och kommer inte vika en tum. Oavsett vad han gör. Men Barack Obama verkar inte ha förstått det här utan tror på allvar han kommer bli omvald, bara genom att framstå som gullig och snäll framför Republikanerna. Just beslutet om att ta bort den där miljöregleringen säger trots allt mycket om president Barack Obama. Han kan inte stå upp för något. Inte alls överhuvudtaget. Till och med när detta inte på något sätt krävdes av honom, så tog han bort en vill jag påstå, viktig miljöreglering. Detta till miljöaktivister och hans anhängares stora förtret.

Så vad är det egentligen som pågår? Republikanerna jublar. Obama börjar nämligen bli deras bästa valarbetare även om de fortsatt gör allt för att sätta käppar i hjulet för honom, något president Obama själv knappt verkar förstå. Han har återigen gjort sina anhängare förbannade och dessutom, förstört miljön betänkligt på kuppen.

Och enbart för att bli lite mer populär hos lobbyisterna och Republikanerna. Ja, varför bry sig om de människor som faktiskt röstade på honom 2008 och var en stor anledning till att han blev president?

Det var längesen jag såg en statsman som så konsekvent skiter i sina egna väljare.

HP, 1

 

Weinergate

Jag är som ni säkert redan listat ut medtanke på att många blogginlägg kretsat kring just det,  intresserad av amerikansk politik och försöker så gott det går via amerikans media och bloggare följa den från andra sidan atlanten. Det är såklart inte det lättaste alla gånger men det är ungefär enda sättet att att från Sverige få någon slags överblick, eftersom svensk media sällan rapporterar såvida det inte är en stor skandal eller presidentval. I och med mina åsikter försöker jag också hitta de politiker i USA som är någorlunda progressiva och står så nära det är möjligt, det jag står för. Oftast går det annars att hitta ”lite hos han och lite hos honom” man håller med om men ingen direkt man håller med till största del med. Det finns dock undantag, främst och uteslutande inom Demokraterna då förstås. Dennis Kucinich, kongressledamot från Ohio är en jag delar väldigt många åsikter med och tycker överlag har stake, en annan är Bernie Sanders (oberoende senator från Vermont. Sagt att han är demokratisk socialist, den enda i kongressen), Alan Grayson (föredetta kongressledamot från Florida) och Anthony Weiner. Den sistnämnda har jag på något sätt fastnat lite extra för då han verkar rak, vågar visa känslor, brinner för det han gör och är en utomordentlig talare (kolla klip på youtube med honom). Han har länge setts som en lysande stjärna inom sitt parti, tills det för några veckor sedan uppdagades att han via twitter skickat bilder på sig själv till några kvinnor med bara underkläder, något som till och med svensk media rapporterat om. Till en början i ren affekt försvarade han sig med att hans konto blivit hackad (det gjorde det bara värre) för att sedan, en vecka senare i en presskonferens gråtande, erkänna allt och be om ursäkt framför allt till sin fru. Dessvärre stannade allt inte där utan flertalet kvinnor steg i efterhand fram och berättade att han skickat bilder på sig själv, i bara underkläder till dem och gjort sexuella anspelningar. Noterbart är att han aldrig träffat dessa kvinnor på riktigt utan bara haft sådana samtal, både innan hans äktenskap och efter via nätet. PÅ presskonferensen sa han också att han inte tänkte avgå utan tala med sina väljare, be om ursäkt och menade på att han inte begått något lagbrott. Hans parti var inte lika öppenhjärtiga och tyckte nästan per omgående, att han skulle avgå samtidigt som Nancy Pelosi (minioritetsledare i representanthuset) drog igång en etisk utredning som skulle utreda om han brutit mot kongressens regler. Även Republikanerna tyckte han skulle avgå.  För några dagar sedan bad han om ledigt eftersom han skulle söka behandling.

Tillsist blev påtryckningarna för mycket. Idag meddelade han att han avgår som kongressledamot med omedelbar verkan (som han varit sen 1998). Inom en snar framtid kommer således ett nyval äga rum i New Yorks nionde distrikt. Ett hårt slag mot Demokraterna dessutom.

