Nej, det finns ingen Annie Lööf-effekt

På söndag är det val och tills dess får vi stå ut med fler enskilda mätningar än vanligt. Idag fick vi en från Aftonbladet/United Minds som Aftonbladet rapporterade om. Av vad vi kunde utläsa av den har skillnaden mellan blocken sjunkit och det skiljer nu bara fyra procent.

Om man däremot utgår ifrån Svensk Opinion och Poll of polls som sammanställer alla mätningar är avståndet mellan blocken större. Det skiljer där istället åtta procent.  Det man dock kan se, vilket får ses som en trend, är att skillnaden så sakteliga minskar.

Nå väl, nog om det. I samma mätning som Aftonbladet redogjorde för går det även att se en ökning för Centerpartiet som i den mätningen får över sex procent. Det är dock fortfarande en mätning, notera det. Aftonbladet mäter även den personliga populariteten hos partiledaren och där har Centerpartiets partiledare, Annie Lööf, blivit allt populärare och får 22 procents stöd.  Det ledde givetvis till en sådan här rubrik:

Lööf-effekten

I en mätning har Centerpartiet lyft och i en mätning har populariteten för deras partiledare också stigit. Det kallas en ”effekt”. I poll of polls får Centerpartiet 5.2 procent av rösterna. I valet 2010 fick dem över sex procent. Om man sammanställer opinionsläget ligger alltså partiet under valresultatet med en procent lite drygt. Det är det enda rimliga måttet att utgå ifrån för att få en bild av opinionsläget. 

Givetvis har Centerpartiet gjort en god valspurt som det ser ut. Det var exempelvis inte alltför längesen partiet låg runt fyra procent tillsammans med sin allianskollega Kristdemokraterna.

Men det finns ingen riktig Annie Lööf effekt att tala om. Hon har gjort det bra även fast hon ljuger värre än någon politiker hos alliansen. Och visst, kanske hon till och med är den största orsaken till att Centerpartiet har stabiliserat sig i opinionen.

Aftonbladet vill ha klick, så klart. Därför gör dem så här. Men det går inte att tala om en effekt när partiet, trots en enskild mätning, ligger under valresultatet 2010. 

Att göra det ger väl i bästa fall en bra rubrik. Men inte mer än det. 

 

Kriminalpolitisk populism med Willie Horton-reklam och Beatrice Ask

Tidigare i veckan skrev justitieminister Beatrice Ask (M) med sina allianskollegor om hur de skulle verka för hårdare straff för narkotikabrott. Just hårdare straff har varit den här regeringens mantra i kriminalpolitiken och egentligen det enda de föreslagit. Det är alltid populism som går hem hos de som röstar. Med det sagt, visst kan det finnas skäl att höja straffskalan på vissa brott men att ha det som enda idé är bisarrt. Och om man är emot blir man anklagad för att stödja mördare och andra smickrande människor. Dessvärre är Socialdemokraterna inte mycket bättre i frågan men det är en annan diskussion. 

Men i alla fall, debattartikelns slut är det intressanta. Ask med fler avslutade nämligen artikeln så här:

Grovt kriminella i den organiserade brottsligheten ser nog gärna att en ny rödgrön regering tar över efter höstens val.

Det här fick mig osökt att tänka på Willie Horton-reklamen i 1988 års amerikanska presidentval som George Bush (den äldre)-kampanj sände för att sätta dit Demokraternas kandidat, Michael Dukakis. Han var nämligen mot dödsstraff och Horton då en flerfaldig mördare och våldtäktsman. Den korta filmen påstod att Dukakis dels ville släppa ut honom tidigt men samtidigt ge honom permissioner i veckorna och att han under en sådan tid gick och bland annat våldtog sin fru. Det här är givetvis bisarra anklagelser så väl som extremt ful kampanjmetod och anspelar dessutom på ras, men den gick hem.

Det är dessutom så man ofta bemöts om man automatiskt inte svarar ”hårdare straff” på frågor som rör kriminalitet. Därför går det också att dra likhet mellan Ask och Bush-kampanjen för precis som de gjorde, varnar nu alliansen med Ask i spetsen för att de grovt kriminella kommer glädjas om de rödgröna vinner valet. En bisarr anklagelse på alla sätt.

Men det gör detsamma, än mindre att högre straff är kontraproduktivt och att vår narkotikapolitik havererat så till den grad att den kostar liv och det sista som då behövs som nu Ask med fler föreslår, är hårdare straff. 

