Fin fotboll ligger bakom Åtvidabergs succé efter två matcher

I måndags var jag i Örebro på allsvensk premiär mellan Örebro och nykomlingarna, Åtvidaberg. Det var en kall, blåsig men ändå solig dag. När man gick runt i Örebro gick det ju an, då var det inte så kallt men när man sedan skulle inta arenan och sitta still i sammanlagt 90 minuter- var det inte speciellt roligt. Det var kallt för att uttrycka det försiktigt. Jag var där med min far, som hela livet hållit på ÅFF och sällan missar en hemmamatch. Med en 2-0 förlust för ÅFF i öppningsmatchen mot just ÖSK när dem var i allsvenskan förra sejouren (2010), så var inte förväntningarna så höga. Både jag och pappa var nöjda med en poäng denna dag. Samtidigt visste vi att Åtvidaberg var mer redo denna säsong, man hade värvat mer eftertänksamt och hade mer skinn på näsan, till skillnad från föregående sejour.

Vi fick se Åtvidaberg käka upp Örebro i första halvlek. Man pressade högt, visade upp fina kombinationer och var effektiva framåt. Till skillnad från ÖSK som nästan såg ut som nykomlingar istället. De hade svårt att få till ett sammanhängande spel men framför allt, deras försvar med två stora koner hade knappt några rätt. De hängde inte med och om jag var Sixten Boström, skulle jag framför allt vara bekymrad över det. Alla trodde nog att ÅFF skulle dra sig tillbaka, satsa på kontringar men man tog tag i det, pressade högt och var sylvassa. Och dominerade.  Det klart, Örebro inte var ofarliga. De hittade, tids nog in mellan mittfält och backlinje och gjorde två mål när första halvlek var slut. Problemet var bara att ÅFF hade gjort fyra och hade egentligen bud på mer.

I andra sedan fortsatte ÅFF spela imponerade bra. Kontrollerat och fortsatt hög press. Man höll ÖSK kort, helt enkelt. Till sist fick dem dock in ett psykologiskt viktigt 3-4 mål. Efter 76 minuter. ÅFF blev skakade,  man blev ängsliga och gjorde inte alls det man gjort så bra tidigare. ÖSK fick ny energi, ÅFF blev nedtryckta och höll inte alls i bollen längre utan slog bara i från sig. Det var, de sista minuterna spel mot ett mål. Och ÅFF kom till sist undan med blotta förskräckelsen. Men överlag, sett till 90 minuter var inte alls en ÅFF-seger orättvis, Örebros massiva tryck i slutet, till trots.

Men sättet ÅFF vann på imponerade. Det var inget fegspel, det var inte tal om att backa hem utan man pressade högt, ville ha bollen mest och hade också det under stora delar. Det om något är imponerade från ett lag, som nyss tagit steget upp. Det klart, vi som följt ÅFF vet att de spelar offensiv och trevlig fotboll och när de gör det, så är de som bäst. Men AS är en annan sak, det är en bättre liga med många lag som ÅFF inte kan drömma om att spela ut. Därför var insatsen mot ÖSK så imponerande.

Och igår slog man Gais hemma med 2-1. Det var ingen rolig föreställning, det var dåligt väder och ganska krampaktig föreställning. Från båda håll. Två fasta situationer avgjorde till ÅFF:s fördel. Men man var där, tog med sig tre poäng. Tro mig, det är ingen tillfällighet.  Efter två omgångar har alltså detta lag full pott. När de var i allsvenskan förra gången tog de sin första trepoängare efter sju omgångar. Nu leder man allsvenskan. Visst,  ingen inbillar sig att de kommer vara där uppe vid säsongens slut, tvärtom (de kommer få kämpa för sin överlevnad) men det är ändå imponerande och förtjänar faktiskt respekt.

Sex mål gjorda på två matcher. Det ni. Det är imponerande men framför allt, sättet de har gjort det på.

Det stavas FIN FOTBOLL. Och visst värmer det för oss som uppskattar underhållande fotboll lite extra?

Expressen

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s