Jag förmodar att det för oss svenskar kan kännas lite främmande att en politiker tvingas avgå för att han ”bara” skickat halvnakna bilder på sig själv till andra kvinnor. Vi har ju överlag andra måttstockar och värderar lagbrott såsom skattefusk  osv som mer legitima skäl för en avgång, istället för vem och vilka politikerna ligger med på sin fritid, även om det inte ser så bra ut såklart. I USA är det annorlunda, där är moralen en viktig del och du kan knappt vara politiker och tro att du ska få behålla jobbet, ifall du är otrogen mot din fru (se på Bill Clinton. Han blev ställd inför rätta). Då är du inte moralisk riktig och har ingen chans, även om det såklart är skillnad på vem man ligger med privat och vad man gör i sin yrkesroll. I Weiners fall haltar detta dock en aning måste nämnas. Han har inte legat med någon annan kvinna utan regelbundet under flera års tid skickat halvnakna bilder via nätet till diverse tjejer han ”träffat” på nätet och kommit undan med det tills nu, då han klantade till det. Det är perverst och otroligt respektlöst mot sin fru men inte olagligt, såklart. Jag tror Weiner gjorde rätt. Det går inte att ta en politiker på allvar som under flera års tid skickat halvnakna bilder på sig själv, till diverse okända tjejer (nu när det dessutom blivit offentligt..). I Sverige skulle det möjligtvis gott även om det nog skulle smutsat ner hans rykte ofantligt men i USA är det en omöjlighet. Du kan starta krig på felaktiga grunder eller på en lögn utan att ställas inför rätta som president. Däremot kan du inte vara otrogen utan att ställas inför rätta. Bara för att ge ett exempel på hur moralen i USA kan se lite konstig ut ibland.

Däremot tvekar jag inte på att Weiner, trots det avskyvärda han gjort har gjort ett utmärkt jobb i kongressen för amerikanerna och för sina väljare. Där har han vad jag vet varit ärlig och visat var skåpet ska stå, till skillnad från många andra demokrater. Därför kommer jag sakna Anthony Weiner. Ingen har glöden, engagemanget och talets gåva som han. Jag tyckte/tycker han var speciell även om jag såklart inte delar alla hans åsikter. Det han gjort mot sin fru och sina väljare är således än mer beklagligt. Killen hade allt, han var populär bland sina väljare (är han trots skandalen enligt undersökning) och sågs som en borgmästarkandidat för New York 2013.

Sen förstörde han allt, på bara några veckor. Jag tror Weiner behöver hjälp i första hand för det känns inte helt normalt att skicka lättklädda bilder på sig själv till hyfsat okända kvinnor även för han själv, när han är gift och dessutom politiker. Jag hoppas Weiner någon gång i framtiden, tids nog kommer tillbaka. Hans röst behövs helt klart. Och det sägs att New Yorkbor är väldigt förlåtande…

Räkna inte bort honom i alla fall. Inte än.

CNN, 1, NY times, NY post, USA today, CBS, 1, AB, EXP, SR, HP (helt klart, intressant invändning).

KD och Hägglund ljuger som hästen travar och lever inte i verkligheten

Jag vet att man bör ha överseende när ett parti baserat på sagor, det vill säga så långt ifrån verkligheten man kan komma presenterar en affisch. Det är alltså en affisch föreställande en glad Göran Hägglund med texten ”rösta för ett mänskligare Sverige”.

Därför bör jag väl inte heller vara så hård, mer än att påminna Herr Hägglund vad hans regering åstadkommit. De har sänkt A-kassan, gjort om sjukreglerna så att tusentals blivit utförsäkrade och två har tagit sitt liv. Det kan nog inte, inte ens från inbitna allians sympatisörer ses som en ”mänsklig politik”. Men enligt Kristdemokraterna är det en mänsklig politik. Jo, tjena!

Kom in i verkligheten, Göran Hägglund och ta ansvar för den politik ni fört i dessa fyra år. Den är inte mänsklig, utan så cynisk och sjuk den kan bli. Fast vad kan man förvänta sig av riksdagens enda parti, som fortfarande utgår ifrån en väldigt, väldigt gammal historia bok?

