Den där j*vla debatten

Det finns inget egenvärde i att debattera vad som helst. Inte heller är det speciellt gynnsamt att bjuda in de allra största galningarna för att debattera viktiga frågor såsom yttrandefrihet. Men just detta gjorde Stina Dabrowski, ordförande för Publicistklubben när hon bjöd in en rasist och en som ligger bakom hat och rasistsajten, Avpixlat. En sida som, förutom sitt hat mot invandrare, lagt ut adresser till journalister som senare lett till vidriga hot. Att bjuda in en sådan representant är, som Anders Lindberg skrev i en ledare, som att bjuda in Bandidos för att diskutera organiserad brottslighet. Det finns inget skäl för att bjuda in de största galningarna, de som har de vidrigaste åsikterna för en debatt. Det leder nämligen ingenvart. Det ger bara galningarna ytterligare en plattform att sprida sin dynga på, som om inte hatsajten Avpixlat vore nog. Varför ska man ge dem det? 

Men det varken slutar, eller börjar där. Allt detta bygger, som Stina Dabrowski minsann deklarerade i gårdagens debatt med Ali Esbati, på en åsiktselit. En slags elit som när man diskuterar invandring, på något sätt stryper ”debatten”, eller inte vill att den ska existera. Man blir då, enligt Dabrowski kallad allt möjligt. Det här är myter. Det här är tröttsamma konspirationsteorier som haverister, tillika rasister brukar stå för. Det är tragiskt att Stina, som väl ansedd journalist gett sig in på samma bana. För grejen är att vi gör inte någonting annat än debatterar integrationsfrågor. Vi har i själva verket gjort det i alla tider. Det går alldeles utmärkt. Men allting beror ju på vilken utgångspunkt man har. En oroande utveckling är ju att flera, dessvärre från borgerligheten, börjar sin tes med invandring som problem (för detta får dem legitim kritik, förstås. Demokrati, ni vet). Det finns flera: Vi kan ha en utgångspunkt som bygger på hur vi ska göra för att ta emot människor som kommer hit på bästa sätt. Hur ska vi lösa det? Idéer.  Eller så kan vi, som Agenda valde att ställa frågan välja denna utgångspunkt: ”Hur mycket invandring tål Sverige?”.  Det är en frågeställning, en värdeladdad sådan, som rakt av kopierar rasisternas världsbild. Den framställer invandrare, enhetligt, som ett problem. En belastning. Ett slags ”dem”. Vi ska lösa problemet, ”för de är ju så jobbiga, dem där andra”. Jag kan inte ens börja sätta mig in hur alla de människor som kommit hit känner sig, när de blir framställda som ett hot, eller när muslimer avhumaniseras och blir helt galna islamister, på grund av fåtalets agerande. Man anpassar alltså den politiska debatten, världsbeskrivningen, till ett rasistiskt parti som i valet fick dryga 5% i valet. Således diskuterar man integrationen ur deras perspektiv: Som ett problem, en belastning. Om de växer då? Det klart dem gör. Ett högerextremt parti som legitimeras genom att man antingen bjuder in dem i ”finrummet” rent politiskt, eller anammar deras tankar och utgångspunkter, ökar. Titta på Danmark, eller titta på Norge. Men det här tycker inte Stina Dabrowski om. Hon tycker att, oavsett debattens utgångspunkt om invandring, att man bör diskutera den. Annars är man feg, eller ”rädd”, som hon själv uttryckte det. Janne Josefsson håller med. Debatter är det vackraste som finns säger han själv. Att inte debattera är fel, och till och med odemokratiskt. 

Du kan diskutera vad som helst i det här samhället. Men givetvis finns det några grundregler och det är ingen mänsklig rättighet att debattera vad som helst, när som helst eller i vilket utrymme som helst. Om du, likt rasisterna framställer, eller ställer din fråga så som invandrare är ett problem – så legitimerar du dessa krafter. Det är enkelt. I min värld är det inte önskvärt, än mindre något att sträva efter, att ha en frågeställning som bygger på ”hur många judar tål Sverige?” till exempel. I en sådan, kan, förstås antisemiter härja fritt och önskvärt. Detsamma gäller debatten om hur mycket invandring Sverige tål. Det ger ett stort och offentligt utrymme till rasister, ett gratis sådant.  Vill jag då strypa debatten? Vill jag då strypa deras yttrandefrihet? Är jag emot demokrati? Nej, de som vill utgå ifrån den frågeställningen kan gärna, vilket är deras fulla rätt, debattera. De kan debattera på nätet, vid fikabordet och så vidare. Men det finns ingen anledning att ta debatten, eller ens upplåta debatten offentligt och på bästa sändningstid när utgångspunkten är att vissa människor från andra länder är ett problem.

Men för Janne Josefsson och Stina Dabrowski är det ”fel”, och att strypa någon slags debatt. En ”rädsla” och en ”elit” som stryper debatten. 

Precis samma resonemang för rasisterna.

Det, däremot, är en helt galen utgångspunkt. 

Lästips: Mattias, Ali Esbati, Lisa Bjurwald

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s