It`s just that simple

I går var jag med om något väldigt intressant. Jag är en av de allra flesta (?) som har Facebook. Där skriver jag mycket (mer personlig än Twitter, i regel) om vad som händer livet och så, förstås, mycket kritik mot högerpolitik.  Jag har full förståelse för att människor tycker det är jobbigt, att det blir mycket gnäll och ”ensidigt”. Men jag har och kommer alltid tänka så, att det är min Facebook-sida och jag skriver vad jag önskar. De som har problem med det har sin fulla rätt att ta bort mig på Facebook. I regel är jag väldigt selektiv med att acceptera vänner. Jag accepterar, med undantag undantag, bara de jag träffat eller ungås med. Jag gillar ändå att hålla det hyfsat personligt där.

Men nu till det intressanta: Efter att ha skrivit ett argt inlägg, där jag i fråga satte högerns människosyn fick jag då frågan om vad jag egentligen tycker om människor som röstar på högern.  Enligt hen, låter mina inlägg, som att rösta på högern är det värsta man kan göra. Det är sant att jag emellanåt, i hårda ordalag, i fråga sätter högerpolitik. Det är ungefär lika naturligt som att borgerligt sinnande väljer att i fråga sätta vänsterpolitik. Inget konstigt. Sedermera ledde det till frågan om inte de högervänner jag har på Facebook, blir ledsna, när jag kritiserar högern.  Till och med att jag generaliserar och att det inte är någon skillnad på att kritisera högerpolitik, som att ge sig på individer som röstar på dem. Till och med högern var en ”folkgrupp”, fick jag höra.  Jag, artig som jag är, svarade trevligt på frågan. Jag påpekade att ja, jag kritiserar högerns politik och trots att jag emellanåt kan ha svårt att förstå varför folk röstar på dem, så skulle jag aldrig drömma om att ge mig på individer som röstar på dem. Det är, trots allt, skillnad på att kritisera politik, än att ge sig på enskilda individer. Ni vet, sak och person. Men enligt hen borde jag kanske tona ner min kritik, och att det inte alls var någon skillnad på att kritisera politik och ge sig på individer.

Frågan blir mer och mer bisarr ju mer man tänker på den. Framför allt om man känner mig och vet hur politik fungerar. Det är sant att det är en del högermänniskor jag har svårt för, utifrån deras åsikter och deras sätt (genom TV-rutan), men lika mycket sant är att det är många liberaler jag genuint tycker om, trots att jag sällan håller med dem. Det är så här det är. Det är politik. Ibland mer än politik, när människosynen blir mer påtaglig (som t.ex. barnfattigdom) och ilska för orättvisor högern skapar, men aldrig någonsin att jag gör politik till en individfråga och ger mig på människor som röstar på partier, eller block jag inte håller med om. Det vore mig helt främmande och rentav motbjudande.

Lika mycket jag kritiserar högern, lika mycket finns det de som kritiserar vänstern somsagt. Så är det. Det är politik. Lika mycket som att hårda ord kan förekomma vid ilska (politik är också känslor). Men det är inte på individnivå. Det har det aldrig varit på det sättet, även om man ibland kan (förstås) vara arg på enskilda politiker.

Jag är säker på att de som finns på min Facebook förstår det. De är vuxna människor med förmågan att tänka själva. De förstår att folk inte håller med dem, lika mycket som jag gör det när det gäller min kritik mot högern.

Det är så enkelt. Därför blir frågan också galen. Att ta ställning eller kritisera politik, kränker inte någon.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s