Därför förlorade Mitt Romney

Inför valet, samma dag till och med, så sa Obama att de hade tillräckligt många väljare för att vinna Ohio – ”nu måste de bara rösta också”. Det har också varit ett genomgående tema för Obama-kampanjen. Logiskt kan tyckas, för det klart ens väljare måste rösta på än. Visst, förstås. Men 2008 skapade Obama en entusiasm, en svårslagen sådan, som bar fram honom. Då var det glada miner, alla hade nästan övermäktiga förväntningar, och han kunde ta hem valet klart. För folk som kanske inte brukade rösta, men som var demokrater, gick till röstlokalen. Så då kvarstod frågan, när 2012 kom närmare – fanns entusiasmen kvar? Både ja och nej. Klart var att valet skulle bli jämt med en ekonomi som går på knäna, och det faktum att Obama faktiskt gjort många besvikna. Svaret blev, som många av er vet, att Obama -kampanjen lyckades, precis som 2008 – engagera människor att rösta. Han vann, inte lika stor marginal, men i vissa röstgrupper ökade han försprånget radikalt. Med andra ord, Obamas ”ground game” som det så fint heter, som startade 2008, bar fram honom igen. Med det vann han, som 2008, egentligen alla nyckelstater. Det har länge varit Demokraternas problem att typiskt demokratiska väljare, som fattiga och de som är mer utsatta, skiter i att rösta. De tycker inte att det spelar någon roll, och stannar hemma. Det har alltid, i högre grad, varit Demokraternas största problem. För Republikanerna har någonstans alltid haft sin konservativa bas, kanske mer svårflörtad med åren, men ändå ganska lättöverkomlig. De röstar alltid. Men 2008, som 2012, i alla fall delvis – så har det här förändrats. Mycket tackvare Obama, som engagerar många människor. Man har dessutom, som Martin Gelin förtjänsfullt skriver, kartlagt ”nya” etniska grupper och gjort det till sina väljare. Det i sig ledde till otroliga fördelar för Demokraterna i årets val, och även i framtiden.

Grunden i den här kampanjen, 2012, låg mer än någonsin i att fokusera på rätt saker. Demokraterna var skickliga med att påpeka Republikanernas radikalisering, hur Romney varit tvungen att flipfloppa och med honom som president, så tas ”Roe vs Wade” (rätten till abort) och så vidare. Kommer någon ihåg konventet? Oj, vad det betonades, från nästan varje kandidat – kvinnans RÄTT. Det var radikalt och en klar skiljelinje. Mot detta hade Romney inte mycket att komma med, han försökte i själva verket undvika frågan. Och i allt detta uppstod Tod Akin (kvinnan stänger ner sig vid våldtäkt) och en galning till Murdock (guds verk när kvinnan blir våldtagen) , som förstärkte bilden. Romney och GOP tog avstånd snabbt, men det gjorde valet tydligare: För kvinnors rättigheter, eller emot? Lägg därtill, somsagt Romneys rejäla flipfloppande i var och varannan fråga, och hans 47% kommentar. Obama och Demokraterna lyckades, som GOP själva lyckats med så många gånger, att framställa partiet och deras kandidat som verklighetsfrånvänd och besatt av kvinnors underliv. De lyckades. Dessutom, genom att ge illegala människor, från, främst Latinamerika chansen att få uppehållstillstånd, förstärkte man övertaget. Och lyfte fram det Romney sa i primärvalet, att dessa människor (som varit i landet massor av år), ska härifrån. Lägg därtill Obama-kampanjens framförhållning att medan Romney kämpade i sina primärval, så engagerade de kampanjarbetare och innan allt blev officiellt men ändå stod klart att Romney skulle bli deras kandidat, så började attackerna. Han var girig, trodde på allt och ingenting och ingen aning om hur ”vanliga människor” hade det. Så definierar man motståndaren, innan han hinner definiera sig själv, vilket jag varit inne på tidigare.

Det blev också, till följd av attackerna, ett bra sätt att engagera sina egna ”vad händer om han blir vald”. Romney hade svårt kampanjen igenom, momentumet kom egentligen bara efter första debatten och dog lika snabbt. Dessutom hade han otroligt svårt att presentera en seriös plan. Båda, respektive planerna var vaga, men Romneys var skrattretande tom på detaljer. Så vinner man inte väljarnas förtroende, när dessutom ekonomin långsamt återhämtat sig. Vilket Obama lyckades påpeka.

Mitt Romney förlorade alltså av flera skäl. Framför allt, GOP:s ”krig mot kvinnor”, vilket Romney (ofrivilligt?) blev en del av och kunde inte ta sig ur. Han blev stämplad som girig, ”ond” och någon som kunde säga allt för att bli vald. Det blev ett val, mellan extrem högerkonservatism, dit Romney var tvungen att vandra och Demokraternas värnade om det sansade ”kvinnans rätt”. I ett val, mellan en moderat kandidat som trodde på något, och inte var tvungen att bli högerextrem för att vinna nomineringen, som INTE hade ett parti besatta av kvinnors underliv och HBT-rättigheter – hade denne med stor sannolikhet vunnit mot Obama. Eller i alla fall, minst, gett denne en rejäl match.

Nu blev det en kandidat som var beredd att säga allt, absolut allt, för att bli vald. I GOP:s primärval blev det en tillgång, tillsist.

I Tisdags blev det tvärtom. Amerikanerna sa nej till ett radikaliserat parti som inte ser det andra ser, ett samhälle som består av fler än vita män och i ständig förändring. Och en kandidat ingen egentligen vet vad han tror på.

Lästips: Slate, CNN

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s