Kriget mot fattigdomen har lyckats

I år är det 50 år sedan USA:s krig mot fattigdom startade, det så kallade ”war on poverty”. I korthet bygger det på en del välfärdsreformer av USA:s dåvarande president, Lyndon B Johnson, för att lyfta människor ur fattigdom.

Den amerikanska högern har, med få undantag, sedan dess gjort sitt för att underminiera det och sätta käppar i hjulet med nedskärningar i de olika programmen. Den amerikanska progressiva bloggen, Think Progress, har en gedigen lista från 60-talet tills nu. Argumenten har oftast handlat om att människor blir beroende av dem, och att de utnyttjar systemen. Republikanerna drog sig dessutom inte för att använda rasistiska argument för att tydliggöra sin avsky mot dessa program och i längden också göra den vita medeklassen till sin.

Idag skriver en av Svenska Dagbladets ledarskribenter, Per Gudmundson, en text som delvis tar upp ”war on poverty”. Han utmålar det som i alla fall ett litet missylckande:

Att avgöra vem som är fattig är förstås en svår konst. Och på samma sätt kan fattigdomsbekämpning se ut hur som helst (förändringar i skola, jobb eller sociala aktiviteter, exempelvis).

Men Johnsonadministrationen utarbetade ett mått på fattigdom som då visade att strax under 15 procent av befolkningen levde i fattigdom, och kriget mot fattigdom kom till stor del att innebära utbyggd socialhjälp i form av bidrag.

Så hur har det gått, ett halvt sekel och över 20 biljoner dollar senare? Att utvärdera reformer är vådligt, det vet vi alla. Det finns många olika parametrar att mäta. Men ett enkelt sätt är ju att använda Johnsons eget mått. Då visar det sig att omkring 15 procent fortfarande lever med inkomster som placerar dem under fattigdomsgränsen.

Enligt Gudmundson har inte så mycket hänt. Och de framsteg som väl skett är på grund av marknadsekonomin:

Vad som dock harförändrats är livsbetingelserna under fattigdomsgränsen. I dag har ett genomsnittligt ”fattigt” hushåll bil, kabel-tv, dvd, mikro, tvättmaskin, torktumlare, luftkonditionerat boende utan trängsel, samt tillgång till vård när det behövs. Men det är ju inget resultat av fattigdomsbekämpning, utan snarare vinsterna av tillväxten och utvecklingen i en fungerande marknadsekonomi.

Det är en vanlig strategi från högern, framför allt i USA, att tala om det stora misslyckande med ”war on poverty”. Men detsamma gäller ju uppenbarligen för Svenska Dagbladets ledarsida. Problemet är bara att de har fel. Det finns mycket som tyder på att det istället lyckats.

Nicholas Kristof, kolumnist på New York Times, skrev igår en lång text om att kriget mot fattigdom i själva verket lyckats. Han skrev bland annat så här:

The most accurate measures, using Census Bureau figures that take account of benefits, suggest that poverty rates have fallen by more than one-third since 1968. There’s a consensus that without the war on poverty, other forces (such as mass incarceration, a rise in single mothers and the decline in trade unions) would have lifted poverty much higher.

A Columbia University study suggests that without government benefits, the poverty rate would have soared to 31 percent in 2012. Indeed, an average of 27 million people were lifted annually out of poverty by social programs between 1968 and 2012, according to the White House Council of Economic Advisers.

The best example of how government antipoverty programs can succeed involves the elderly. In 1960, about 35 percent of older Americans were poor. In 2012, 9 percent were. That’s because senior citizens vote, so politicians listened to them and buttressed programs like Social Security and Medicare.

Det finns alltså en massa som tyder på att det har gått framåt. Innebär det att det är gott nog och att allt är bra nu? Nej, men det innebär att, hur mycket den amerikanska högern, så väl som den svenska, avskyr välfärd – har den hjälpt människor.

Per Gudmundson är också inne på hur svårt det är att avgöra hur fattiga folk är. Det kan det förstås vara. Problemet för Gudmundson och hans högerkollegor är ju att de aldrig ser fattigdomen. De ser en taskig definition så fort man påtalar människors utsatthet.

Då är det också svårt att komma tillrätta med problemet.

Advertisements

One thought on “Kriget mot fattigdomen har lyckats

  1. Ping: Svd:s ledarblogg med spinn | Satyagraha-hem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s