Den där affischen är väl en så pass stor fet lögn som bara går, att det faktiskt är häpnadsväckande.

De som vill ha en mänsklig politik, som utgår ifrån den sjuka och arbetslösa och som inte ser dessa som lata parasiter har bara ett alternativ den 19 september.

Expressen,1

Capitalism a love story

Efter att ha sett Michael Moores nya film ”capitalism a love story” så blev jag både ganska förskräckt men också ledsen. Som i tidigare filmer är Moores ”stuk” att göra film sig lik, det finns en pedagogisk mening i dem och han tar fram problemet som själva dokumentären ska handla om på ett briljant sätt. Jag vet inte om jag blev såhär arg och bitvis ledsen i hans tidigare filmer som jag har sett (fahrenheit 9/11 och Sicko), i dessa blev jag nog snarare chockad och förbluffad. Filmen handlar alltså som bekant om en kapitalismen i USA som i milda ordalag har spårat ur betänkligt. Jag tänker inte ge mig in på en recension eller en beskrivning av filmen, det bästa är helt enkelt att se den med egna ögon. Bara då kan man göra filmen rättvis.

Michael Moore överdriver säkert stundtals, en del av det kanske rentav inte stämmer men både i den här och hans två tidigare så har han nog mer rätt än vad många av oss tror, tyvärr.

Se den, bilda dig en egen uppfattning. Oavsett vad man tycker om Moore och hans filmskapande så får han en att tänka till och öppna ögonen. För poänger har han i alla fall, det går inte att komma ifrån.

Jag gillar Michael Moore, hans sätt att hela tiden provocera de konservativa krafterna i USA och fungera som en motpol. Han behövs i det landet, det är en sak som är säker.

Det finns dock en del som drar ner filmen lite. I slutet av filmen så framställs Obama som någon slags räddare, ”han kommer stå upp mot Wall Street och dem är rädda för honom”. Visserligen var väl detta precis när han hade blivit vald och förväntningarna var sky höga, men ändå blir det lite löjligt och framför allt naivt att tro att Obama kommer stå rakryggad upp mot Wall Street. Med det sagt så är han med all sannolikhet bättre än några av de tidigare Amerikanska presidenterna och han har möjligheter att förändra saker till det bättre, absolut men det måste också finnas en rimlig sans i det hela. Det tror jag Moore insett efter Obamas dryga ett år vid makten. Även religions delen när Moore intervjuar ett antal katolska präster som tycker kapitalismen är ond och så vidare blir lite löjligt, även om jag förstår hans poäng och lite fyndigt är det väl ändå, trots allt…

Det jag har fastnat i med Moores filmer är hans tydlighet, komik (han gör viktiga ämnen roliga) och hans på ett sätt enkelhet. Inte i den mening att han gör saker och ting enkelt, utan hur han förklarar allting på ett mycket enkelt sätt (hänger förstås ihop med tydlighet, en vidarutveckling på det bara). Han gör dem mest svåra ämnena enkla och begripliga, för alla.

Men i det stora hela en lysande film, en av hans bästa (bara sett hans två tidigare) vågar jag nog påstå, utan att vilja rangordna dem tre jag sett. Ska försöka ge mig på hans lite äldre (Roger & me och Bowling for Columbine) så småningom.

Överlag är det en bedrift får Moores sida att ha lyft den här känsliga frågan, nämligen kapitalismens grymhet upp till ytan och i en av världens med kapitalistälskande länder dessutom, där man betraktas som kommunist så fort man fäller någon form av kritik mot systemet. Få offentliga personer om än några ”vågar” lyfta upp frågan i USA, det är i alla fall mitt intryck. All heder!

En framgång för Obama eller republikanerna?

