Den rödgröna regeringsfrågan

Nu är det två veckor kvar till valet. Det innebär att det mer och mer spekuleras i vilka som kommer ingå i en eventuell rödgrön regering. Blir det ”bara”en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet eller kommer även Vänsterpartiet ingå?

Vänsterpartiets partiledare, Jonas Sjöstedt, har varit tydlig. Han vill att partiet ska vara med i en rödgrön regering. Så sent som idag skrev han på Svenska Dagbladets debattsida hur en rödgrön majoritet med vänstern i regering är garanten för att hålla rasisterna borta och för att föra landet i en progressiv riktning.

Stefan Löfven, Socialdemokraternas partiledare, har sagt att han inte kommer dela ut några ministerposter före valet men samtidigt sagt att Miljöpartiet är deras ”naturliga samarbetspartner”. Vad vi som minst har att vänta oss, som det verkar är en S och MP-regering. Huruvida vänstern kommer ingå i den är skriven i sten men om Socialdemokraterna får välja blir nog inte så fallet.

Varför det är så är ganska enkelt. Socialdemokraterna har alltid varit rädda för att riktigt släppa in vänstern. De anses skrämma bort väljare och ses i regel som ansvarslösa. Detta trots att de haft ett samarbete tillsammans med både sossarna och Miljöpartiet om 16 budgetar från 1998 till 2006 i form av stödparti.

Men ett samarbete med vänstern i någon form, ifall det nu blir rödgrön majoritet, är givet. De blir i så fall ett stödparti till en socialdemokratisk ledd regering återigen även om Sjöstedt nu skriver, förstås, att de i så fall ändå kommer ställa vissa krav. Det innebär att Stefan Löfven kommer förhandla med partiet när det kommer till den ekonomiska politiken för att, helt enkelt, få igenom en budget. I ett sådant läge slipper även Socialdemokraterna och Miljöpartiet ge sig in på vänsterns krav om vinster i välfärden. Det är nämligen partiets enda krav för att ingå i regering i princip. De vill se ett totalt vinststopp vilket både S och MP avvisar även om de är överens om skärpningar.

Vänsterpartiet har dock mycket att förlora på att ingå i en regering. Det räcker med att titta på de tre allianspartierna förutom Moderaterna när det kommer till raserat väljarstöd. Eller på Norge där Sosialistisk Folkeparti i åtta år var i en koalitionsregering med bland andra norska Socialdemokraterna (Arbeiderpartiet). De har nu stöd av drygt fyra procent av väljarkåren och i senaste valet klarade de så när spärren till deras riksdag.

Men för Vänsterpartiet finns det ett viktigare skäl att faktiskt ingå regering. De måste visa att de kan ta ansvar. Det klart, de styr tillsammans med både S och MP i ett flertal kommuner i landet men det blir aldrig samma sak som att ingå i regering. Än mindre blir det i väljarnas ögon samma sak att agera stödparti åt regeringar som de gjort länge, och varit involverade i budgetarbetet. Väljarna ser bara en socialdemokratisk regering med statsråd.  I ett läge där vänstern ingår i regering skulle det också få bort mycket av det folk har invändningar mot dem som ansvarslösa och så vidare – som den stora ”vänsterfaran”. De får, kort sagt, bort stigmatiseringen runt dem.  Dessutom kan de förhoppningsvis, även om kompromisser sker, kunna uträtta saker i regering.

Vänsterpartiet skulle helt enkelt må bra av att äntligen få ta det där regeringsansvaret. Men jag tror Stefan Löfven och Socialdemokraterna helst av allt undviker det efter den 14 september.

 

 

Advertisements

7 thoughts on “Den rödgröna regeringsfrågan

  1. ”Dessutom kan de förhoppningsvis, även om kompromisser sker, kunna uträtta saker i regering.”

    Det är drömmeri tror jag. Ser man hur det gått i Danmark och Norge, uträttas det inte nämnvärt, utan folk vänder sig annorstädes.

    Om V verkligen vill motarbeta SD, borde partiet precis som SD vara i opposition till MP och S. SD borde inte få framstå som det enda alternativet till Alliansen+MP+S.

