Det som saknas i den amerikanska valrörelsen 2012

Det finns en del att sörja med den amerikanska valrörelsen 2012. På många sätt är den raka motsatsen till den 2008, där hoppet och förändringen var nyckeln och fokus. Barack Obama var en fräsch och pigg röst i Vita Huset. Han lovade minsann att stänga Guantanamo, ingen ska torteras, en större öppenhet och att ingen skulle dömas utan rättegång. Det var en sådan valrörelse där folket var trötta på en utrikespolitik som spårat ur och inte följde internationella lagar.  I år, 2012, är det bortglömt. De förhoppningsfulla kandidaterna i Demokraterna, där alla var så överens om att tortyr inte var okej, är som bortblåsta. Faktum är att Obama har en ”dödslista” och faktiskt dödat fler än Bush gjorde. Grejen är att det Demokratiska startfältet och ja, till och med kandidaten Obama fick människor som mig här i Sverige som haft synpunkter på USA:s bristande respekt för mänskliga rättigheter, att känna en viss tillförsikt.

Men nu är det tyst. Det är ingen framstående Demokrat som nu, mitt i en valrörelse vågar ta upp detta faktum och Barack Obamas största svek. Det är förvisso förståeligt, då det riskerar att splittra och rentav skada partiet och presidenten, men inte desto mindre beklagligt. För sådana här grundläggande frågor ska och bör inte glömmas bort, eller sopas under mattan. Men med Barack Obama som president är det just det som har hänt.  Visst finns det ljuspunkter i anti krigs Dennis Kucinich, som numera (eller efter valet) inte längre kommer vara kvar i representanthuset och alltid höjer rösten. Men överlag är det glest. Fast poängen är att de finns, det är nog fler än vi egentligen tror, men varken vill eller vågar stiga fram.

I årets valrörelse handlar allt, förstås om ekonomin. Men också om utrikespolitiken, där de båda kandidaterna i nästan patetiska försök, vill häva hur de är tuffast mot Iran. Men också hur Romney skickar jobb till Kina, medan Obama är hård och tuff mot dem. Och förstås, vem som är snällast mot i Israel. Debatten är tillbaka där den egentligen allt som oftast varit i amerikansk politik, antingen ska vi kriga eller i alla fall, minst markera styrkan i USA. Där har så klart Obama en stor fördel, då han trots allt varit delvis mindre krigisk än Bush och avslutat Irakkriget, dessutom har en plan att avsluta kriget i Afghanistan. Där han vill lyfta fram hur krig alltid ska vara sista utvägen och det sista USA behöver just nu. Mitt Romney är lite mer ”kriga är roligt, vi ska kriga mer”, utan att egentligen ha någon slags kunskap angående utrikespolitik.

Fast det pratas inte längre om tortyr, inte om drönarattacker på oskyldiga eller att man inte ska spärra in misstänkta terrorister, utan rättegång.

De Demokrater som en gång tog ställning och lyfte upp allt är nu tysta. För omvalet av Barack Obama, han som fortsatt med tortyr och dödat fler än sin föregångare, är lite viktigare. Så djupt satt allt fint prat om mänskliga rättigheter 2008.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s