Populism fungerar. 

Det som får lida är svensk kriminalpolitik som faktiskt förtjänar mer än tröttsam smutskastning och populism som lösning på allt. 

Borg, Björklund och Lööf kommer ut som socialister

Igår kom Annie Lööf, Anders Borg och Jan Björklund ut som socialister på bästa sändningstid. I Aktuellt igår intervjuades de tre ministrarna och talade engagerat om hur de är emot uppköpet av Astra Zeneca och gör allt för att stödja företagets ledning. Bakgrunden till det är att regeringen fattat ett beslut om att vara emot uppköpet. Finansminister Anders Borg sa bland annat så här om uppköpet igår:

Det är ytterst ovanligt att den svenska regeringen gör bedömningar om företagsaffärer, men det finns ett antal särskilda omständigheter här. Det finns väldigt starka samhällsintressen involverade. Vi lägger väldigt stora resurser på medicinsk forskning, en betydande del av den svenska medicinska forskningen ligger hos Astra Zeneca. Vi är oroliga för att Pfizers affärer är väldigt mycket upplagt utifrån skatteplaneringshänseenden

Det finansministern sa mellan raderna var att det företag som vill köpa upp Astra Zeneca i första hand gör det för att de vill tjäna pengar (därav skatteplanerarkommentaren). Wow. Vilken insikt. En moderat finansminister erkänner att företag nog i första hand vill tjäna pengar utan samhällelig hänsyn.

Näringsminister Annie Lööf fortsatte sen:

Några andra verktyg har inte regeringen. Men det finns anledning att diskutera om inte EU:s regelverk borde ändras så att samhällsekonomiska effekter skulle kunna vägas in vid stora köp.

Oj. En centerpartist sa indirekt att företag mest vill tjäna pengar och inte bryr sig om det andra speciellt mycket, så som arbete för människor och leverera en samhällelig vinst för medborgarna. För att minimera den risken krävs det nog regelverk (!).

Anders Borg och Annie Lööf utvecklade sedan sina invändningar i en kommentar till Svenska Dagbladet:

En placering långt bort ökar risken för personalnedskärningar, enligt Lööf.

– Det är så klart väldigt oroande när man ser en karta från Pfizer där Sverige inte ens finns med, tillägger hon.

Hon pekar även på att Pfizers bud är skattemässigt motiverat, vilket hon tycker visar att den svenska forskningen och jobben är en bricka i ett skattemässigt spel.

Astra Zeneca är även en viktig källa för svenska skatteintäkter, enligt Lööf, som säger att regeringens kritik mot upplägget har tre beståndsdelar.

– Forskningen, jobben, men också skatteintäkterna.

Anders Borg varnar för affärer som har ett stort mått av skatteupplägg som drivande motiv.

– Det vi nu ser är en fientlig process där ett väldigt viktigt skäl för affären förefaller att vara ett skattetekniskt upplägg, säger han.

Det skattemässiga motivet gör även att affären måste avslutas före årsskiftet, då amerikansk lagstiftning ändras och möjligheten att använda obeskattade reserver utomlands inte kan användas på samma sätt av Pfizer.

Skatteupplägget gör även att trycket på personalminskningar ökar, enligt Borg, som pekar på att Pfizer gjort personalnedskärningar på över 100 000 personer efter tidigare förvärv av bland annat Wyeth och Pharmacia.

Det verkar alltså inte bättre än att den borgerliga regeringen går all in på en protektionistisk linje, då de är oroliga för att det där andra företaget kommer förstöra det Astra Zeneca byggt upp genom att bara vilja tjäna pengar på bekostnad av allt det andra. Vem blir först att anklaga dem för protektionism och stängda gränser?

Nu väntar vi bara på att Björklund, Lööf och Borg ansöker om medlemskap i Vänsterpartiet.

Det är inte varje dag en borgerlig regering inser att företag, framför allt, drivs av en vilja att tjäna pengar och de kommer göra allt för att maximera vinst.

Hej centern. Här är några grejer ni borde göra för att… inte skrämma bort alla väljare

Det finns inget enkelt sätt att ta sig ur en kris. Det gäller i vilken kris som helst. Men kanske i synnerhet gäller det ett parti som sedan valet 2010 vandrat längre och längre närmare riksdagsspärren och förbi den. Jag pratar om Centerpartiet, detta tragiska exempel på ett parti som verkligen inte kan göra någonting rätt längre. Ett parti i kris behöver inte alltid göra saker rätt för att det ska vända, men de behöver undvika misstag. Centerpartiet har misslyckats med allt.