Det kan inte vara lätt att vara republikan i USA, eller det är kanske just det de är? Barack Obama fick tillslut igenom sin på många sätt halvdana sjukförsäkringsreform. Den var egentligen tvungen att smulas sönder till små bitar för att överhuvudtaget gå igenom. Om man tänker utifrån det, så har säkerligen republikanerna tagit hem politiska poäng och även att reformen överhuvudtaget gått igenom är nog positivt för republikanerna. Missnöjet är/var trots allt ganska stort mot reformen från början (deras statliga fobi tillsammans med rädsla för skatter, att de som redan har försäkring ska få det sämre och så vidare), även om det såklart var många för reformen, framförallt kanske de miljoner som saknar sjukförsäkring och överhuvudtaget vård. De har bara rätt till akutvård. Men självklart är den här reformen bättre än ingenting alls, att människor fortsatt skulle dö på grund av att de inte hade sjukförsäkring skulle såklart varit ohållbart. Reformen är nog sisådär 50 år för sen men bättre sent än aldrig förmodar jag. Republikanerna skulle givetvis fortsatt inte haft någonting imot att många miljoner amerikaner lämnas utanför sjukvård och med döden som ett rätt vanligt resultat. De tog under delar av debatten inför omröstningen igår upp hur dyr reformen skulle vara. Ett intressant påstående, då republikanerna gärna lägger pengar på granater, automatvapen etc för att kunna gå in och bomba andra länder (Irak och Afghanistan. Inga protester mot hur dyrt det är/var, va?). Sedan hade de ju en president i de två föregående mandatperioderna som inte visste att inkomster-utgifter hängde ihop, så man kanske inte ska förvänta sig så mycket? USAs nuvarande sjukvård är en otrolig kostsam historia och dyrare än många länders sammanlagda BNP (läste jag i DN har jag för mig). Kasta sten i glashus och göra politiskt självmål är sannerligen republikanerna duktiga på. Fast att bomba andra länder är ju såklart viktigare än att betydligt fler blir försäkrade och har tillgång till sjukvård, eller hur? Men det ligger givetvis mer i motståndet mot reformen än kostnaden förstås, eftersom där har de inte mycket att hämta utan att göra politiskt självmål. Ett annat skäl till motstånd, som många amerikaner håller med republikanerna är den där statliga fobin. ”Staten ska inte driva sjukvården”, skatten kommer att höjas”, ”våran frihet kommer att försvinna. Nu dikterar Washington vilkoren”. Det är det absolut främsta argumentet. Ordet socialism används förstås också som politiskt slagträ. Men då vet man sannerligen inte mycket om verkligheten, då Obamas reform säkelrigen skulle vara ett förslag av moderaterna eller något annat borgerligt parti. Det är först och främst skrämselpropaganda, även okunnighet men också att man mäter utifrån helt andra politiska måttstockar i USA. Allt där staten är inblandad har med socialism att göra är deras väldigt udda och okunniga sammanfattning.

Just därför kan Barack Obama komma att få ett h-vete i kommande kongressval. Han måste nu kunna påvisa att reformen ger resultat, inte bara nu innan den har trädit i kraft utan också när den har trätt i kraft. Dessutom måste han nå fram med att reformen inte är så kostam (eller klart den är, men finns ju nivåer!), att den förra sjukförsäkringen (alltså nuvarande) var ännu dyrare. Dessa blir nyckelfrågorna nu när reformen är en het potatis. Om han lyckas med det ovannämda så har han och demokraterna goda chanser att klara kongressvalet bra men även att bli omvalda 2012. Bara Obama lyckas ”överleva” skrämselpropagandan och osakliga angreppen från republikanerna utan sakargument. Han måste visa sig stark!

Men om inte Obama lyckas med detta, så kommer republikanerna garanterat gå vinnande ur kongressvalet (risken är att dem gör det i alla fall. Många missnöjda med reformen kan/går nog över till republikanerna) men kanske också även valet 2012. Inte på grund av en vass politik, snarare bristen på och Obamas oförmåga att försvara reformen.

Allt detta återstår att se, men spännande lär det bli och republikanerna lär inte ge Barack Obama en lugn stund.

