Vad som lade grunden till att DOMA slogs ner

Igår slog den amerikanska högsta domstolen ner DOMA (Defense Of Marriage Act) som blev lag 1996 och skrevs då på av president Bill Clinton. I korthet gick lagen ut på att äktenskap var mellan en man och en kvinna, och de rättigheter som gäller dessa inte ska inkludera samkönade par. Högsta domstolen ansåg att detta stred mot att människor är lika inför lagen, och slog således ner lagen som stridande mot konstitutionen med en 5-4 marginal. I samma veva slog man även ner Proposition 8, en lag som i Kalifornien i valet 2012 röstades genom och som förbjöd samkönade äktenskap. Det är alltså inte längre förenligt med konstitutionen att förbjuda samkönade äktenskap och förneka dessa rättigheter. Det innebär förstås inte att varje delstat nu kommer tillåta samkönade äktenskap, men det är onekligen ett steg åt rätt håll. Vad var det då som låg till grund för högsta domstolens beslut? Jo, det är en process och flera parter. I amerikansk politik fungerar det så att presidenten nominerar domare dit, och dessa (även om man kanske vill låtsas om annat) alltid på något sätt ideologiskt valda. Vissa mer än andra, förstås. Barack Obama har under sin tid nominerat två domare, båda dessa röstade för att slå ner DOMA. Det är knappast troligt att om presidenten hette John MCcain, så hade hade nominerat två domare som skulle slå ner DOMA och banat vägen för människors lika värde och rättigheter. Således förtjänar de som röstade fram en demokrat till presidentposten cred, och även Barack Obama själv. Detsamma gäller de som på 90-talet röstade fram Bil Clinton, och de domare han nominerade, där samtliga röstade för att slå ner DOMA. Och trott eller ej, en eloge bör även ges till Ronald Reagan, som i slutet på 80-talet nominerade Anthony Kennedy. Han blev nämligen den utslagande rösten, då han stöttade sina fyra liberala kollegor i att slå ner DOMA. Även VP, Joe Biden förtjänar en eloge, då han 1987 var ordförande för den kommitté som frågar ut den presidenten nominerar till högsta domstolen. Då, 1987, nominerade först Reagan Robert Bork. Han var en mycket konservativ domare, som var motståndare till HD:s beslut ”ROE vs WADE” (som avkriminalierade abort). Den kommitté hade då en demokratisk majoritet, och valde med idel demokratisk uppslutning och en republikan i kommittén att skicka Bork till fulla senaten för omröstning med negativ rekommendation. I den fulla senaten blev han således med bred majoritet och över partigränserna besegrad. Med Robert Bork som domare, för att vara långsökta, är det inte troligt att dagens dom blivit verklighet.

Det är mycket om och men, ja, men klart är att dagens historiska beslut knappast blivit verklighet med en republikan vid presidentposten. Inte heller om den demokratiskt ledda kommitté där 1987, och den fulla senaten, inte avslagit Robert Bork som domare. Då skulle vi, med stor sannolikhet, fått vänta ytterligare några år för att det som hände igår skulle bli verklighet.

Lästips på samma tema: American Blog

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s