Att förhålla sig till twitter

Twitter är en ankdamm där man på 140 tecken ska skriva saker. Det är delvis upplagt för missförstånd och på den plattformen ryms alla typer av människor.  Det är ingen nyhet. På något sätt är det som det är. Något man måste förhålla sig till, och göra det bästa av det. Men det finns olika förhållningssätt. Jag har inte twitter för att jag tror det går att få ut en massa förnuftiga diskussioner på 140 tecken av det. Ibland fungerar det, ibland fungerar det inte. Jag har det i  huvudsak för att jag tycker om att läsa  andra, de kloka människor jag följer har att skriva. Så enkelt.  Men det finns de människor som inte klarar av det. En sådan människa är Cissi Wallin. Hon är känd inom mediabranschen, har varit bisittare i kvällsöppet och har nu ett eget radioprogram där hon tar upp olika frågor. Det har på något sätt blivit hennes roll på twitter och det är förstås okej om man klarar av det. Men Cissi gör ju inte det. För någon dag sedan (och det var inte första gången) skrev hon ett generaliserande homofobiskt skämt, folk reagerade och hon fortsatte. Folk var bara lättkränkta, tyckte Cissi. Istället för att be om ursäkt för man har på något sätt ett ansvar för det man skriver, så gjorde hon saken värre. Det hela slutade med att hon fick nog av twitter. Det var bara en ankdamm (något som passat henne bra, tills nu, då hon själv blivit i fråga satt) och en elit (!) styr vad man får säga och inte säga. Jo, ni hörde rätt, Cissi som har över 1000 följare och på alla sätt är en offentlig och känd person skyller på någon slags elit. Faktum är ju att hon på alla sätt är en del av den där eliten. Hon är eliten.

I slutändan är det så här. Som offentlig och känd person har du ju ett än större ansvar för vad du skriver. Det säger sig självt. Du granskas av flera och har flera förebilder. I sig är det ingen svår balansgång, de flesta klarar ju ut det alldeles förträffligt. Men Cissi verkar gått vilse. Hon har förstås rätt i att twitter är en ankdamm med ibland bisarr ton, så är det ju. Däremot är det mindre konstigt att folk reagerar när hon slänger ur sig opassande grejer som folk uppfattar som kränkande (och nej, det är inte upp till henne att avgöra det). Oftast har man en känsla av det. Twitter är ändå ingen nära vän som man kan säga lite vad som helst till. Det är en medieplattform som är offentlig, vilket blir extra påtagligt när man är känd som Cissi är. Det enkla vore att be om ursäkt, det kom ut fel. Då har man ändå,  i mitt tycke, gjort något respektfullt. Man har förhoppningsvis greppat att man gjort fel, och är villig att be om ursäkt väl medveten om att folk kan ha tagit illa upp. Gott så.

Ett annat alternativ är att slänga ur sig massa korkat skit som sårar människor (det Cissi gjort), få mothugg, stå fast vid det och skylla på plattformen + att en ”elit” bestämmer vad man får tycka (rasisterna har liknande tankebana).  Fast då bevisar man bara en sak:

Att twitter vore en bättre plats utan någon sådan. Det finns nämligen redan för många av den sorten.

Så, Cissi, du har fattat rätt beslut.

Uppdatering: Hon verkar nu, tillslut, bett om ursäkt. Alltid något.

Lästips: Fanny

Advertisements

2 thoughts on “Att förhålla sig till twitter

  1. Detta var för mig mycket givande att läsa, tack skall du ha! Jag skulle gärna läsa en liknande beskrivning och kommentar om de personer som använder Facebook på ett snarlikt sätt som Cissi – eller värre. Vad har du för upplevelser av FB? Jag ”hatar” Facebook eftersom det för mig liknar ett slagfält där tuffingarna går omkring och sparkar på eller skjuter på dem som redan är döda.
    PS. Jag råkade se tweet-en, som nämnde dig och vad du skrev – ibland har jag tur, hehe.

  2. Tack själv! Facebook är ju på många sätt snarlik twitter. Båda är två sociala medier- plattformar dit människor lockas som vill sprida skit omkring som du nämner. Det är lättare att göra det framför en datorskärm än i verkliga livet. Förmodligen skulle samma människor inte våga göra samma sak där. Men facebooks fördel är ju att du inte är begränsad till 140 tecken. Du kan skriva eller kommentera lite friare, vilket på så sätt blir lättare och minskar risken för missförstånd. Men personligen har jag mest facebook för att hålla koll på vänner och bekanta, och allt oftare för att prata (chatt-funktionen). Det är helt enkelt smidigt. Men precis som twitter blir väl facebook en slags minivariant av verkligheten. Där det finns många idioter och påhoppen grövre för att det är ”enklare” att somsagt skriva skit bakom en skärm. De syns mer och man blir avskräckt när trådar kapas av rasister som skriver nedsättande om människor från andra länder etc. Det är en mycket vanlig företeelse. Båda dessa plattformar blir ibland som en grogrund för rent hat och det är väldigt tråkigt. Men då blir ju följdfrågan vad man ska göra åt det. Twitter kommer ju införa en ”hat-knapp” där man kan anmäla hatiska och direkt kränkande tweets, vilket är bra och bättre sent än aldrig.

    Men i slutändan handlar det om att förhålla sig till dessa båda. Det finns inget recept egentligen ”så ska du göra”. Man har ofta en känsla av det, men man bör nog undvika att agera som Cissi gjorde. Det vill säga, slänga ur sig påhopp och sen raljera över hur lättkränkta människor är och hur en ”elit” styr allt. Det är faktiskt omoget för att komma från en som faktiskt är en del av just eliten.

    Det var några tankar i korthet. Möjligt att jag återkommer med ett blogginlägg längre fram. Vi får se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s