Tankar om Martin Gelins senaste bok. Ett parti som tagits över av extremism

I går läste jag färdigt Martin Gelins senaste bok, ”Den Amerikanska Högern”. Det är en gedigen och väl arbetad bok, som jag starkt rekommenderar att läsa. Men också, en oroande och på många sätt beklämmande bok.

I boken beskriver Martin Gelin förtjänstfullt  genom diverse intervjuer med huvudpersoner i den amerikanska konservativa rörelsen och med människor i diverse delstater (där samlingsargumentet är hur de vill bli lämnade i fred), en rörelse som efter varje demokratisk seger i presidentvalet gått lite mer åt höger (historien om högern i USA, helt enkelt). Man har, vilket låter klyschigt men inte desto mindre sant, en rörelse som börjar redan vid köksbordet med stöd från mäktiga konservativa organisationer.  Också en rörelse som radikaliserade redan på 50-60-talet som gensvar på Demokraternas utbyggda välfärd och ökade rättigheter för kvinnor. Där beskrivs Ronald Reagan som en lysande stjärna efter Barry Goldwater. Han ville sätta stopp för ”statens inflytande” och beskrev välfärdssystemet som korrupt, som människor utnyttjar. Ett exempel, ett förvanskat sådant som Reagan tog upp i ett tal  i sitt tal för landet, är en kvinna som enligt Reagan har ett antal flera olika identiteter och på så sätt lurat staten på hundratusentals dollar. Så var det således inte. Kvinnan i fråga hade två olika identiteter, och hade fuskat med några tusen dollar. Givetvis illa, men ett talande exempel om hur man tar till sig alla möjliga kreativa och icke sanningsenliga utsagor för att misskreditera ett trygghetssystem för de mest utsatta. Detta fick bland annat Tip O´Neil, Demokrat och Majoritetsledare i representanthuset under Reagans första sex år vid makten att rasa. En uttalad strategi läggs också fram. Under Reagans år så trodde han och många med honom, att skattesänkningar betalar sig själva. Sen när inte så var fallet, tvingades de skära ner i trygghetssystemen (som Reagan lovade att inte röra). Beklagligt men icke då, det var en win-win situation för ett republikanskt parti som är emot välfärdsstaten och har inga problem med nedskärningar i densamma. Dessutom är det ideologiskt riktigt med ”big government”

Men det är så här det har varit. Vid varje demokratisk seger, så har Republikanerna kommit tillbaks starkare än någonsin och höger ut än tidigare. Det finns också hela tiden en paradox i den här rörelsen, som Martin förtjänstfullt tar upp. På en sida citerat han Bill Clinton som säger  ungefär att efter 12 år med Republikanska regeringar så har de tredubblat statsskulden. Och helt plötsligt bryr de sig om underskottet. Där har vi en paradox. Helt plötsligt kommer Republikaner inridande för att ta ansvar, och att ”Washington spenderar för mycket”, men tysta och glada satt man under Reagan och Bush- den äldres år, där underskottet skjöt i höjden. Lika paradoxalt är det under Bush- juniors åtta år vid makten, där han kraschar ekonomin. Då är man, med några undantag tysta, men sen när Obama får makten. Då framställs han som den stora spenderaren, att han kraschar ekonomin och genom detta anti-Washington lyckas Republikanerna kidnappade av Tea-Party-rörelsen ta över kontrollen i en av husets kamrar. Som om allting annat är bortglömt. Bush framställdes skickligt som ”inte tillräckligt konservativ”. Och mer än någonsin vill man sänka skatten. Ointresserade av att det är just obetalda skattelättnader som skapat den här krisen. Ideologi är viktigare än landet.

Martin tar också förtjänstfullt upp ideologins grovgrund, som delvis ligger i Ayn Rand.

