Demokraterna med fokus på gräsrötterna

Det finns roligare saker att som Demokrat och med en demokratisk president, inleda ett konvent med över 8% arbetslöshet och växande underskott. På något sätt hade man så mycket att förlora. Istället blev det tvärtom. Jag vill inte påstå att engagemanget var lika stort som 2008 (knappast uppnåeligt) men när man hör kvinna efter kvinna prata om kvinnors rättigheter, vilket partiet gjort till en grundbult i kampanjen -som en kontrast till motståndarens attacker på deras rättigheter. Eller ta Bill Clintons ”case” för Obama. Oavsett om han bara sa det för att han var tvungen och inte trodde på det själv, så var det ett fantastiskt tal för Obamas räkning. Även John Kerrys tal som totalsågade Romneys okunnighet när det gäller utrikespolitiken. Man gav Elizabeth Warren plats på konventet, en tydlig Wall Street-kritiker som pratade om just nyss nämnda och att företag minsann inte är människor. Michelle Obama som nästan pratade mer politik än sin man (nåja, nästan) och betonade kvinnors rättigheter. Sandra Flykes, kvinnorättsaktivist som blivit bespottad av Republikanerna höll ett bejublande tal om kvinnors rättigheter, så även Lily Ledbitter (vars lagsförslag (uppkallat efter henne) Obama infört som förbjuder diskriminering emot kvinnor). Och att man, tillsist, tycker att alla ska få gifta sig med vem som helst som även poängterades av de flesta talarna. Ett demokratiskt parti med fokus på sina gräsrötter.

Och i synnerhet Obamas tal. Det var inte hans bästa, men ju fler gånger man lyssnar på det, desto bättre blir det. I sådana lägen är Obama som bäst. Han pratade om utmaningar, tillsynes få men ändå konkreta åtgärder men ändå några, som att att halvera underskottet tillföljd av en partiöverskridande överenskommelse och lite klyscher som att stärka Medicare, att alla måste dela på bördan (även de rika) och möjligheter till alla. På så sätt drog han en skiljelinje, en tydlig sådan mellan han och Mitt Romney.  Man kan säga att Demokraterna på ett bra sätt lyckades göra valet tydligt. Mellan Romney som vill att alla andra ska betala för de rikas skattesänkningar och Obama som tror på möjligheter till alla och att alla måste betala för att få ordning på ekonomin.

Ställ detta som i kontrast med Republikanernas konvent, som borde ha gott om självförtroende. Jag är säker på att engagemanget var stort, ingen tål ju Obama men ideerna? Konkreta lösningarna!? Var tog dem vägen? Mitt Romney höll ett långt tal som till stor del gick ut på att tala om att Obama var helt värdelös. Däremot var egna konkreta lösningarna borta. Visst, 12 miljoner jobb skulle skapas men hur sa han inte och medelklassen skulle få det bättre. Så var egentligen samtliga tal och så var hela konventet. Allt var dåligt, men hur man ville lösa det sa man inte.

Helt plötsligt blev Demokraterna partiet med ideerna med en väg framåt och Republikanerna som partiet utan idèer (samma som för 30 år sen som Obama sa i sitt tal), bara partiet som vill ta landet bakåt. Och som skapade hela krisen.

Och Demokraterna lät som demokrater igen.

Det var ett tag sen.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s