Det där med parlamentarisk demokrati

Från i synnerhet rasisthåll låter det oftast som att det är ”odemokratiskt” att inte samarbeta eller ens under några omständigheter vilja regera med rasistpartiet, Sverigedemokraterna. Personligen blir jag bekymrad över om de överhuvudtaget har gått i skolan. Nå väl, jag i egenskap av medmänniska vill därför passa på att reda ut några saker. Here it goes:

Var fjärde år har vi riksdagsval. För tillfället består riksdagen (alltså, vårt parlament) av åtta partier. Spärren för att komma in i vårt parlament ligger på 4%. Det innebär att om ett parti hamnar under, så räknas inte deras röster i en eventuell koalitionsregering. Du kan alltså inte komma och säga att du vill bilda regering med ett parti som inte sitter i riksdagen. Det största partiet, eller det största blocket (som nu) blir alltid ombedd att bilda regering. Vi i Sverige har ofta i och med Socialdemokraternas styre i många herrans år haft en minoritetsregering. De har således inte haft majoritet, utan behövt förlita sig på som de gjorde de sista åren, Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att kunna regera. De blev aktiva stödpartier, även om de aldrig fick ministerposter.  Sverigedemokraterna har för tillfället en vågmästarroll. Det är inget parti, eller block som vill samarbeta med dem. Men de kan (vilket händer sällan, men det händer) rösta ner regeringen genom att stödja ett förslag lagt av de rödgröna. Men oftast, 9/10 så röstar de med den borgerliga alliansen och blir således ett regeringsunderlag för dem. Det skulle nämligen inte komma på fråga att SD + de rödgröna fick för sig att ingå ett aktivt samarbete. Men rent hypotetiskt är det möjligt och skulle således fälla nuvarande regeringen. Är ni med så långt? Bra, då fortsätter vi. I valet 2010 fick SD 5.7%. Det innebär att 95% av det svenska folket valde ett annat alternativ. Det blir alltså bisarrt, för att inte säga, löjeväckande att begära hur de övriga partierna ska samarbeta med dem för annars är de ”odemokratiska”. Jag upprepar, 95% valde något annat alternativ. I riksdagen samarbetar man om det finns fog för det och det har vi genom historien klarat av bra. Vi är det land i världen, även om det luckrats upp, som är mindre partipolitiska och kan hitta lösningar över blockgränserna. Men riksdagen är inget dagis. Desto större parti, desto större inflytande. Så fungerar det. Vänsterpartiet är just nu, tillsammans med KD ett av de minsta partierna i riksdagen. Efter valet 2014 kanske de (Vänstern, alltså) ingår regering, eller så gör de inte det. Men om de gör det beror det på SAMARBETE (hör ni det?). Det finns alltså ingen demokratisk skyldighet, såvida de inte får 50% av rösterna att släppa in dem i regeringen. Sedan kan man förstås vara bitter över det och tycka att de skulle minsann göra jättebra ifrån sig i regeringen, men så är det. Det är inte odemokratiskt att inte släppa in dem. Det kan däremot uppfattas som dumt och tramsigt. Man kan tycka det. I fallet SD är det likadant. De är ett litet parti och inget block eller parti vill släppa in ett parti byggt på rasistiska värderingar in i något samarbete. De har INTE heller någon skyldighet till det, såvida de (SOMSAGT) inte får 50% av rösterna och har egen majoritet. Då blir det annorlunda.  Och det klart, ju större ett parti blir, desto större är chansen att de får vara med och regera. Det säger sig självt. Men om partierna i riksdagen, trots ett starkt SD hittar vägar att bilda regering utan dem är det helt okej. Det är liksom parlamentarisk demokrati, stupid. Du bildar regering så att du får igenom dina förslag i parlamenten (nehe!) byggt på väljarnas röster och det kan se ut lite hur som helst. Vi har trots allt genom historien sett lite olika konstellationer. Det är inget konstigt.

Och fine, tyck som rasisterna är duktiga på att världen är emot dem och en ”PK-elit” styr allting (”7klövern”) men det här är parlamentarisk demokrati. Gilla den, gilla den inte. Det är upp till var och en. Men bespara oss det djupt okunniga i att ett litet rasistparti på  5% (ja, jag utgår ifrån valresultat) ska få ingå samarbete i någon form annars är det inte demokratiskt, eller ”mobbning”. Faktum är att det skulle vara mer uppseendeväckande om ett samarbete ägde rum och ett förakt mot väljarna, medtanke på hur samtliga partier så tydligt tog avstånd från partiet inför valet. Det är alltså bisarrt och ni hör ju själva hur orimligt det låter. I ett parlament samarbetar man om man vill, det finns förutsättningar för det och för landets bästa. Det finns ingen lag i att alla ska älska alla, eller samarbeta med varandra. Hur orimligt skulle inte det vara?

Det var allt. De allra flesta vet detta och tur är väl det, så för er är det här bara slöseri och trams. Och ja, det är jag den första att hålla med om. Men man vill ju hjälpa andra, eller hur?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s