Och 2010 blir det så tydligt, även om det efter Bush seger 2000 blev tydligt att han, som kampanjande för enade – via sin VP Dick Cheney deklarerade för Republikanerna att de kommer köra sitt race oavsett (”vi skiter i er”, typ) . Republikanernas radikalisering började inte där, men där nådde det sitt kulmen. För helt plötsligt förlorade de moderata republikanerna som tycker det fanns en ide med överenskommelser med Demokraterna för att ta landet framtåt , i primärval efter primärval. Istället tog Tea-Party kandidaterna över, vann mot sin motståndare och tog plats i kongressen. Alla bundna till Grover Nordqvist ”pledge” att inte under några omständigheter höja skatten. Eller som Mitch MCconell, Republikanernas minioritetsledare i senaten sa:” Det viktigaste för oss de kommande åren är att Obama inte får fortsätta fyra år till”. Det präglade också kongressen. Den är mer impopulär än någonsin, och kallas ”den värsta kongressen någonsin”, fyllda med Republikaner som hellre motarbetar Obama med näbbar och klor – än tar landet framåt tillsammans med Demokraterna. Ett talande exempel ur boken är hur ett förslag, som har ledande Republikaners stöd ska röstas igenom. Alla räknar med att det ska gå igenom, men det faller på grund av att, som en journalist uttryckte det- ”Republikanerna var rädda för att om förslaget går igenom, så får Obama all förtjänst”. Ett annat talande exempel är hur Republikanerna förr om åren brukade samlas en gång i veckan för att diskutera hur man kan samarbeta med Demokraterna, och ta landet framåt. Idag existerar inget sådant möte längre.

Boken är en berättelse hur moderata republikaner lämnat sitt parti. Eller en mer korrekt beskrivning, partiet har lämnat dem. Hur de är så kritiska emot sitt parti som går till val på skattesänkningar hela tiden och att dra tillbaka kvinnors rättigheter 50 år. Vissa framstående konservativa menar att det är bisarrt, att påstå hur fortsatta skattesänkningar är fortsatta lösningen när det är det som skapat hela krisen och hur den konservativa rörelsen borde släppa sitt fokus på kvinnors underliv.  Dagens Republikanska parti är också ett parti som är på gränsen till främlingsfientliga, som öppet (nåja, nästan) vill göra det svårare att rösta för minioriteter som skulle röstat på deras motståndare (läs här) att utnyttja sin rösträtt. Ett parti, där man numera inte kan bli dess kandidat om man inte säger sig vara helt emot abort, starkt kritisk mot invandrare och homofob. Det är samtidigt ett parti, vars symbol var och fortfarande är Ronald Reagan, men där man öppet förvanskar bilden av honom. Reagan var, tycka vad man vill om honom öppen för invandring (skrev på amnesti för många illegala invandrare) och pragmatisk. Visst var han ideologisk, men lika mycket en pragmatiker i samarbete med Demokraterna (höjde skatten tillsammans några gånger). Men det är ingen bild som lyfts fram av honom. Istället har man en klar bild om hur han sänkte skatten och fick människor att tro på USA igen. Men där sanningen är att han höjde skatten fler gånger än han sänkte den, för att han var tvungen.

I dagens Republikanska part skulle Mitt Romneys far, George Romney som engagerade sig för de fattiga (för honom var det en självklarhet att trygghetssystem skulle finnas) och för minoriteters rättigheter känna sig borta. Faktum är att han idag, ironiskt nog, skulle tillhöra den progressiva delen av Demokraterna. Men sonen har, för att vinna valet, själv gått extremt långt åt höger. I ett parti övertaget av en oansvarig extrem rörelse.

Partiet är lika mycket på väg utför som dem är på att vinna valet i November. Varje Moderat republikan, där kvinnors underliv inte längre är grunden, HBT-rörelsens rättigheter inte är svordomar och där skattesänkningar inte är lösningen på allt – är borta. Och de som tycker det finns en ide med kompromisser med Demokraterna för att ta landet framåt. Det finns inte länge plats för dem. Republikanerna har blivit ett parti där ideologi och extremism är viktigast och där man, nästan under inga omständigheter alls – kan kompromissa för att föra landet framåt. Ansvar är inte längre något eftersträvansvärt.

I November kan detta mäktiga parti om det vill sig riktigt illa vinna. Igen. Man kan dessutom ta majoriteten i båda kamrarna.

Det borde skrämma de allra flesta som läst Martin Gelins gedigna bok.

Lästips: AB, Dagens Arena

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s