Bortom krigsretoriken

Krig handlar om många saker, men framför allt handlar dagens krig mycket om känslor. Irakkriget kom vid ett tillfälle där USA precis hade blivit attackerade av terrorister. President George W Bush och hans rådgivare var snabba med att förvanska och förvrida fakta för att få det att se ut som att Saddam Hussein låg bakom 9/11-attacken. Allting var lögn, men en överbefälhavare som efter en terroristttack mot den egna befolkningen reagerar krafftfullt får oftast politikers och människors stöd. Det fick Bush. Kongressen var snabba med att godkänna hans attack mot Irak. Det här ligger fortfarande som ett täcke över amerikansk politik. En amerikansk president ljög landet in i ett kostsamt krig. De som var för kriget i Irak målade upp en bild om hur de ansvariga måste hållas ansvariga, att antingen är du med oss eller med terroristerna. Obama, som nu vill gå in i Syrien, gör likadant. Alla de som förespråkar en militär intervention av Syrien gör i princip likadant. Det handlar om att Assad ska ställas till svars, vi måste som mäktiga USA visa vad vi accepterar och inte accepterar. Det handlar om deras trovärdighet, sägs det. Men även hur många fler barn som ska gasas ihjäl för det kommer fortsätta om ingenting görs, låter det.

Krigsretorik är densamma vad det nu än gäller. Antingen är du med oss, eller för en förtryckande regim. Det är enkelt. Nu är retoriken kring Syrien inte alls lika upphetsande som det var i Irak när det begav sig, men ändå, likheterna finns där. Om du frågar vilken sansad människa som helst om hen är för eller emot att barn gasas ihjäl svarar 100% nej. Däremot om du frågar om det är rätt eller fel och om det skulle göra mer skada än nytta, om USA angrep Syrien tvekar allt fler. Som du frågar får du svar. Det är sällan så enkelt som att bara gå i krig. Kriget i Irak, om något, visade på en sådan lärdom. Man gick snabbt in i krig och hittade på. Syrien är inte Irak, det finns betydande skillnader däremellan. Framför allt för att det nu verkar finnas bevis om att seringas har använts.  Inte påhittade bevis av en krigssugen Bush. Men Irak och Syrien handlar samtidigt i huvudsak om samma sak – en militär intervention. Det kommer med stor sannolikhet inte vara samma omfatting som Irakkriget (förstås), men det kommer likväl röra sig om ett anfall. Och det rör sig somsagt om samma retorik. Det handlar om känslor, att spela på människors känslor är alltid effektivt och att sätta en gräns för vad som är okej. George W Bush var tydlig även om han ljög. Barack Obama är det nu likaså.

Men vi måste lägga känslorna åt sidan för en stund. Världen är grym. Assad är grym men han är inte ensam. Han är i sig en av många, men blir nu ett tydligt exempel på ondska. Vi måste lägga undan allt och fråga oss vad som ska uppnås med en amerikansk intervention? Vill man skrämma Assad och få honom att sluta? Vill man störta honom (kräver fömodligen mer omfattnade operation)? Vad vill man uppnå förutom att det är fel att gasa ihjäl barn (nehe) och att Assad är en hemsk diktator? Är det ens möjligt att uppnå genom en intervention, bara sådär, från amerikansk sida?  Är det inte bra att vänta på FN och eventuellt då dessutom få ett legitimt anfall stött av många länder?

De som vågar och vill fundera kring det är betydligt modigare än människor, som John Kerry och andra, som nu mest i desperata drag kör den gamla vanliga och för all del effektiva krigsretoriken för att ”sälja in” ett angrepp.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s