USA kan oavsett vad vara ganska glada för att det är en demokrat som styr landet, för annars skulle säkerligen många miljoner fortfarande stå utanför sjukförsäkringen utan att någon agerar. För det är ju så republikanerna vill ha det och det är så det skulle blivit om Bush kopian Mccain styrt landet. Att ens folk (alla) har råd med sjukvård är inte speciellt viktigt. Det är de signalerna republikanerna sänder. De kunde ha kritiserat förslaget för att vara halvdant och ihopslafsat, med all rätt och kommit med ett eget konstruktivt förslag, men icke sa nicke. Istället går de till angrepp och gör politiskt självmål angående kostnaderna och kör med usel skrämselpropaganda. Trist! Den bilden måste Obama försöka få fram av republikanerna.

Michael Moore tröstar republikanerna lite i alla fall, och säger att reformen även gäller eventuella republikaner som inte har råd med sjukförsäkring. Schyst, va?

Reformen är halvdan och högst bristfällig men i amerikanska mått mätt så är det en framgång, en stor framgång för de miljoner som saknar sjukförsäkring.

Dock och det är trots allt viktigt. Obama infriade ett vallöfte och på ”hemmaplan” dessutom. Det kan visa sig vara viktigt. För det skulle sannerligen blivit än värre om han inte hade fått igenom det.

AB, AB1

M. Moore

Jag hade tänkt se Michael Moores nya film ”capitalism: A love story” när den kommer ut på dvd. Tanken var väl från början att se den på bio men det blev inte av. Jag har även sett två av hans andra filmer, nämnligen ”Sicko” och ”Fahrenheit 9/11″. De två filmerna var riktiga höjdare och båda tog faktiskt upp två centrala frågor, Usas sjukvård i ”Sicko”, hur Bush skumt nog vann valet 2000 fast Gore fick fler röster och Bush agerande efter 9/11 attacken i ”Fahrenheit 9/11″. Moore har kritiserats för faktafel,  hur han klipper sina dokunentärer (även fast han berättat att han gör det, just för att hans dokumentärer ska bli roliga) etc. Det i sig är inte konstigt, alla dokumentärfilmer får kritik men det roliga är att det på något sätt får överhanden för de människor som inte gillar Moore och hans filmer/böcker. Alltså, det klart det bör tas upp, inget snack. Fast ingen ska heller ta ifrån att han tar upp centrala problem (nu tänker jag mest på dem filmer jag nämnde ovan). Usas sjukvård är ett problem (med ett antal miljoner utan försäkring), Bush tvivelaktiga seger i presidentvalet 20o0 är också en helt riktig fråga som tas upp. Det får dock knappast en betydande roll när Moore sågas. Konstigt kan tyckas, då dessa ovannämnda problem knappast är något Moore ”skapat”, utan något som är en realitet och en sanning.

Först efter att man inser det kan man gå över till att angripa Moore, för hans sätt att göra dokumentärfilmer, hans eventuella faktafel eller vad man nu vill göra.

Ingen kan påstå att Moore har fel när han kritiserar Amerikas till stor del konstiga sjukvård, likaså Bush tvivelaktiga seger i president valet 2000 och Bush agerande efter 9/11. Det är somsagt en realitet.

Därimot kan man vända sig imot hans överdrifter i mellan åt (hans sätt att göra filmen rolig och intressant), faktabrister som möjligen existerar o.s.v. Men det är inget som på något sätt tar bort problemet med USAs märkliga sjukvård, Bush tvivelaktiga seger i presidentvalet 2000 och vederbörandes agerande efter 9/11.

För mig är han en mästare på att göra sina dokumentärer extremt intressanta och roliga, med humorn, överdrifter, glimten i ögat och hans väldigt pedagogiska filmer. Jag har även läst några av hans böcker, och de är väldigt lika hans filmer. Han visar där att han även har en väldigt vass penna.

Och ja, hans filmer är vinklande- han har ett klart syfte med dem, att ta fram ett eller flera samhällsproblem vilket man får säga att han lyckats väldigt, väldigt bra med.

Det ska bli ett sant nöje att fortsätta följa hans provokationer mot etablisemanget, hans samhällskritiska filmer och böcker. Keep going, Moore! Du behövs sannerligen.