Vi var inte ens nära

Så var det över och i ärlighetens namn hann det inte ens börja. Sverige förlorade med 2-1 mot Ukraina och man gjorde det rättvist. Ukraina var bättre, men de var inte bra – problemet var bara att Sverige var så mycket sämre.

Det var ett ängsligt Sverige, det var tjongbollar och få gånger kunde de spela sitt spel med korta passningar. Det fanns en sekvens precis efter ledningsmålet av Zlatan, där man vågade hålla i bollen och där känslan ändå var att man inte var så rädda längre. Det försvann dock snabbt. Kort därefter tilläts Ukraina kvittera genom Shevchenko. Vem annars? Alla vet att han fortfarande är en otroligt farlig straffområdesspelare men han får ändå, i godan ro gå upp och nicka in kvitteringen på ett inlägg. Sen var det början på slutet. Bara sex minuter senare fick Ukraina en hörna och det som skulle få varje kompetetent fotbollsintresserad att gråta blod, nämligen att man inte markerar första stolpen blev verklighet. Zlatan följde inte med Shevchenko och Lustig tog inte sin stolpe. Det är sådana basala försvarsgrejer att man kan tro att Sverige är nybörjare på det där med fotboll.

Jag vet inte varför Marcus Rosenberg startade och han skulle, som jag fattade det vara något slags djupledshot. Det gick ju inte alls. Till att börja med tycker jag inte Rosenberg är tillräckligt bra för att tillhöra startelvan, men inte heller var det han som låg bakom detta sönderfall. Vi kan också i fråga sätta valet av att sätta en kreativ, den skickligaste en mot en spelare (förutom Zlatan) vi har – ”Chippen” på bänken,  eller att Ola Toivonen, en i min mening typisk targettyp längst fram, blev yttermittfältare. Men det förklarar inte detta ängsliga lag, tyngda av stundens allvar och som faktiskt aldrig ens var nära.

För så var det. Ukraina är inget vidare fotbollslandslag, det märktes tydligt – men vi var så mycket sämre. Och när vi inte ens kan försvara vår egna första stolpe på en hörna, vilket är de mest grundläggande, så är det ingen ide. Eller när vi, fast vi så väl vet om Shevchenkos farlighet kan ligga tillräckligt nära – då har vi inget att hämta.  Än mindre, när vi är så rädda och hålla i bollen att det bara blir långa bollar på Zlatan.

Han pratade om ”stolpe ut” när han blev intervjuad precis efter slutsignalen. Jag vet inte om det var ett sätt att avdramatisera, en slags projicering eller liknande, men det var inte stolpe ut. Alla vet det.

Och Zlatan med. Innerst inne.

AB

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s