anekdotisk bevisföring

Det finns en tendens hos politiker att  berätta om senaste besöket ute i verkligheten, på en arbetsplats eller liknande. Dels för att  visa att man är ute och reser mycket, och träffar då många olika människor. Dessvärre finns det också, som en bieffekt av detta, en vilja att genom besök hänvisa hur en politisk reform minsann lyckats. Detta brukar kallas för anekdotisk bevisföring. Man säger, helt enkelt, att man träffat människor eller organisationer som räddats/blivit hjälpt av en reform. I sig är det givetvis inget fel att väga in att här har det minsann rests mycket, och träffat olika människor. Vi, det svenska folket, har ju ändå valt dem och då krävs det ändå att de reser runt lite för att se hur ”vi” har det. Men en grund för att fatta beslut, eller försvara en reform är givetvis inte att dra en rövarhistoria om hur man som politiker minsann pratat med människor som inte skulle överlevt med sitt företag annars, eller vad det nu kan vara. Det gjorde en moderat när den katastrofala och extremt dyra sänkningen av restaurangmomsen kom på tal. För det första är det bekvämt att köra med en sådan historia. Ingen journalist i världen har väl varken tid eller kraft att på riktigt gräva i vem den berörda politiken menade och referade till. Det går inte att kolla upp. Således blir den sortens historier vattentäta. Då ska man, förstås, inte göra misstaget att nämna de man träffat vid namn. Ett sådant misstag gjorde Maud Olofsson i en partiledardebatt i riksdagen, då hon skulle försvara avregleringen av Apoteket. Hon drog en historia om en kvinna som nu minsann kunde starta upp en verksamhet. Typ. Det här kollades senare upp av journalister, och det visade sig att allting var påhitt. Den berörda kvinnan var, hör och häpna motståndare till avregleringarna och hade själv drabbats av dem.

Men vi ska somsagt inte basera politiska beslut på fina och gulliga anekdoter om personer som lika väl kan vara en god vän till politikern (vad vet vi egentligen?). Anekdoter räcker nämligen så långt som det finns teckning, i form av statistisk (av massa människor, inte några en politiker har träffat). Det finns det inte i till exempel sänkningen av restaurangmomsen. Det är en kostsam reform som skapat ytterst få arbetstillfällen, där de jobb som skapats kostat en förmögenhet och knappast sänkt priset på maten.

Politiska reformer måste förhålla sig till verkligheten, hela verkligheten och inte en fin berättelse om några personer en politiker har träffat.

Advertisements

2 thoughts on “anekdotisk bevisföring

  1. Jag upplever att just alliansen gör så väldigt mycket. Visst det ger lite färg åt debatten men det som stör mig mest är att det oftast inte kan kollas upp eller också förvrängs det av alliansens så det passar deras verklighet (Alliansens zzzpecial ;)).

    Ja, det värsta jag vet är när människor tar ett exempel ur verkligheten för att förstärka sin åsikt, visst faller man i fällan själv ibland men ett ställningstagande eller politiskt beslut ska grundas på helheten och fakta, inget annat, ev. kan man ta några mått vision i 🙂

    • Sant. Jag har också tänkt på att alliansen ofta drar någon rövare om personer de mött. Och det räcker då långt det finns teckning, som jag skrev. Men förstås ingen grund att fatta politiska beslut på, eller utvärdera politiska reformer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s