Regeringsfrågan

Sedan valet 2006, då högern inför valet gick fram som ett samtalt alternativ, har de kört med regeringsfrågan. Det började så sakteliga i de olika debatterna 2006 där alliansen var noga med att påpeka hur eniga dem var och hur oeniga de rödgröna var.

Det är en strategi med syfte att ställa regeringsdugligheten mot varandra och att man måste presentera ett, enligt dem, regeringsalternativ inför valet. Argumenten som oftast hörs är att Socialdemokraterna inte är ett 40% parti längre och minsann inte kan regera själva. Ett korrekt påstående. Det var länge sen de var det. 2006 fick de dryga 35%, valet innan det 39% och valet 1998 cirka 36%.

En gemensam nämnare, om vi nu bara ska ta de valen, är att Socialdemokraterna ledde en minioritetsregering med parlamentariskt stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartet. I korthet: De gick till val som tre olika partier och kunde räkna med stöd i riksdagen av vänstern och Miljöpartiet. I vissa fall kom de även överens i viktiga frågor, de båda, och den socialdemokratiska regeringen.  Det är inget konstigt. Socialdemokraterna har i ALLA tider och de sista året i miniortet, regerat landet, utan att ha en trepartikoalition.

I valet 2010 försökte alliansen med samma taktik. De rödgröna blev ett alliansen light och det var en koalition byggd på sandslott. Den blev aldrig riktigt trovärdig och alliansen kunde köra med sitt regeringsalternativ-kort. Var det därför dem vann valet? Givetvis inte. Det är kanske en del av förklaringen. De lyckades inte framstå som trovärdiga i väljarnas ögon, men det är en grov förenkling att skylla på enbart ett bristande regeringsalternativ.

Inför valet 2014 har Socialdemokraterna potential att nå, om de är skickliga 37%, eller i alla fall 35% som är deras mål.  Och för tredje valet i rad kör högern samma sak, vilka tänker sossarna regera med?

Jag ger er en liten försmak från moderata twittrare. Här, Thomas Böhlmark som jobbar för Moderaterna, känd för att ha kallat Naiin Pekgul (S) för klappturk:

Det är så här det ser ut. Helt plötsligt ska alla regeringsalternativ se ut som alliansens och som om ingen annan regeringskonstellation styrt landet tidigare och om man inte förbereder sig TILLSAMMANS är man oseriösa. De definierar vad som är regeringsdugligt och drar sig inte längre för att dra in Danmark i det här, där Danmarks vänsterparti SF, lämnade regeringen efter dispyt om ett statligt företag som skulle säljas ut. Vad som dock inte nämns där är att SF fortfarande är ett parlamentariskt stöd till regeringen, likt situationen som rått i Sverige massor av gånger.

Sanningen är att tills 2006 var regeringsalternativen inte självklara. Socialdemokraterna ledde en miniortetsregering med stöd från Miljöpartiet och vänstern, men de tre gick till val som olika partier. Tro det eller ej, men ingen regeringskris uppstod. Det fungerade väl. Konceptet gick ut på följande:

  • Ett riksdagsval hålls. Partierna går till val varje parti försig. Väjarna röstar på det parti de tycker bäst om. Om du vill ha ett starkare miljöparti och du vill att de ska få mer makt i riksdagen, röstar du på dem.
  • Det största partiet får bilda regering. Det största partiet (sossarna) gör det och det visar sig att de har parlamentariskt stöd från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Tillsammans blir de större än de borgerliga partierna. Regeringsfrågan är löst.

Andra scenarion:

  • En konstellation av olika partier bildas (alliansen). De blir störst och bildar regering. De presentar långt innan valet att de vill regera ihop i form av en koalitionsregering och vad de vill åstadkomma.

Det finns således olika alternativ. Det handlar mindre om att Socialdemokraterna inte längre är ett 40% parti, utan mer om att högern fortsätter köra på en fråga de tror de kan vinna.

Givetvis går det att argumentera utifrån att Vänsterpartiet och Miljöpartiet minsann vill ha reel makt den här gången i form av ministerposter. De är inte längre nöjda med att vara parlamentariskt stöd. Men Vänsterpartiet har tydligt deklarerat att de inte sätter sig i vilken regering som helst.

Om nu inte Vänsterpartiet är med i en regering, eller ens Miljöpartiet, är det givetvis osannolikt att tro att båda partierna är beredda att fälla en skapad Socialdemokratisk regering. Det säger sig självt.

I slutändan handlar det om att Sverige är Sverige. Vi är duktiga på att lösa regeringsfrågan. Vi är inte Danmark, eller något annat land. Och det är inte farligt att låta partierna gå till val som sig själva, vänta in ett valreultat och utefter det bilda regering. Det funkade till och med 2006 och kommer fungera utmärkt i valet 2014.

Det går givetvis att tycka en massa om det, men det här är inget nytt. I slutändan är det upp till väljarna. Om de tycker så illa om det upplägget, vilket varit normen i svensk politik tills alliansen bildades, lär det visa sig.

Men tills valet lär vi få stå ut med det här tjatet från högern i ÄNNU ett val.

Det är mest löjligt. Men framför allt fördummande.

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s