This is football

Vi visste alla hur Champions League finalen mellan Bayern Munchen och Chelsea skulle gestalta sig. Bayern skulle hålla i bollen, föra matchen och trycka på. Chelsea skulle göra, precis som mot Barcelona, ligga lågt, låta dem andra rulla boll och sticka upp när chansen ges. Så blev det. I den bästa av världar, om Bayern var kliniska nog, så skulle de givetvis avgjort. Men det är ju gärna så när ett lag spelar nästintill fläckfritt försvarsspel, och när man väl skapar chanser så gör man inte mål. That`s football. Sen tar Chelsea, som har en otrolig offensiv kvalite, vilket man gärna glömmer, chansen när den väl dyker upp och kvitterar. Det är skicklighet. När alla trodde att Bayern tillsist skulle rå hem det här, efter att ha fått hål på Chelsea. Chelsea klarade av att neutralisera Barcelona, och lyckades också göra det med Bayern, även om de var mer med i matchen nu än emot Barcelona (tänker främst på bortamötet där).

Jag skrev för er som följer mig på Twitter att Chelsea skulle vinna med 2-1. Nu blev det visserligen efter straffar, men ändå. Dock tänkte jag ändå stärka mitt ego genom att ta ära av att tippat rätt.

Vi kan prata om hur orättvist det är, hur Bayern förtjänade att vinna. Eller så kan vi konstatera att det här är fotboll. Så här ser det ut. Det handlar om att göra mål. Och spela ett bra försvarsspel.

Just det gjorde Chelsea. Tycka vad man vill om hur det såg ut.

Grattis Chelsea.

Simon Bank

Fin fotboll ligger bakom Åtvidabergs succé efter två matcher

I måndags var jag i Örebro på allsvensk premiär mellan Örebro och nykomlingarna, Åtvidaberg. Det var en kall, blåsig men ändå solig dag. När man gick runt i Örebro gick det ju an, då var det inte så kallt men när man sedan skulle inta arenan och sitta still i sammanlagt 90 minuter- var det inte speciellt roligt. Det var kallt för att uttrycka det försiktigt. Jag var där med min far, som hela livet hållit på ÅFF och sällan missar en hemmamatch. Med en 2-0 förlust för ÅFF i öppningsmatchen mot just ÖSK när dem var i allsvenskan förra sejouren (2010), så var inte förväntningarna så höga. Både jag och pappa var nöjda med en poäng denna dag. Samtidigt visste vi att Åtvidaberg var mer redo denna säsong, man hade värvat mer eftertänksamt och hade mer skinn på näsan, till skillnad från föregående sejour.

Vi fick se Åtvidaberg käka upp Örebro i första halvlek. Man pressade högt, visade upp fina kombinationer och var effektiva framåt. Till skillnad från ÖSK som nästan såg ut som nykomlingar istället. De hade svårt att få till ett sammanhängande spel men framför allt, deras försvar med två stora koner hade knappt några rätt. De hängde inte med och om jag var Sixten Boström, skulle jag framför allt vara bekymrad över det. Alla trodde nog att ÅFF skulle dra sig tillbaka, satsa på kontringar men man tog tag i det, pressade högt och var sylvassa. Och dominerade.  Det klart, Örebro inte var ofarliga. De hittade, tids nog in mellan mittfält och backlinje och gjorde två mål när första halvlek var slut. Problemet var bara att ÅFF hade gjort fyra och hade egentligen bud på mer.

I andra sedan fortsatte ÅFF spela imponerade bra. Kontrollerat och fortsatt hög press. Man höll ÖSK kort, helt enkelt. Till sist fick dem dock in ett psykologiskt viktigt 3-4 mål. Efter 76 minuter. ÅFF blev skakade,  man blev ängsliga och gjorde inte alls det man gjort så bra tidigare. ÖSK fick ny energi, ÅFF blev nedtryckta och höll inte alls i bollen längre utan slog bara i från sig. Det var, de sista minuterna spel mot ett mål. Och ÅFF kom till sist undan med blotta förskräckelsen. Men överlag, sett till 90 minuter var inte alls en ÅFF-seger orättvis, Örebros massiva tryck i slutet, till trots.

Men sättet ÅFF vann på imponerade. Det var inget fegspel, det var inte tal om att backa hem utan man pressade högt, ville ha bollen mest och hade också det under stora delar. Det om något är imponerade från ett lag, som nyss tagit steget upp. Det klart, vi som följt ÅFF vet att de spelar offensiv och trevlig fotboll och när de gör det, så är de som bäst. Men AS är en annan sak, det är en bättre liga med många lag som ÅFF inte kan drömma om att spela ut. Därför var insatsen mot ÖSK så imponerande.

