Vänstern borde lämna sitt EU-motstånd

Jag har glädjande nog noterat att Vänsterpartiets eftervalsanalys påbörjats i Flamman. Det är en text som jag är beredd att skriva under på helt och hållet. Texten tar i princip upp de saker jag nämnde i en tidigare text kring Vänsterpartiets EU-valsresultat men som är värd att utveckla vidare vilket också är tanken med det här inlägget.

Till att börja med, precis som Lehnberg nämner i sin text, partiet går framåt. Det är visserligen inte med mycket men det är en framgång och sådant ska man så klart alltid ta med sig. En framgång är alltid en framgång men den är inte tillräcklig och jag är ju av den uppfattningen att Vänsterpartiet kunde gjort ett ännu bättre EU-val med tanke på de vindar som ändå blåste i Sverige och en förutsättning för ett framgångsrikare val i framtiden ligger nog i att gå ifrån partiets EU-motstånd. Jag inser att det inte är helt problemfritt och på sätt och vis gör rasisterna i SD det enda parti som i praktiken vill gå ur EU, men jag tror ändå att det är enda vägen framåt. Framför allt gör det att partiet kan fokusera på vad de VILL åstadkomma i Bryssel. Det är givetvis något de gör redan nu, men dessvärre försvinner det lite när de vill gå ur EU och på allvar tycker att vissa frågor ska EU inte syssla med. För att utgå ifrån mig själv blev jag exempelvis avskräckt av en vänsterröst när de inte kunde stödja ett rimligt förslag som gällde HBTQ personers rättigheter för att det skulle inte EU syssla med. Då förhindrar synen på EU ”(vi ska gå ur”) att faktiskt åstadkomma något konstruktivt och det gör mig bekymrad. Jag hade tidigare trott att vänstern klarat av den balansgången och i många fall har de säkert gjort det, men här är det tydligt så att de misslyckats.

Om nu EU-utträdet ska finnas kvar och fortsätta drivas kommer man fortsatt få hålla på med den där balansgången. Det innebär en svår kommunikativ uppgift då det innebär att partiet först ska kritisera EU, deras överstatlighet och vilja gå ur, men ändå vilja åstadkomma något i EU som även texten i Flamman är inne på. Det här ska väljarna köpa. Jag tror det blir svårt, på tok för svårt.

Därför tror jag Vänsterpartiet bör gå samma väg som Miljöpartiet. Det innebär att tala om VAD man vill göra i EU, inte vad de inte ska besluta om. Tala om VAD som ska åstadkommas. Det var klokt av partiet att ha frågan kring frihandelsavtalet TTIP men tydligt var det så att det var svårt för väljarna att entusiasmeras kring det. Kanske var det, som jag även var inne på i tidigare text, ett sätt att vara MOT något och inte kunna tala om vad man är för och faktiskt vill göra. Där var Miljöpartiet ett föredöme och kunde dessutom briljera i valets viktigaste fråga, miljön, och även där har nog vänstern en del att lära.

Men samtidigt behöver inte ett slopande av utträdeskrav i EU innebära en total omfattning av unionen. Det finns ingen motsägelse i att tala om överstatlighet som ett problem medan man värnar om öppna gränser och föreslår hur EU kan fungera bättre. I korthet en sund EU-kritik men med fokus på vad man vill göra.

Jag är övertygad om det är vägen framåt för Vänsterpartiets Europapolitik om de vill nå bättre siffror i framtiden.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s