David Moyes – the road to nowhere

Inför den här säsongen valde Sir Alex Ferguson att tacka för sig som Manchester Uinteds tränare. Hans ersättare var på sätt och vis klar på förhand. Det blev David Moyes, en skotte precis som Sir Alex och som gjort fantastiska resultat under flera år i Everton. Tidigt stod det klart att han skulle få extremt gott om förtroende från början, i och med ett femårskontrakt.

David Moyes tog över ett helt identiskt lag som säsongen innan hade vunnit ligan med hela 11 poäng före Manchester City. Att komma till United innebär förväntningar och helt andra förutsättningar än han hade i Everton. Det förstår nog de allra flesta.

Men även om United förfogade över ett världsklasslag innebar det inte att några förstärkningar inte skulle behövas. Till exempel valde Paul Scholes att avsluta sin karriär, någon ersättare till honom inhandlades inte som kunde stå för kreativiteten. Backlinjen breddades inte, varken mittbackarna eller någon extra ytterback. Istället valde Moyes i ett desperat försök, när det bara återstod en timme av transferfönstret, att köpa Fellaini från sin gamla klubb. En spelare som som sagt Moyes haft i Everton länge. En panikvärvning som inte gjort en människa glad än så länge och som för närvarande är skadad.

David Moyes gick alltså in i säsongen med ett helt identiskt lag som förra säsongen vann titeln. Det vill säga, ett på förhand slagkraftigt lag. Säsongen började också bra med en stabil 4-1 seger borta mot Swansea. Sedan har inget varit sig likt. Förluster har radats upp, att bli överkörda mot topplagen har varit vardagsmat och tappade poäng (främst förluster) hemma på det som förut var en borg, Old Trafford. Spelet har präglats av en kramaktighet, så väl som en svårighet att se någon spelidé, ineffektivitet och massa individuella misstag.

Att tro att det här laget skulle leka hem ligan ett år till vore naivt med en ny tränare. Jag tror alla förstår det. Däremot att de skulle vara med i toppen är rimligt att utgå ifrån. Den potential finns. Det är knappast så att det har hänt EXTREMT mycket sedan förra säsongen. Istället är United nu snarare inte ens i närheten av topp 4 och i januari skulle man agera och det gjorde man. I alla fall delvis. Juan Mata värvades för 400 miljoner från Chelsea. En såklart fantastisk värvning som kan bidra med kreativitet, något som laget saknat. Men sedan tog det stopp. En innnermittfältare värvades inte. Det tog stopp.

Men en spelare gör inget lag. Det var naivt att tro att en spelare, visserligen en fantastisk sådan, skulle råda bot på kräftgången. Efter jul har det sett ut som vanligt. Förluster mot mitten/bottenlag och topplag har varvats med okej insatser, segrar mot bottenlag.

David Moyes har pratat mycket om individuella misstag och bra prestationer men dåligt resultat. Den förklaringsmodellen räcker ett tag. Men inte längre. För någonstans kommer huvudtränaren in. Och frågan i alla fall jag ställer mig som United-supporter är hur ett lag som vann ligan förra året och varit ett topplag i decennier, inte ens är ett toppfyra lag nu? Vad hände? Hur blev det så här?

David Moyes ska vara framtiden. Det har spekulerats om att han har råd att missa Champions League med laget i år för att kunna sätta sin prägel på laget, rensa ut en massa spelare som han enligt uppgifter vill ha bort och så vidare. Han ska vara den nya Ferguson med extremt högt förtroende och smärttröskel. Jag förstår tanken, jag gillar den. Det har varit en del av United, tålamod med tränare och kunna få misslyckats.

Men frågan är hur grovt man ska få misslyckas? Att inte vinna ligan den här säsongen köper jag som jag skrev ovan. En ny tränare som vill sätta sin prägel, det kan nog de flesta leva med. Men att inte ens, som det ser ut nu, nå Champions League – då börjar jag undra. Med ett lag som och jag vet att jag upprepar mig, vann ligan med 11 poäng förra säsongen.

Nu kanske vissa tror att jag vill komma fram till att David Moyes måste gå. Det är inte vad jag i huvudsak vill, utan snarare lyfta frågan om vad som krävs och vilket fiasko där gränsen är nådd. Eller ska han, för att man bestämt att han är ”the one”, bli Sir Alex arvtagare oavsett vad?

Det verkar så och det oroar mig. För på något sätt verkar det okej att missa Champions League med ett lag som gick hem ligan förra säsongen och där VINNA är allt?

En del verkar vilja göra det här till en spelarfråga, att Moyes gjort vad han kunnat men spelarmaterialet är för svagt. Okej, vi provar den teorin. Han har tagit över ett identisikt lag som över en försäsong blivit TOKUSLA och numera bara gör misstag. Det säger sig självt, så fungerar det inte. Om laget på sina ställen saknade bredd, hade Moyes kunnat agera. Istället virrade han runt och valet föll, tillsist, på två spelare i vardera fönster.

Okej, laget har presterat kasst. De allra flesta gånger brukar det falla på tränaren, den huvudanvariga. Han heter David Moyes och idag ledde han sitt lag till 2-2 hemma på Old Trafford mot tabelljumbon, Fulham.

Jag gillar tålamod, i grunden gillar jag även David Moyes, men det är svårt att blunda för hur ett topplag på en säsong kan göras till ett mittenlag i SAMMA liga.

Det misslyckandet faller på just honom.

Det går inte att förklara bort längre.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s