    • Jo. Som jag skrev är ju det risken men jag tror det vore nyttigt för vänstern att faktiskt ingå i regering. Dessutom, om V, inte sätter sig i regering lär de bli ett stödparti till en S-MP-regering dvs, man kommer överens om budget osv. De blir knappast ett oppositionsparti i den mån.

      Förövrigt är det väl svårt att se SD som ett oppositionparti. De har ju varit hyggligt regeringstrogna (röstat med högern åtta av tio gånger). Men jag förstår vad du menar.

      Till sist, alternativet, det mest realistiska för att isolera SD är ju en rödgrön majoritet.

      • Då måste det ju vara en rödgrön majoritet, annars går det som i Danmark och Norge. Eftersom jag är alldeles säker på att det inte blir någon äkta rödgrön majoritet, och eftersom FI verkar välja ungefär samma strategi som V, känns det som att jag inte har något parti att rösta på. Jag kommer därför inte att rösta i detta val.

        Det tråkiga är ju att jag inte ser hur det i detta läge ska vara möjligt att motarbeta SD på ett effektivt sätt.

      • Med äkta rödgrön majoritet menar jag ju att det inte håller att MP+S+V får majoritet, det måste föras en rödgrön politik också. Tyvärr verkar det alldeles orealistiskt på mig när man ser hur det går med S-regeringar i Europa och världen. I Norge förde ju ett liknande samarbete bara till att Frp hamnade i regering, och nu lär det ju bli värre i Norge än på länge. Nej, dels känns det inte som V kommer att kunna ha särskilt mycket inflytande på S, dels känns det inte som det blir någon majoritet för MP+S+V. Med det första är naturligtvis det viktigaste, och därför känns det inte som jag vill stödja V så länge partiet låtsas att det kan påverka S nämnvärt.

        Jag tror folk är less på det politiska spelet.

      • Visst, jag förstår vad du menar. Men jag tänker ändå så här. Ser jag en fortsatt alliansregering eller en med S och MP + V som stödparti? Jag väljer det sistnämnda alla dagar i veckan. Har en massa synpunkter på sossarnas politik men det kan inte bli mycket värre nu.

  2. För all del, men jag tror inte folk förstår det där. Det är så ni resonerar i partimiljöerna, men det får hela Riksdagen (möjligen utom SD) att framstå som en politikerklubb, vilket är förödande för demokratin. Jag skulle önska att V kunde tänka lite mer långsiktigt – ser man lite längre fram i tid, är det väl ganska uppenbart att det är bättre med ett principfast V som ger mindre utrymme åt SD och mer utrymme åt vänsterdiskurs, än ett V som förvisso möjligen kan göra en liten skillnad (som folk inte märker särskilt av) de nästa fyra åren, men sedan kanske åker ur Riksdagen samtidigt som SD har ett guldläge och samhället vrids mer högerut än någonsin. Jag har inga illusioner: En S-ledd regering de nästa fyra åren kommer på sin höjd minska vridningen åt höger, inte stoppa den, och ser man hur det går i Frankrike är det så att dagens S-regering faktiskt bryter alla vallöften i den ekonomiska politiken och är ännu mer höger än förra regeringen. Och inte ser det något bättre ut med S i Tyskland, Italien, Grekland, … Däremot är det ju så att man i till exempel Grekland och Spanien har vänsterpartier som är principfasta, är i kontakt med folket och därmed växer. I Grekland är ju Syriza klart största parti, och i Spanien ökar Podemos kraftigt.

    Jag tycker alltså att V tänker alldeles för kortsiktigt här, förvånande kan tyckas för ett parti som väl säger sig vilja bekämpa den kortsiktiga logik som råder i samhället.

    Jag tror inte folk ser den stora skillnaden på S och V i dag, tyvärr. Förvisso är nog de flesta medvetna om att partierna står för ganska olika politik, men samtidigt är ju även de flesta medvetna om att V i praktiken inte står tillräckligt långt från S för att man ska kunna ta Vs politiska program seriöst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s