Och igår slog man Gais hemma med 2-1. Det var ingen rolig föreställning, det var dåligt väder och ganska krampaktig föreställning. Från båda håll. Två fasta situationer avgjorde till ÅFF:s fördel. Men man var där, tog med sig tre poäng. Tro mig, det är ingen tillfällighet.  Efter två omgångar har alltså detta lag full pott. När de var i allsvenskan förra gången tog de sin första trepoängare efter sju omgångar. Nu leder man allsvenskan. Visst,  ingen inbillar sig att de kommer vara där uppe vid säsongens slut, tvärtom (de kommer få kämpa för sin överlevnad) men det är ändå imponerande och förtjänar faktiskt respekt.

Sex mål gjorda på två matcher. Det ni. Det är imponerande men framför allt, sättet de har gjort det på.

Det stavas FIN FOTBOLL. Och visst värmer det för oss som uppskattar underhållande fotboll lite extra?

Expressen

Låt oss ersätta Wesslau med ”Tellan”

Gustav Wesslau kommer med största sannolikhet lämna Djurgården. Frågan är bara när och var han hamnar, antingen här i Sverige eller utomlands. Det är tråkigt men förståeligt och underförstått, mer eller mindre. Det var klart när man bestämde sig för att värva ”hem” honom inför säsongen. Han är mitt i sin karriär och vill säkert göra ett nytt äventyr. Och givetvis vill han inte spela i Hockeyallsvenskan.

Jag förstår det såväl och har svårt att hålla det emot honom, men visst skulle man ändå önska att han kände hur han ville vara en del av det här, trots allt- och leda upp Djurgården till finrummet igen? Faktum är att Wesslau har varit genomgående den här säsongen, en av få ljusglimtar i laget. Det är han som i elitserien gjort så att vi inte varit klara för KS  sedan lång tid tillbaka. Han klev fram när det som mest behövdes. Men i Kvalserien har han inte gått att känna igen. Det är värt att komma ihåg. Där har han givit ett ostabilt intryck, osäkert och rentav flamsigt sådan. Till hans försvar bör sägas att det är inte lätt, när ens lag under stora delar dominera och man då, under större delen av matcherna- får stå sysslolös. Lägg därtill ett försvar som under hela säsongen varit en katastrof. Men ändå. När det gällde som mest, var han en av dem som inte riktigt höll. Det känns konstigt och nästan orättvist att säga, då han varit den som räddat oss under stora delar av säsongen men så har det dessvärre varit.

Djurgården valde inför säsongen mellan den gamla djurgårdshjälten, Mikael Tellqvist och lite yngre Gustav Wesslau. ”Tellan” ville komma hem, men man valde Wesslau. Han var yngre och lättare att jobba med ,tyckte målvaktstränaren. Jag har svårt att ha några egentliga synpunkter på det. Man kan såklart vända och vrida på det, men Wesslau har varit bra. Visst,  under KS vek han ner sig men överlag- klockren. Och i allt detta var man somsagt i och med valet medvetna om att Wesslau vill vidare. Igen. Ännu ett varv. Den i övrigt inkompetenta sportsliga ledningen tog risken. Med ”Tellan” skulle kanske läget varit ett annat. Han är till åren och skulle med största sannolikhet vilja stadga sig och givetvis gärna med laget i sitt hjärta, Djurgården. Skulle han stannat även om situationen varit som den är nu? Jag tror chansen vore större. Framför allt för att han har sitt utlandsäventyr bakom sig.

Vi kan vända och vrida hur vi vill, men det förändrar i det här läget inget. Wesslau kommer lämna och jag förstår honom, även om det är tråkigt. Samtidigt är jag naiv och hoppas att Tellqvist, som för närvarande är klubblös efter att inte fått förlängt kontrakt med Modo, kommer hem till laget i sitt hjärta. Trots att det medför spel i AS.

Skippa LHC som jag vet att det ryktas om. Kom hem, ”Tellan”.

Där du hör hemma. Vi behöver dig mer än någonsin.