Vad är då riskminimering? Jo, till exempel en så enkel grej som en sakfråga. Betänk att en fråga kommit upp på dagordningen. Varje parti vill, förstås, agera så bra som möjligt utifrån det. De föreslår olika saker och så vidare. Här gäller det att hamna rätt. Jag pratar om frågan om vinster i välfärden, för er som inte förstått det. Den frågan blev alltmer aktuell förra året, då skandaler uppkom. Vänsterpartiet, exempelvis, var tidigt ute (redan i valet 2010) och pratade om privatiseringarnas konsekvenser. De tog emot frågan med glädje. De hade en konkret lösning: Förbjud vinster i välfärden. De profilerade sig och fick utrymme. Men vet ni vad de lyckades med mer? De lyckades, på sätt och vis, vända debatten. Allianspartierna, som Folkpartiet och Moderaterna, började mumla om långsiktighet för riskkapitalister och vinsbegränsning. Kvar blev centern. Vad gjorde dem? Jo, de tog den mest extrema positionen. Åt fel håll. Annie Lööf gick stolt in i debatter och pratade om ”valfrihet” och fri dragningsrätt på skattepengar. I intervjuer har hon ÄNNU stoltare berättat över sin kamp i frågan, och hur hon kommer vinna den. Ett krisparti, lett av Annie Lööf, valde alltså den helt otroliga positionen att i princip ensamma stå och vifta tillsammans med extremliberaler – om fri dragningsrätt på skattepengar.  Detta trots att det finns ett enhetligt motstånd mot vinster i välfärden

Här går det givetvis, för den som vill, att beundra Centerpartiets vilja att stå upp för en så inpopulär linje. Men att som krisparti ge sig in i en sådan fråga, med den positionen, är lite som att be om att dö ut.

Som sagt, gör inga misstag och spela säkert. Hellre att som krisparti ligga lågt, mys lite med allianskollegorna och gör gemensamma utspel istället för att ta ställning tvärtemot svenska folket. Det är knappast så att partiet har råd att j*vlas ännu mer med folket i fråga.

Det finns fler grejer att göra. Var TYDLIG. Kom med konkreta genomförbara förslag som faktiskt folk kan uppskatta. Och nej, avskaffa LAS och sådana grejer tillhör inte det. Det är liberalfum och kommer aldrig gå hem någon annanstans. Med tydlighet menar jag inte heller Annie Lööfs talespunkter om vad mycket fantastiskt Centerpartiet gjort (vi kommer dit) eller att håna oppositionen för att de inte sitter i regeringen.

Det här hör ihop med föregående, men profilera er. Nu kommer vän av ordning invända och påtala hur Centerpartiet är ”alliansens gröna röst” och är super,superbra på miljön. Visst, okej, visa det. Visa väljarna. Numera går det mest att visa tvärtom, hur mycket partiet har vikit ner sig i miljöfrågor och snarare skadat miljön. Men i alla fall, välj en annan fråga där partiet inte avskyr er. Kom med realistiska förslag. Partiet vill vara ett parti för småföretagen. Det är ingen jättehipp fråga för alla, men enligt den här undersökningen finns det potential. Den har dock något år på nacken, men ändå. Här måste vi jobba långsamt och metodiskt. Ändå en fråga där partiet inte blir utskrattade i av väljarna. Det finns ett halmstrå att plocka här.

Så här måste man jobba, lugnt och sansat. Givetvis räcker inte högt förtroende hos småföretarna för att klara riksdagsspärrarna. Det krävs mer. Vad krävs mer? Hitta en annan profilfråga, kom igen nu, jobba järnet. Fokusera. Konkret ska det vara. Om inte Annie Lööf klarar av den uppgiften, får ni skicka någon annan.

Till sist då. Centerpartiet har suttit i regering i snart åtta år nu. Det är dags att tala om vilken roll man spelat där. Moderaterna har succesivt ätit upp varje parti och där senaste offret är Folkpartiet. Vad har man åstadkommit? Konkret. Tydlighet. Kom ihåg. BEVISA att det betyder något att ha Centerpartiet i regering, och att det inte bara är en dörrmata för Moderaterna.

Vi är i mars nu. Hitills har Centerpartiet gjort allt fel.

Om partiet börjar göra saker mindre fel, eller i alla fall spela säkert,  kanske partiet överlever riksdagsvalet. Men bara kanske.