Därför bär Republikanerna störst skuld

Det finns de som kommer hävda att ifall den amerikanska kongressen går utför det så kallade finansiella stupet, så är ansvaret båda partiernas, inklusive president Obamas. I en artikel i Washington Post menas att kongressen redan misslyckats, och i det ligger det mycket. Men om vi nu återkommer till skuldfrågan, vems fel är det? Om man vill vara må hända försiktig, kan man kritisera båda parter. Det är dock inte korrekt, och långt i från sanningen. Vid förra förhandlingarna, där det handlade om att höja skuldtaket och där det var timmar ifrån att regeringen stängde ner – så var Obama om någon den som gick mer än halva vägen till Republikanerna. Han tillät de sänkta skatterna, de så kallade Bush- skattesänkningarna förlängas för de allra rikaste (något han var emot i valrörelsen och sagt sig motsätta sig hela tiden). I sin tur ledde det till att en deal kunde nås, men också att Obama svek många i sitt eget parti. Om det är något de råder konsensus om hos Demokraterna (rätteligen så), är det att skattesänkningarna för de rikaste är kostsamma, och har ej lätt till några nya jobb. Nu är ungefär utgångsläget detsamma. Republikanerna vägrar verkligen vägrar att höja skatten för de rikaste. I korta drag, för att förstå konflikten, så är det där grunden ligger. Det är ett oresonligt parti vissa kanske hade förhoppningar om, skulle förändras efter valet 2012, men som är kvar i det där med att inte ge upp något. Ett parti kidnappat, alltjämt, av en Tea Party-rörelse där kompromiss är fult och skattehöjningar oacceptabelt. Ett parti, helt enkelt, om de skulle fått möjlighet – skulle krossat trygghetssystemen och fortsatt sänka skatten för de rikaste. Det var det motsatta Obama vann valet på. Han kampanjade, till skillnad från Romney och GOP, att reducera underskottet på ett balanserat sätt. Det inkluderade, vilket han var tydlig med, att de rika skulle få betala lite mer i skatt. Amerikanerna valde med 52% av rösterna det alternativet. I sig har det gett Obama mer kött på benen, han är mer bestämd den här gången i förhandlingarna, men dödläget fortsätter. Och det största ansvaret har faktiskt Republikanerna. För om man, på grund av att skydda den rikaste procenten, tar landet som gisslan – har man störst skuld.

I går ställde president Obama upp i ”meet the press”, och förklarade läget. Hans egen frustration och hur han ställer sig allt det där. Det är en bra intervju, och förklarar faktiskt hur ”generös” Obama varit i förhandlingarna.

Jag har många gånger kritiserat Obama och visst går det att vara kritisk mot supermajoriteten han och hans parti fick 2008, och de få saker dem fick gjort under tvåårsperioden. Eller för all del, hans förhandlingssätt. Men klart är att Obama, om någon, varit kompromissvillig. Republikanerna har inte, ända sedan de fick majoritet i en av kammrarna varit det. Mich Mcconell (minioritetsledare i senaten) sa efter valet, i en stund av ärlighet så här: ”Vår främsta uppgift de kommande fyra åren är att göra så att Obama inte blir omvald”.

Om några timmar är det deadline. Tiden är på väg att rinna ut. Men det är som så, att kongressen redan har misslyckats. Men framför allt har det Republikanska partiet tagit sin rikaste procent som gisslan.

Och för det får alla andra lida.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s