Vi ska tillbaka

Djurgården kommer spela i HockeyAllsvenskan för första gången på nästan hur länge som helst. Det här var våran första kvalserie på 28 år. Ja, det säger något om föreningen Djurgården hockey. Jag har under säsongen pekat på antalet faktorer som brustit genom säsongen, och som borde åtgärdats mycket tidigare. Vi har dessutom varit många supportrar på svenska fans djurgårdsforum, som tidigt insåg att det här inte ser bra ut, och ville ha en förändring. Vi fick det inte och när den kom, så kom den försent och inga ändringar i spelartruppen gjordes. Vi kunde bevittna med facit i hand, Djurgårdens sönderfall. Styrelsen satt tysta och gjorde ingenting. Vi föll på mållinjen och till KS (på målskillnad). Vi har inte haft en fungerande spelide på hela säsongen och således inte fått stabilitet varken prestationsmässigt, eller resultatmässigt. När det sedan blev klart att det blev KS, var laget i mental brygga. I kollektiv kollaps. Det klart, laget sprattlade till och tog två trepoängare och spelade i många matcher bra men man bjöd på målen och gjorde inte mål. I KS duger inte det. I den bästa av världar och om laget inte hade bjudit på varenda mål bakåt, i princip så skulle det fortfarande funnits en ES-dröm inför slutomgångarna. Men nu är den borta. Nu spelar Djurgården i allsvenskan.

Vi kan gnälla på styrelsen för det förtjänar dem och vi kan också kräva deras avgång. Det är också ett befogat krav och ska ske. De har trots allt satt ihop ett lag som inte fungerat. Men framför allt, samtliga spelare har ett väldigt stort ansvar. Det är sant att detta lag är medelmåttigt men givetvis med den här budgeten och omsättningen av spelare, och kvalitén som ändå finns ska de klara av en ES-plats. Sen kan man komma med bortförklaringar hur mycket som helst, det förändrar inget. Tvärtom.

Det är spelarna som har underpresterat. Det är spelarna som vikit ner sig när det gällt som mest, och det är spelarna som spelat ner mesta mästarna i allsvenskan. Vi kan och ska nog försöka hitta psykologiska förklaringar och rentav sociologiska sådana, för visst är det ändå rätt märkligt och rentav ledsamt, att ett lag med ändå tillräckligt mycket kvalité och tippade att vinna SM-guld inför säsongen kan försvinna ner i AS.

Nu krävs det förändringar. Det är dags att göra om spelartruppen från grunden, många måste bort (de allra flesta) och ska ta sitt ansvar. De har inte varit bra och spela ner Djurgården i AS ska kosta på. Jag vet inte vilka som bryr sig, men visst finns det några. En rejäl förändring krävs och varenda djurgårdsspelare har svikit sina fans, hela Djurgården som förening och dess vinnarkultur.

Och det tar tid för mig och säkert många andra att kunna förlåta det, än mindre kunna se spelarna representera Djurgården något mer om det nu ens går. Det ska erkännas. Det man som spelare har gjort är ovärdigt och respektlöst. Ovärdigt Djurgården. Så är det.

Men vi kommer tillbaka. Frågan är bara när. Låt oss gråta i en vecka (det har undertecknad nästan gjort idag), känna den där tomheten och allmänt få ut vår ilska. Sen laddar vi om. För vi ska tillbaka.

Där vi hör hemma.

Expressen, AB

Läs

Jag tycker ni borde läsa det här. Simon Bank och Erik Niva är en av de mest begåvade sportjournalisterna vi har och som så många gånger förr, ger de oanade nya och ibland självklara perspektiv- som måste upp till ytan. Läs det. Av, i det här fallet, Simon Bank. Och förövrigt allt de skriver.

Trevlig helg.

Mitt Djurgården ute på farligt vatten. Respektlös behandling av spelare

Jag vet inte om det här stämmer men jag säger OM det stämmer. Då är det inte okej. Jag är Djurgårdare och skäms. Så behandlar man inte spelare men framför allt människor, som burit klubbens tröja och gjort sitt yttersta sen kan man såklart tycka vad man vill om dem som spelare. Man ingår ett avtal med en spelare och har då som klubb ett ansvar. Antingen bryter man avtalet och alla går nöjda eller säljer spelaren men man fryser inte ut icke-önskvärda spelare så de inte längre får träna med A-laget, trots A-lagskontrakt utan får äta lunch ensamma och träna med juniorer, som de absolut inte har någon samhörighet med. Det är respektlöst och ovärdigt.

Jag gillar Magnus Pehrsson och alltid gjort. En ur-djurgårdare med stort hjärta men såhär behandlar man inte spelare. Det är såklart en sak att säga hur de inte är önskvärda men en annan att frysa ut dem på allvar, som om klubben vore någon mobbare. Så agerar man inte. Punkt. Man har skrivit ett avtal med en spelare och sålänge de inte är brutet, tycka vad man vill om det så ska givetvis en spelare behandlas med respekt. Som en människa. Ett avtal ska följas. Och det innebär att en A-lagsspelare ska få träna med likasinnade och ingå i ett socialt sammanhang. Om inte, bryt kontraktet då så är alla nöjda. Att ”frysa ut” spelare är bara smak och respektlöst.

