Dokumentären om Mitt Romney – intetsägande

Jag har precis sett färdigt dokumentären om Mitt Romney (”Mitt”). Det är en journalist som fått följa honom från hans första kampanj år 2008, till den här kampanjen, år 2012, då han även blev partiets presidentkandidat.

De ögonblick man får uppleva är när han inför olika stora evenemang är med sin stora familj, bland annat de olika debattillfällena i de olika kampanjarna. Mitt Romney framstår, vilket han ville få fram i sin kampanj, som den trygga familjefadern som verkligen avgudar sin familj samtidigt som familjen är väldigt religiös. Detta var på något sätt saker de ville få fram i valrörelsen. Mitt Romney i filmen är även avslappnad och en generös person som inte verkar ta så allvarligt på alla de tuffa sakerna han ställs inför. Men återigen, det man får se i filmen, är egentligen bara olika fragment när han är med sin familj inför olika saker och det är en bild. Men det stannar där. Man får inte se när han ställts inför olika former av kriser, olika uttalanden (”47 procent”, han gillar att sparka folk osv) eller hans olika flipfloppande som han i något läge mest avfärdade som att ”alla har väl bytt åsikt”. All politik, all egentlig strategi med sina medarbetare, finns inte där. Det kommer aldrig fram i filmen. Det här är en film om Mitt Romney. Bara Romney och hans familj. Den berör egentligen samtal med sin familj och enskilda rådgivare och i bästa fall en viss kontakt med väljare + intervjuer. Där är det stopp. Det man kanske skulle velat ha, som diskussionerna kring valet av vicepresident, diskussioner kring hans åsikter och kampanjstrategi uteblir. Dessutom är filmen ibland väldigt förvirrande. Den tar avstamp, å ena sidan i slutet av år 2006, när Romney ska bestämma sig om han ska ställa upp. Sedan får man bara i en kort period följa den primärvalsrörelsen innan man kastas rakt in i presidentvalet 2012 utan att passera gå. Allt, i princip, däremellan uteblir.

Det jag fastnar för i filmen är egentligen en enda sak, och det är i hans första presidentkandidatur (2008). I ett läge när det går som tyngst får man en känsla av att han inte egentligen vill det och uttrycker sig ungefär så här ”vafasen, jag vill inte ens gå på de olika eventen”.

Det går att tycka den är mysig, men frågorna kvarstår ändå. Hur var Mitt Romneys kampanj EGENTLIGEN? Vad hade han för funderingar kring olika sakfrågor, de tillfällen han gjorde bort sig, och så vidare? Att vara med sin familj som givetvis var en stor del av hans kampanj och är generellt viktig i amerikansk politik är en sak, men VEM är Mitt Romney som politiker?

Vi får i bästa fall en mysig Romney med sin familj inför olika evenemang. För en politiker som ska presentera sig själv som mänsklig och sig själv inför sina väljare är det kanske något att ha, men för oss andra blir det intetsägande. Det vi också får är en perfekt man. En perfekt presidentkandidat som är jättesnäll och älskar sin familj. Inte vad han står för, varför han står för det, och hans olika misstag under kampanjens gång.  Mitt Romney var intetsägande under valrörelsen men försökte ändå framställa sig själv som en trevlig familjeman. Filmen förstärker det. Allt annat som vad han egentligen tycker, uteblir.

För den som har extremt dålig koll på Mitt Romney och hans politiska karriär, kan filmen kanske vara något.

Resten av oss går därifrån med samma frågor vi gick dit för.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s