Enighet, framför allt

Om ni från om med nu vill åt en bra definition i ordboken på ordet ”enighet”, så kommer Socialdemokraternas kongress (som avslutas i morgon) komma upp. Det är nämligen det som präglat kongressen. I fråga efter fråga, har man kompromissat, ibland kanske till vansinne – just för att stå enade. Den kanske tydligaste och den fråga som från början, sågs som en stor stridsfråga har kompromissats där alla är nöjda (!). Från höger, vinstförespråkarna till vänster och de som vill ha vinstförbud  – är tillfreds med ”nja” till vinster i välfärden. Det innebär inget förbud, men det innebär vinstbegränsning bland annat, och att ingen kommun ska tvingas på privata utförare (så kallade ”LOV”). Det känns ungefär som partistyrelsens förslag från början. Något mellanläge, som tydligen accepteras av båda sidor. En annan fråga var ungdomsarbetslösheten där SSU hade krävt en 90-dagarsgaranti (ungdomar ska få jobb och/eller utbildning inom den tiden). Partistyrelsen trodde mer på 180 dagar, men Stefan Löfven i sitt tal vek sig för SSU:s krav. Med största sannolikhet, då han och PS förslag skulle fallit. Allt för enigheten. Allt för att slippa ett nederlag, som kan se illa ut. Den enda frågan man egentligen kan säga att PS riktigt ”förlorade”, då de ykrade avslag var i frågan om vård till papperslösa – där en enhällig kongress glädjande nog bifall den motionen. En annan fråga, som luktade enighet, var föräldrarförsäkringen. Det blev en kompromiss. Det blev ett ”nja”. Lite, men inte mycket åt något håll.

Men i en specifik fråga om kompromisser och olika viljor, blev det bisarrt. Det var i frågan om vilka som skulle ingå i det mäktiga verkställande utskottet. Då ville partistyrelsen, just för att de inte kunde enas, ändra stadgarna och utöka antalet som skulle ingå i VU. Det kändes billigt och tramsigt. Just då kändes det mer som om partiet hade en beröringsskräck för konflikter, snarare än att kompromissa och lösa det.

En kongress ska ena partiet och det ska fatta beslut om den framtida politiska riktningen. Allt detta lyckades Socialdemokraterna med. Man märker dessutom att det finns påtaglig ökad tro att valet kommer vinnas nästa år. Men jag kan inte låta bli att fundera över att kompromissviljan gick för långt. Om man inte vågar ta strider, så vinner man inga, sägs det ju.

Jag är rädd att partiet gjorde det i frågan om vinster i välfärden. Det är svårt att tolka båda sidors glada miner på annat sätt efter kompromissen. Där vinstmotståndarna påtalade hur detta är början och att nu partiet är emot vinster i välfärden. Medan förespråkarna, i form av någon VD för ett vårdföretag sa:  ”Vi fortsätter som vanligt. Det här innebär ingenting. Nu lägger vi vinstdebatten bakom oss”.

Detta får dock framtiden utvisa.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s