Hej då FU

Min gamla skola ska läggas ner. Den gymnasieskola som jag tillbringade tre år av mitt liv (då hette den Folkuniversitetet) på. Tre på många sätt bra men också jobbiga, då jag under den första tiden inte mådde speciellt bra. Men jag är på många sätt är så otroligt tacksam att jag tog mig igenom allt och träffade alla fantastiska människor. Vissa av dem betraktar jag idag som fina vänner. Var skolan perfekt? Givetvis inte. Är någon skola det? Men den hade en idé, en pedagogisk idé, där det var ”lära för livet” genom diverse projekt och grupparbeten , snarare än att plugga inför ett prov varje vecka. Det var på många sätt ett skönt avbrott från högstadiet. Jag är dessutom övertygad att vi som gick på skolan är på en del sätt, mer och bättre rustade än andra. För vi gjorde sådana saker. Vi voluntärrarbetade i andra länder (Brighton, England) och hade utbyte med Frankrike, Spanien och Tyskland beroende på vilket språk vi läste. Och vi tragglade med diverse engelska uppsatser, essay och allt vad det hette. Ja, även rapporter till vansinne. Så klart arbetade vi i grupp till idioti, Men ack så lärorikt och ack så trötta vi nästan hann bli på varandra. Men det var det värt. Ofta olika grupper och man lärde sig att, trots att ingen älskar alla, så kan man samarbeta med varandra. En på många sätt lärdom för livet. Och skolan var liten, alla kände nästan alla. Nej, det klart, alla kände inte alla. Men det blev trots allt en speciell liten familj, på både gott och ont.  Sedan, lärarna. Alla så speciella. På sitt sätt. Vissa, givetvis, bättre än andra. Men det kändes som alla, verkligen alla, var anpassad efter skolan och dess idé. En fantastisk skara lärare, helt enkelt.

Redan när vi gick sista året (tog studenten 2011), jag och min årskurs, så var det nog många som insåg att klockan var slagen, då eleverna blev allt färre. Vi fick reda på att skolan skulle byta namn till Thorsten Hysènsgymnasiet (ja, namnet hade vi synpunkter på..) och byta lokal så småningom, ett halvår efter att vi hade slutat. I sig inte konstigt, då lokalerna var till åren och de hade varit där sen 1994. Men ingen, gissar jag, trodde väl på allvar att namnbyte och lokalbyte på något sätt skulle förändra att allt färre elever väljer skolan. Det var nog snarare en åtgärd som mer var ett sista försök att blåsa liv i en skola, vars existens i princip redan hängde på en skör tråd.

Men ingen skola, i synnerhet inte en friskola, kan överleva utan tillräckligt många elever. Det är verkligheten. Sådant är svårt för att inte säga omöjligt att vända, om man inte är en känd och etablerad skola. Och så etablerad blev aldrig dåvarande Folkuniversitetet, ej heller inte speciellt förmögen sådan.

Och verkligheten kom tillslut i kapp dem.

Tråkigt. Mycket tråkigt.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s