Nej, Sanders ligger inte bakom Clintons vänstersväng

Bernie Sanders, den oberoende senatorn från Vermont och den enda socialisten i kongressen, får allt mer uppmärksamhet. Hans kandidatur har till och med nått svensk media och så sent som idag hade Sveriges Radio ett reportage om hans valkampanj.

Det är häftigt på många sätt att en 73 årig politiker som är öppen med sina socialistiska värderingar får sådant genomslag med förslag så som höjd minimilön, gratis skola, reformera Wall Street och så vidare. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte i första hand beror på Bernie Sanders själv. Visst vore det häftigt om en oberoende senator kunde vrida samhällsdebatten, det demokratiska partiet (som han fram till i april inte ens var medlem i) och Hillary Clinton till vänster, men så är inte fallet även om det är förståeligt att hans supportrar tror det.

Kanske det främsta skälet är att Demokraterna som parti förändrats under de här åtta åren. Barack Obama må ha sin del i det här men ur hans skugga kom också en kritik mot Wall Street ledd av bland andra Elisabeth Warren och ökad fokus på en ny ekonomisk politik och välfärdspolitik.  Bernie Sanders roll har givetvis inte varit helt i skymundan men som oberoende senator och inte ens medlem i Demokraterna har man begränsat inflytande. Eller som Greg Sargent på Washington Post skrev för ett tag sen:

Just as we’ve seen on cultural issues, the Democratic Party has shifted on economic issues, too. Compared to the foreign-policy-focused Bush years, the post-crisis Obama presidency has brought about a deepening focus among Democrats on the nuances of economic, fiscal, and social welfare policy, and a deepening appetite for a serious debate over them. In that context, it’s understandable that there is a lot of uncertainty about Clinton’s positions and instincts, and a demand that she fill them in. But that’s okay. That’s what the process is for.

Det finns inget tydligare exempel på att partiet förändrats än Hillary Clintons presidentvalskampanj den här gången. Hon låter som Warren och Sanders, för den delen, när hon pratar ekonomisk politik. Dessutom, i takt med den så kallade ”Obama koalitionen” som hon hoppas kunna bygga vidare på, ingår att ställa sig bakom odokumenterade att få medborgarskap så väl som stödet för samkönade äktenskap. Två frågor som USA som land också mer och mer kommit att acceptera.

Den som är Bernie Sanders sympatisör kan gott säga att Demokraterna i mångt och mycket kommit ikapp honom, efter att han pratat om de här frågorna i 50 år. Och så är det förstås till viss del. Eller Elisabeth Warren som de senaste åren mer än någon annan blivit ett språkrör för allt fler demokrater. Det går till och med att argumentera för att de, oavsett vem som vinner primärvalet, vunnit.

Men, slutligen. Det är inte Bernie Sanders som tvingar Hillary Clinton till vänster även om han kan ha sin del i det. Det är partiet som sådant och någon som Elisabeth Warren.

Bernie Sanders är alltså relevant nu för att de frågor han tycker är viktiga ser även demokratiska väljare som allt viktigare. Inte nog med det fångar han upp många av de väljare, precis som 2008, som inte litar på Hillary Clinton.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s