Därför ställer Rand Paul upp 2016 och därför har han ingen chans

Jag tror Rand Paul, en av Tea Party-anhängarnas allra största idol, son till ”legenden” Ron Paul och nuvarande senator för Kentucky – ställer upp i presidentvalet 2016. Det tror jag av flera skäl. Men framför allt, han har något att bygga vidare på. Han har en skara av entusiastiska väljare, som hans far lyckats bygga upp med unga (ja, faktiskt) och pigga väljare. De lockas av frihetsbudskapet, anti-staten budskap, fokus på konstitutionen och inte speciellt expansiv utrikespolitik.  Där hade Ron Paul sin skara, och det kommer Rand Paul försöka förvalta vidare. Dessutom känner han säkert, på sätt och vis, momentum efter hans uppmärksammande 13-timmars fillibustern på godkännandet av John Brennan som ny CIA-chef. Han fick också hålla Tea Party falangens svar på Obamas State Of The Union- tal. Det är ju faktiskt så att han mer och mer tagit plats rent politiskt. Sedan har han ju faktiskt, icke att förglömma, öppet sagt att han starkt överväger att ställa upp 2016.

Problemet är att Rand Paul inte har någon chans. Innerst inne tror ju jag han vet om det. Jag tror till och med hans far, Ron Paul insåg, när det begav sig de gånger han ställde upp, att någon reel chans inte fanns. För Rand och Ron Paul är en rörelse, en frihetlig rörelse. Någon slags blandning av konservatism och libertarianism, med betoning på det senare. Där de tycker att den frihet som huvudpartiet, Republikanerna betonar inte gå tillräckligt långt, givetvis inte heller Demokraterna. De är, enligt dem, båda en del av Washington och det misslyckade ”big Government”. Så Rand Paul, om han ställer upp, kommer säkerligen vinna en och annan delstat. Kanske, som sin far, ”skaka om lite”. Där, som 2008 (ett år med färre moderata kandidater än vanligt), de mer moderata, de som ändå tilltalar i grunden det amerikanska folket – kommer vara i fronten. De som jag tänker på, och som kanske kommer ställa upp är, NY guvernör, Chris Christie och kanske Floridas före detta guvernör (George W Bush bror), Jeb Bush. De är båda hyfsat moderata och har i alla fall en chans att locka till sig bredare väljargrupper. Det saknar Rand Paul. Precis som sin pappa, är han noga med att betona frihet för vissa men inte för andra. De andra, de som faller utanför hans frihetsbegrepp är kvinnor och HBT-personer. Det är ett av många problem för en visserligen liten rörelse som växer, men är för liten, snäv och begränsad för att någonsin nå Vita Huset. Snarare, i så fall, vilket kan vara gott nog – påverka idé debatten. Något man gjorde, delvis, i valet 2012 och resultatet blev därefter. Fler extrema kandidater, ännu större skiftning åt höger är nog inte svaret om val vill vinnas.

Rand Paul kommer i bästa fall alltså skaka om ett republikanskt startfält, likt Tea Party-kandidaterna gjorde 2012. Men inte mer än så.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s