Ronald Reagan- ”helgonet”

Om vi tittar bortom Republikanerna i USA som efter Reagan-eran haft kvar känslan där man ska hitta en ”ny” Reagan och varje kandidat de någonsin haft efter honom, just varit tvungen att älska Reagan. Samtidigt som vi tittar på en del svenska politiker, däribland moderaten och riksdagsledamoten Andreas Norlen som skrev en debattartikel som lovordade Reagans ekonomiska politik. Låt oss för ett ögonblick överhuvudtaget titta bort från helgonet Reagan. Låt oss titta på en annan bild, en inte lika positiv bild. En bild som ger en motsatt bild av den gode Reagan. Alltför länge har det pågått någon slags mytbildning om hur fantastisk Ronald Reagan var.

För om vi nu ska vara helt ärliga var Ronald Reagan aldrig en politiker, han var i bästa fall en B-skådis- något som han såklart kunde ha nytta av som politiker. Han kunde memorera och lära sig repliker i huvudet, det var också det han gjorde som president. Hans personal gav honom verktygen, han var personen utåt. Men så fort en fråga, kritisk sådan eller oväntad kom upp fick han problem. Det stod ju inte i manus, ingen hade sagt till honom vad han skulle säga! Då, de få gånger eftersom hans ”staff” och han själv var duktig på att smita undan, så svamlade han, upprepade någon standardfras. Det hände några gånger under hans tid som president. Till exempel, inför valet 84 i första debatten mot hans motståndare, Walter Mondale då var han helt ute och cyklade. Svamlade och hade inte koll på något. Det kan ha varit trötthet eller som vissa vill mena, redan där tecken på alzheimer men det var så här Reagan var. Om man pressade honom på sakfrågor en längre tid, då hade han inget att komma med. Tyvärr lyckades inte, lika lite som media gjorde det, hans motståndare så bra med det.  Media var i grunden ganska snälla mot honom och han var, såklart en som var lätt att tycka om. Men många gånger sa han idiotiska saker och tummade på sanningen, men kom undan. Han hade humor och var, om han hade en teleprompter framför sig eller lärt sig alla repliker en bra talare. Han var otroligt duktig på att ingjuta hopp i en nation, att få människor att faktiskt lita på honom och ge amerikaner självförtroende. Det var hans största styrka. På det vann han också två val väldigt komfortabelt. Och på det fick han också epitet ”the great communicator”. Han utnyttjade ett läge i amerikansk politik där missnöjet mot regeringen var stor och han kunde träda in som lösningen, att ”regeringen var problemet”.

Många Republikaner vill mena att han ”räddade” ekonomin. Nåväl, om rädda innebär massiva skattesänkningar för de allra rikaste som verkligen hade det trevligt med Reagan som president, nedskärningar på ”medicare” och ”social security” som drabbade dem som har det allra sämst eller de fattiga som fick stryka på foten med Reagan som president. Då var han räddningen. Han tredubblade underskottet, något som han var den förste president någonsin att lyckas med (alltså, öka det så pass mycket). För Republikanerna som numer är så bekymrade över underskottet, då som nu, är det ansvarig ekonomisk politik.  Han hade inga problem med apartheiden i Sydafrika, snarare tvärtom och i sin bissara anti-kommunist så bidrog han till tusentals mördade i El Salvador t.ex (nej, de var inte kommunister utan bara vanliga människor) eller sin bissara invasion av Grenada. Hans politik i Sydamerika la på många sätt grunden till vänsterregeringarna som nu i land efter land har makten där. Människorna hade fått nog av totalitära regimer som bara går USA:s intressen. Ketchupen som grönsak var också ganska talande för hans regering…  Han brydde sig inte heller om aids som under 80-talet spreds och tusentals människor dog. För honom, liksom det var att vara fattig- ett eget val.. Ska jag fortsätta? För Ronald Reagan var politik aldrig speciellt viktigt, det var vad som helst. Han hjälpte sig själv och sina rika vänner. Därför satte dem honom där och han hade utstrålning. Konsekvensen fick de som missgynnades av Reagans politik å det grövsta känna på och de var många, tillsammans med den miserabla ekonomin som Reagan lade grunden för (nej, inget jag hittat på. Läs själva på hur underskottet sköt i höjden!). Om politiker i USA verkligen är oroliga över underskottet. Gör INTE som Ronald Reagan gjorde under sina år, det är i alla fall en hyfsad fingervisning. Men nu vill ju Republikanerna mata sina rika vänner, öka klyftorna som Reagan gjorde mer än någonsin som president och så vidare. Då är ju fortfarande Reagan, trots hans korrupta regering och smaklösa beslut en bra president. I den bästa av världar som så många gånger när det gäller vissa presidenter i USA, så skulle han ställts inför rätta.

Tyck somsagt gärna om Ronald Regan men betänk då vad man får på köpet. En administration där efter att han lämnade Vita Huset, 138 i hans administration hade blivit dömda (!). Där kränkningar av mänskliga rättigheter och mördande, egentligen högre än under nästan någon annan president var vardagsmat i utrikespolitiken, där man sålde vapen till terrorister, där fattiga blev fattigare, ekonomin kördes i botten osv. Det var en av de mest korrupta presidenter USA någonsin haft. Men han var ju egentligen bara ett verktyg, ett ansikte utåt. För någon politiker var han inte- bara ett skyltfönser. En budbärare. En duktig sådan och konstigt vore det annars för han var ju i grunden skådespelare.

Men mytbildningen eller snarare propagandan som pågått ända sedan Reagan egentligen lämnade presidentskapet är bisarrt och sjukt. Än värre efter han tragiskt nog, dog 2004. Därför skriver jag det här. Den där bilden av hur fantastisk Reagan var har aldrig riktigt bitit på mig och efter vidare sökningar var han ju knappast det. Men jag tycker, hur som helst och det vidhåller jag fortfarande, att han var en otrolig duktig talare.

Sörj gärna denne mans död. Det är alltid en otrolig tragedi men hans förehavanden som president, har jag svårt att inget annat än äcklas och må psykiskt dåligt av. Han var en av USA:s värsta presidenter. Det borde fler, trots hans sänkta skatter som är ledord än idag och hans förakt mot kommunismen inse. Nåja, i alla fall sluta med den där uppförstorade helgon bild som människor verkar ha av honom. Det gynnar ingen och den är inte sund någonstans.

Mer här, 1 (= hur hans galna uttalande blev acceptabelt) citat som knappast ger en bra bild av honom. Här ett tidigare inlägg om honom med fler intressanta länkar. Bok om honom här

Advertisements

3 thoughts on “Ronald Reagan- ”helgonet”

    • Jaha, ungefär samma kommentar som tidigare. Presentera gärna din bild av Reagan och hur fantastisk han var (det jag skrivit hittar jag dock inte på.. Tyvärr), det får du gärna göra. Börjar dock bli trött på argumentet ”du har fel och du argumenterar fel”. Blir lite enformigt tillslut..

      God fortsättning.

  1. Guilt by association och förstår, red herring.

    Red herring – argument given in response to another argument, which is irrelevant and draws attention away from subject of argument. See also irrelevant conclusion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s