Bra tal av Michelle Obama, ett okej av Julian Castro

Det finns vissa delar i amerikansk politik jag direkt ogillar och det har jag varit inne på tidigare. Bland annat den extrema summa pengar som florerar i politiken, där man i princip inte kan bli vald om man inte drar in tillräckligt mycket pengar. Det som nu dessutom förstärkts i och med Högsta Domstolens beslut om att man nu får donera hur mycket pengar som helst till kampanjer. En annan är hur frun (”First Lady”) på något sätt är tvungen och ska prata gott om sin man  och framställa denne som fantastisk  (”som alla andra”). Det blir gärna skådespel rakt igenom och väldigt ytligt.

Med det sagt så har jag just lyssnat på Michelle Obamas tal och jag tyckte det var bra. Det kändes genuint och med engagemang. Vissa menar att hon lät som en politiker, som ett ”proffs” och det har dessutom spekulerats om att hon är intresserad av en egen politikerkarriär efter Baracks år i Vita Huset. Talet var dels, som brukligt, en hyllning till sin man och hur han inte alls förändrats, om deras tuffa uppväxt och möjlighet till alla. Men det blir gärna, även om det är deras uppgift, lite uttjatat när kvinnan ska lyfta upp sin man som perfekt.  Dock fick även Michelle in hur kvinnorna ska bestämma över sina egna kroppar och att alla ska kunna studera, oavsett.

Fast och där delar jag, RPM:s analys – talet var perfekt om man ska se det som att hon ”säljer in sin man” (även om han har invändningar). Det var engagemang och det kändes faktiskt, vilket inte är så lätt att lyckas med när man ska hålla ett långt hyllningstal till sin man – som om det var riktigt genuint. Hon trodde på det hon sa och det visade sig. I skarp kontrast till Ann Romneys tal, som faktiskt också hyllats, där hon talade om hur hon ”förstår ”människor som har det svårt, och ”älskar kvinnor”. Svårt att riktigt ta på allvar som jag ser det.

Senare talade San Antonios borgmästare, Julian Castro. En välutbildad och ung demokrat med en klar framtid i partiet. Han pratade om hur bra han lyckats i San Antonio,  behovet av investeringar, möjlighet till alla och kunde på sina håll sälja in Obama och köra det sedvanliga Romney- bashingen. Men det blev lite för mycket ”det här är jag och min uppväxt” över talet, vilket drar ner helhetsintrycket avsevärt. Visst vill han berätta vem han är och sin uppväxt, men tillslut blev det bara jobbigt. Ett okej tal, men Castro är välvärd att hålla ögonen på i fortsättningen. Det är ingen högoddsare att tro att han kommer vara partiets presidentkandidat så småningom.

Bland de mer kända återstår nu tal av före detta presidenten Bill Clinton, Elizabeth Warren (senatorkandidat för Massachussetts. Liberal demokrat), vicepresident Joe Biden, senator John Kerry (partiets presidentkandidat 2004) och givetvis, huvudnumret- president Obama som avslutar konventet.

Lästips: Joe Klein, talet

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s