Vill verkligen SD sitta i regering?

Eric Rosén på Politism skriver intressant och bra om hur vi riskerar att få Sverigedemokraterna i regeringen efter valet 2018. Han tar upp flera skäl till att det riskerar att bli så och hur övriga partier, kanske framför allt vänstern, har en lång väg att gå och måste forma något typ av nytt politiskt projekt för att hindra SD:s framfart.

Däremot är lätt att glömma är frågan. Vill SD sitta i regering? För de flesta etablerade partier är det en självklarhet. Det ger en chansen att få inflytande på riktigt, en känsla av att man som parti kan ta ansvar och så vidare. Men det kommer med en risk nämligen att man som mindre parti blir stenhårt straffat. Titta på de borgerliga partierna, förutom Moderaterna, de här åtta åren. Eller, för all del, titta på Miljöpartiet nu. Det kostar på, helt enkelt. Framför allt för att man som mindre parti är tvungen att kompromissa i högre grad och då även riskerar att förlora sitt partis identitet. Jo, visst, man tar ansvar men på kuppen blir man överkörd och allt som syns är det stora partiet i regeringskonstellationen.

Det är inte helt självklart att Sverigedemokraterna vill ta den risken så här i början. SD är nog inte dummare än de tittar sig omkring runt om i Europa och ser hur liknande partier gjort. De kommer snabbt hitta två som sticker ut lite. Fremskrittspartiet (Frp) i Norge och Danske Folkeparti (DF) i Danmark. Självklart är partierna delvis olika och har en annan historia än SD, men i det här sammanhanget passar de väl in eftersom de båda är främlingsfientliga populistpartier och där fokus ligger på invandringen.

Efter valet 2013 i Norge bildade Höyre, Moderaternas systerparti, regering med Fremskrittspartiet och med två borgerliga partier som stödparti. Frp tog beslutet som landets tredje största parti, att ingå i regering. Det här var visserligen klart redan på förhand. Erna Solberg, Höyres partiledare och Siw Jensen, Frps ledare, var överens om att bilda regering. Regeringsbärandet har skadat, i synnerhet Fremskrittspartiet, och de har i princip sen valet gått bakåt i mätning efter mätning.

I Danmark har DF valt en annan linje. De har konsekvent stått utanför regeringen och varit tydliga med att de inte vill sitta i regering. Sedan 2001, när de fick sitt egentliga genombrott, har de varit ett stödparti och fått egentligen styra landets migrationspolitik till och med 2011 när borgerliga blocket förlorade valet.  De har dessutom inte lidit av det i opinionen förutom i valet 2011, när de gick bakåt något.

I valet som avgjordes för några veckor sen blev de det största borgerliga partiet med över 20 procent av rösterna. Det talades då om att de nog måste gå in i regering nu med tanke på partiets storlek och därmed inflytande. Så blev det inte. Venstre, valets stora förlorare, bildar ensamt regering och precis som vanligt kommer de behöva stöd av DF så väl som de andra två borgerliga partierna.

Det här visar hur man via sin storlek och via andra partiers, för all del, oförmåga att hantera partiet – kan få inflytande utan att få några statsrådsposter i regeringen. Dessutom tar man mindre risker. Det enda ansvar man har är de överenskommelser man når med regeringen. Vissa tycker säkert det är att fly från ansvar och det är det delvis när man nu gör ett så bra val, men samtidigt kan man med rollen som stödparti till stor del både äta kakan och ha den kvar.

Det är nog en lärdom SD lär titta på om den dagen visar sig komma.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s