Det handlar inte om att det är ”synd” om fotbollsspelare, varav de allra flesta proffesionella har det väldigt gott ställt men de ska behandlas med respekt utifrån avtal och för att de är människor, kort och gott.  Alldeles oavsett om de är fotbollsspelare eller sysslar med något annat. Det Djurgården gör nu är inget annat än väldigt ”osnyggt”. Man ska kunna kräva en bättre människosyn och behandling av spelare än så.

Jag hoppas Magnus Pehrsson omprövar sin ledarstil, eller vad man nu ska kalla det här…

AB, 1, 2

Ingenting. Tomt

”Det är jävligt tufft”, säger Tony Zabel. Visst. Det är enbart och uteslutande ert eget fel. Det finns inget, ni visar inget hjärta och ni har ingen spelide. Absolut nada där. Ni är helt tomma. Men ni har ju också somsagt gett upp. När jag ser laget ser jag ingenting, jag ser inte ens någon energi. För ni har gett upp (tredje gången jag nämner det, jag vet!). Ni verkar ju skita i det. Det finns inte ens känslor. Var är ni? Ni, erfarna spelare som ska guida laget? Var är ledarna? BORTA.

Och ni har svikit den vackraste föreningen av alla. Ni är en skam. Ni borde inte få bära den här tröjan längre.

Jag tror inte ens ni har mage att skämmas.

Det är nog det värsta av allt. Och det säger det mesta om Djurgården anno 2012.

Expressen

Allt är ”krockar”

Jari Tolsa blir avstängd två matcher efter att i matchen mellan Djurgården och Frölunda ”krockat” med två Djugårdsspelare så båda fick hjärnskakning. Just ”krocka” använder Frölundas tränare som uttryck när Tolsa nu skadat två av Djurgårdens nyckelspelare. Det är intressant. Frölunda har själva, vilket gör det hela ironiskt blivit utsatta av liknande tacklingar mot huvudet den här säsongen. Varav den ena gjorde så att Kahnberg blev borta flera månader. Ändå är det en krock när deras spelare gör något. Det är ett bekvämt sätt att slippa ta ansvar, men när deras spelare blir påhoppad- då är det andra bullar. En problematisk och väldigt egoistisk hållning och som inte gynnar någon- i kampen för att få bort dessa vansinniga tacklingar mot huvudet. För det klart Jari Tolsa har ett ansvar, ett eget sådant när han åker på två spelare som han, såvida han inte är förståndshandikappad- bör begripa att de inte är med att bli tacklade ”blind side” och mot huvudet. En gång kan man kanske åka på någon och ”krocka”, inte två gånger. Nej, Kent Johansson. Man åker inte på två spelare två gånger och tacklar mot huvudet så dessa spelare får hjärnskakning. Det gör man inte. I så fall måste du på allvar tro att din spelare, Jari Tolsa har en skruv lös som ”krockar” två gånger så två spelare får hjärnskakning. Skojar du med mig!?

Jag förstår att tränare vill försvara sina spelare, men när spelaren i fråga givit två spelare en hjärnskakning är det lite svårt. ”Krocka” argumentet håller inte, speciellt inte när detta hockey år har vimlat av tacklingar, vårdslösa sådana mot huvudet och när dessutom ens eget lag har varit ett av de mest utsatta. Signalen Kent Johansson sänder är att det är inte okej att mina spelare drabbas av vårdslösa och idiotiska huvudtacklingar, däremot när vi delar ut två som ger hjärnskakning- så är det bara två ”krockar”. Det är otroligt cynisk och en vedervärdig syn på människor han visar upp.

Jari Tolsa har ett ansvar för vad HAN gör på isen. Punkt. Mycket mer behövs inte sägas. Han har gett två spelare hjärnskaning. Och nej, två hjärnskakningar är somsagt aldrig någonsin ”krockar”. Tolsa gjorde ett medvetet val, förstås. Han kan välja var han ska åka och dela ut sina tacklingar, det gjorde han också och det blev väldigt fel. Då får man också ta konsekvenserna.  Sedan kan man såklart i en otrolig kamp att ta ifrån spelaren ett eget val och beslut kalla det något annat. Men vem gynnas av det!? Inte f-n är det dessa huvudtacklingar som vi måste få bort från hockeyn. Det vet Kenta Johansson om, men han bryr sig inte.

