Varför Löfven som statsminister? Människosynen densamma

Jag har egentligen aldrig ens tänkt tanken på att rösta på Socialdemokraterna. Inte för att de har så fel i allt, men för att de blivit så rädda och försiktiga i allt de gör. De sätter till exempel en gräns på skattehöjning från 60 000 kronor per månad (mer än en riksdagslön). Bara det är så tandlöst, så fegt. Sedan är det den där ”nja”- hållningen till vinster i välfärden. I och för sig var väl, om man nu vill tänka positivt, beslutet på S-kongressen i den frågan något steg i rätt riktning. Med sedan, trots det, kom en friskoleöverenskommelsen, där man i princip säger ”gör vinst på skattepengarna. Vi ska bara kolla om du ser snäll ut först”. Det blir nja, det blir ingenting. Allt bara blir platt. Sedan finns det goda intentioner, som att man på S-kongressen klubbade igenom SSU:s 90 dagarsgaranti (jobb eller utbildning för unga inom 90 dagar). Ungefär så ser det ut. Socialdemokraterna är som ett halvdåligt fotbollslag som hela tiden blandar och ger. För mig räcker det inte, inte ens i närheten. Men trots det har ju jag och många med mig, till vänster om socialdemokratin förlikat oss med att Stefan Löfven som statsminister är bättre än Fredrik Reinfeldt. Det kan, så att säga, inte bli så mycket värre. Men även när det gäller det, så börjar jag tvivla.

Stefan Löfven pratar inte så mycket om ett Sverige som glider i sär. Han pratar inte nämnvärt om en A-kassa som fallerat och en sjukförsäkring där sjuka i princip slås ut. Inte heller, snarare tvärtom pratar han om att alltfler förpassas till socialbidrag eller som det nu heter, ekonomiskt bistånd. Han är för upptagen med ”jobb”. Det ska han förstås vara. Men jobb är inte allt. Om det är något som byggt Sverige starkt är det vår välfärd (ja, det bygger på att folk arbetar. Men ni förstår ju vad jag menar). Det är en A-kassa som fungerar och en sjukförsäkring som finns där när man blir sjuk. Ingen människa ska glida emellan har i princip varit målet. Människor ska, trots sin sköra position behandlas med värdighet. Med respekt. I en välfärdsstat har människor skyldigheter och rättigheter. Det är en grundide. Men för mig kommer det aldrig vara synonymt med det Socialdemokraterna i riksdagen enhälligt gjorde i går. Jo, som jag skrev så urholkade man socialtjänstlagen lite till. Från och med nu ska de som vill ha ekonomiskt bistånd utnyttjas. De ska tvångsarbeta utan lön för att få rätt till sitt bistånd. Man straffar den enskilda, man säger till den som vill ha bidrag vilken värdelös parasit hen är. Man gör, tillsammans med borgerligheten som jag skrev i tidigare inlägg, det till ett individproblem. Man väljer att bekämpa individen istället för samhällsproblemet.  Partiets ekonomiskpolitiska talesperson, Magdalena Andersson har vad jag hört aldrig tagit ord som ”solidaritet” och ”jämlikhet” i sin mun. Någonstans säger det ganska mycket.

I allt det här uppkommer flera paradoxer. Socialdemokraterna har länge och väl kritiserat, även om kritiken med jämna mellanrum avstannat en fallerad A-kassa och en söndertrasad sjukförsäkring. Typiskt socialdemokratiskt. Det är försäkringar som människor ska ha rätt till och är en del av vår välfärd. De har även varit kritiska till fas3 och sagt att den ska avskaffas vid valseger,  där i princip arbetslösa ska arbeta utan lön för att få ersättning (känns det igen?). Men nu ställer man upp på tvångsarbete för socialbidragstagare, enligt Landskrona-modellen.

Det är alltså meningen att man ska ta Socialdemokraterna på allvar när de först är kritiska till en A-kassa, där arbetslösa faller i kläm och en sjukförsäkring där sjuka utförsäkras. Men där man röstar för en ändring/urholkning i SOL, som tvingar en socialbidragstagare till tvångsarbete/modernt slaveri. I allt det här är man även emot fas3, som i princip är en kopia av det man röstade för igår.

Det går inte att förstå det här. Socialdemokraterna har havererat. Det är ju detta som ska skilja partierna/blocken åt, framför allt. Synen på människor. Men inte ens det skiljer sig åt längre.

Och jag känner mest så här: Varför ska vi byta regering när det största oppositionspartiet ställer upp på samma människosyn som alliansen? Att utsatta människor är livegna varelser som ska kunna utnyttjas?

Det spelar ju faktiskt ingen roll vem som styr då.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s