Flera presidenter har blivit omvalda, trots förlorade första debatter

När nu de allra flesta är överens om Obamas usla prestation i debatten, förutom kanske presidentens rådgivare som tycker han var bra (vad skulle dem annars säga?), så kan han ju trösta att det kunde varit värre och han är i väldigt gott sällskap. För i gott sällskap är han verkligen:

– 1984. Ronald Reagan. Den sittande presidenten mötte Walter Mondale, Demokraternas kandidat i första debatten. Reagan var inte dålig, han var usel. Han svamlade, pratade osammanhängande och hade tillsynes ingen aning om vad han pratade om. Det spekulerades då att presidenten led av Alzheimer redan då som han tio år senare fick diagnosen, eller helt enkelt var för gammal. Men de två senare debatterna var ordningen återställd och han vann dem. För att ta ett exempel som egentligen avgjorde allt ihop, kanske till och med valet: På frågan om Reagan var för gammal, så svarade han briljant: ”Jag kommer inte göra ålder till en politisk fråga i valet, och utnyttja min motståndares unga år och oerfarenhet” (min fria översättning).  Vem vann valet? Jo, Reagan, som vann varje delstat förutom Mondales hemstat och The District of Columbia. Den största segermarginalen i amerikansk historia.

2004. George W Bush.  John Kerry körde fullständigt över Bush i första debatten. Han var hungrigare, mer påläst och betydligt mer aggressiv. Bush kom tillbaka i övriga debatter och vann valet, om än knappt.

Givetvis är varje val unikt. Reagan hade till exempel, trots ökande underskott, en ekonomisk expansion 84 som han kunde rida på- ”it`s morning in America” konstaterandes i en av Reagan-kampanjens mest kända kampanjfilm. George W Bush å sin sida kunde vinna valet på en ekonomi som inte var så dålig trots allt (den var dålig, men inte jättedålig) och en president som kunde skydda landet mot terrorism. Samtidigt som man framställde Kerry som icke-hjälte, flipfloppare och allt möjligt.  Obama hade ett övertag tills debatten. Han ledde nyckeldelstaterna och har, trots en ekonomi som går dåligt, lyckats bra med att identifiera motståndaren som verklighetsfrånvänd, samtidigt som han pratar om hur han tog över en ekonomi i fritt fall och så vidare.

Visst kan Barack Obama återta momentumet och om man jämför Reagans insats med Obama, trots att förutsättningarna är annorlunda, så framstår presidentens insats som godkänd. Men det gäller, som bekant att ta tag i saker och ting, i de övriga två. Både Bush och Reagan lyckades ju fast somsagt och det är jag väl medveten om, att förutsättningarna är annorlunda.

Mitt Romney är med igen. Men Obama är långt ifrån slagen. Han måste ”bara” försöka komma igen, genom att ta tillbaka, ett tillsynes förlorat initiativ.

Lästips: Michael Moore om debatter mer som teater.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s