En bitter John MCcain

Det finns all anledning att ha stor respekt för John MCcain, senator från Arizona och Republikanernas presidentkandidat 2008. Han är en gammal krigsveteran (ta det lugnt, tänkte inte berömma honom från just det), men gjort sig känd som politiker för någon som, för landets skulle, kan gå ihop med Demokrater. Han har, med andra ord genom åren setts som ganska ”moderat republikan”, vilket i dagens amerikanska klimat är en förolämpning. För bara några år sedan för att ta ett tydligt exempel, så gick han ihop tillsammans med Russ Feingold (progressiv demokrat) för att få stopp för alla dessa miljon/miljardonationer (”special interest”) i politiken och att kampanjerna istället skulle vara finansierade av staten. Det var ett radikalt förslag, till och med främmande för många Demokrater, men som tyvärr blev nedröstad av både Republikaner och Demokrater. Men det sa något om mannen John MCcain. Han var orädd och vid tillfälle, när det gick att hitta samma åsikter med Demokrater, så gick han linan ut. Det var hedersvärt. Men med åren, framför allt efter valet 2008 som ledde till en tung förlust för John MCcain i en kampanj jag dessutom hyllade honom för, så blev MCcain någonting annat. Vi kan givetvis ta upp det omdömeslösa i att välja Sarah Palin i ren desperation, utan att ha kollat upp henne. Men det handlar ju inte om det. För efter valet tog hans parti, som de alltid gör vid förluster, ytterligare steg till höger. I två år hade de inget att säga till om, men sen vid 2010 års kongressval så kom Tea-Party rörelsen in. Denna oansvariga skara som egentligen bara ville förstöra, och inte hade något intresse av att förhandla med Demokraterna. I allt detta blev John MCcain klämd. För själv var han tvungen att slita hårt för att behålla sin plats i senaten mot en Tea Party-kandidat, vilket medförde att MCcain var tvungen att öppet stödja den kontroversiella gränsreglerna som senare blev fälld I HD. Gränsregler han sen tidigare kritiserat.

Efter allt detta blev inte MCcain sig själv längre. Det där lagförslaget som Feingold och han sponsrade dog och så även hans eget engagemang, men som däremot alltmer lever hos Feingold, trots att han ej sitter i senaten längre.

I årets valrörelse har han, förstås, stött Mitt Romney. Det är inget konstigt utan helt naturligt. Men hans stöd till honom har ibland, i enbart syfte att ge sig på Obama sett märkligt ut och rentav desperat ut. Som för någon dag sedan, då han på ett event i Ohio som handlade om stormen, gav sig på Obama. Bara sådär och gjorde politik av ett event som handlade om stormen.

Det är ytterst olikt John MCcain, som man lärt känna genom åren. Utan snarare likt Mitt Romney.

Men det säger något om John MCcain. Han har, sedan valförlusten blivit alltmer bitter.

Det är då det är dags att stiga åt sida, kära John…

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s