Moderaternas populism är en strategi. Dess konsekvenser så mycket mer allvarliga

Att en moderat migrationsminister som reducerar människor till volymer, som uttrycker hur de som inte är blonda och blåögda är lite farliga och otäckta – kan sitta kvar tyder egentligen på en enda sak. Det är en strategi. Jag är ledsen, men ingen kommer någonsin kunna intala mig hur ett så pass PR-inriktat och styrt parti som Moderaterna har en minister som bara slänger ur sig något, bara sådär. Bara som en olycklig formulering. När det dessutom sker upprepade gånger, utan att denne får lämna går det inte att tolka på annat sätt – än att man vill prova sina vingar. Man är desperata. Man vet att kortsiktigt fungerar populismen. Att det finns sådana vindar att ta av. Rasisterna växer ju till exempel, steg för steg. När dessutom partisekreterare, Kent Persson tidigare i en intervju tycker att Sverigedemokraterna fyller en funktion, då de har ”pekat på ett problem” är det nästan omöjligt att inte se det som en strategi. Jag vill hävda att man, nästintill, är tokblind om man bara ser dem här händelserna som ”enskilda företeelser . Men kanske det tydligaste exemplet på att det är en strategi: Fredrik Reinfeldt, moderatledare och statsminister har själv bland annat gått in i ett resonemang om att flyktingbarn är orsaken till de sjunkande skolresultaten (!).

En slump? Lägg av. Det är enkelt. Moderaterna går knapert i opinionen. De behöver ett uppsving. De testar sig fram i populist trakterna och i de mörkbruna spåren. Därför får en migrationsminister som tydligare än någonsin uttryckt sig klart rasistiskt, sitta kvar. Visserligen lite för hårda ord, till och med i populismens vindar men ändå inte speciellt farligt, enligt statsministern.

Men det finns också långtgående konsekvenser med en sådan taktik. Rasisterna växer. De legitimeras. Titta på Danmark. De etablerade partierna kopierade delar av deras retorik och vipps blev de så pass etablerade, att de blev ett aktivt stödparti till dåvarande högerregeringen där.

Ändock. Moderaterna är i gott sällskap. Deras systerparti som är i ett ännu större fall opinionsmässigt, och i och med Nigel Farage (EU-motståndare, ledare för populistpartiet UKIP) allt högre stöd, flirtar kraftigt med invandrarmotståndare.

De har måhända lärt sig av varandra. Det är inte snyggt. Men om man kan vinna några röster på det, är det värt det.

Vilket samhälle man skapar, vad man öppnar upp för – är av underordnad betydelse.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s