Det enda han verkar bry sig är att hans egna spelare inte blir tacklade mot huvudet.

Alternativet är att vi kallar alla tacklingar även vårdslösa, ”krockar”. På så sätt slipper ju alla  ta något som helst ansvar för dess agerande på isen… Då blir väl Kenta Johansson glad gissar jag.

PS. Marcus Nillson, en av Djurgårdens nyckelspelare stängs av två matcher för att ha, påstås det slagit eller måttat slag mot domaren. Det finns inga som helst bevis, men det är tydligen såhär det fungerar. Att döma någon utan konkret bevis känns som jag ser det, sådär..DS.

AB

Jag hade fel

Jag är Djurgårdare i själ och hjärta och igår var jag förbannad, förbannad på domare Martin Hansson. Förbannad på det faktum att han återigen gjorde en otroligt dålig match och ändå, alltjämt anses vara en av Sveriges bästa och fortsatt får döma svensk fotboll på högsta möjliga nivå. Och nej, det har i det här fallet inte att göra med handssituationen utan överlag.

Jag var också en av alla Djurgårdare som skrek när domare Hansson som vi såg det, missade en solklar hands på en IFK spelare i straffområdet. Det har nu i efterhand visat sig att Hansson hade rätt, han följde regelboken och att många Djurgårdare däribland jag, får gå med huvudet under armen. Jag har alltid känt mig hyfsat bevandrad i reglerna inom fotbollen och när en spelare som i det här fallet IFK backen får bollen så tydligt på armen, visserligen när han glidtacklar som är utsträckt (inte intill kroppen), för att förhindra ett skott vill jag få det till straff. Jag och många med mig hade fel. Enligt regelboken som Robert Laul förtjänstfullt går igenom är reglerna inte sådana. Jag kan tycka att reglerna är otydliga och allmänt svåra att förstå, men det är inte Martin Hanssons fel utan han gjorde sin tolkning av reglerna, som verkligen är svårtolkade. Det är svårt att klandra honom för det, när man själv ser reglerna svart på vitt.. Å andra sidan tycker jag domare blåser straff för liknande situationer nio gånger av tio. Det gör inte att Martin Hansson gjorde fel, men det gör att man kanske trots allt borde börja fundera över nivåskillnaderna i tillämpningen av handsregeln.

Således bör skuggan i det här fallet inte falla över Martin Hansson. Visst, jag tycker fortsatt Hansson är en värdelös fotbollsdomare och en av de mest överskattade vi har i det här landet men i handssituationen kan jag inte, när jag ser reglerna i efterhand beskylla honom för.

Vidare fick Hansson till följd av det här domslutet stå ut med nidramsor såsom ”Martin Hansson är en hora”. Det är beklagligt. Lika mycket som jag verkligen till 110% förstod Djurgårdarnas frustration, jag var själv otroligt frustrerad igår kväll så är det olämpligt, otroligt låg nivå och barnfasoner att kalla en annan människa en hora bara för att personen i fråga gör en dålig match och är domare. Martin Hansson har återigen rapporterat det här för det har nämligen hänt förr, att DIF publiken skrikit såna saker åt Hansson och då fick klubben böta. Det är ingen högoddsare att tro att klubben kommer få böter igen. Att som vuxen människa skrika/ sjunga hora. Snälla…

Don`t hate the player, hate the game. Förövrigt är det nog dags att förtydliga handsregeln om det nu går, eller!?

AB

Välförtjänt

Helsingborgs IF har tagit SM-guld 2011 med tre omgångar kvar. Man har det högsta poängsnittet under 2000-talets allsvenska och förra säsongen kom man tvåa men tog hem cupen efter en redan då, trots att det inte räckte hela vägen, en fin säsong. I år förlorade man under säsongen tongivande spelare som Marcus Nilsson, Peter Larsson, Rasmus Jönsson och Alexander Gerndt men trots det och tackvare att nyförvärv slussades in snabbt och effektivt, så drog man det längsta strået och ärligt talat var inget lag riktigt nära att hota. Det är otroligt starkt och något få lag klarat/ klarar av.

HIF har inte spelat vackrast av alla under säsongen och ibland har spelet sett förj-vligt ut men man har trots det, i de flesta fall tagit poäng och man har gnetat på- in i det sista. Man har inte gett upp och man har hela tiden litat på sin egen förmåga. Ett mästarlag är ett lag som tar poäng när spelet inte stämmer till 100% och som vinner så kallade måstematcher. Det är Helsingborg i ett nötskal den här säsongen.

Ett mer välförtjänt guldlag är svårt att hitta.

AB, 1