Var tacksam – Annars kanske stödet för rasisterna ökar

Inför nationaldagen skrev Somar Al Naher på Aftonbladets ledarsida hennes upplevelser om att komma hit från ett annat land och en utdragen asylprocess. Hon landade någonstans i att en ursäkt vore lämpligare än en ceremoni. Det ledde till en bisarr och på många sätt motbjudande hatstorm mot henne. Dårhögern och rasisterna gick i gemensam kraft ut och ville ha ut henne ur landet å ena sidan, samtidigt ville de att hon skulle vara tacksam och tyckte hon krävde en ursäkt. Till och med vice talmannen, Tobias Billström som visserligen inte är känd för att vara anständig gav sig in i det, och tyckte att hon borde vara tacksam.

Men ingenstans i texten står det något om att hon krävt en ursäkt. Fast det har inte spelat någon roll. Det borde finnas även sakliga invändningar mot texten. Tyvärr har ingen kritik hittills mot texten varit av sådant slag. Men en kritik som fäste min uppmärksamhet var människor som skrev hur hennes åsikter ökade stödet hos rasisterna och någonstans springer deras ärende.

Det är en intressant tanke. För här har alltså någon som flytt för sitt liv till ett nytt land skrivit en kontroversiell text där hon kritiserat sitt nya land, och deras asylprocess. Hennes upplevelser alltså. Nu blir det alltså den personens ansvar att ett parti som ifrågasätter hennes existens, ökar.

I förlängningen blir det alltså så att nya svenskar som kommer hit ska passa sig och kanske inte tycka och tänka så förbannat mycket. De kan ju gynna ett rasistparti som vill ha bort dem ur landet.

Daniel Swedin, ledarskribent på Aftonbladet, formulerade det allra bäst.

Vart vi hamnar är att människor får komma hit men ha helst inga egna åsikter, eller i alla fall inga som kan väcka debatt.

Och var bara tacksam.

Det blir ett effektivt sätt att för all framtid exkludera människor från andra länder och alltid få dem att känna ett mindervärde.

Ett bra initiativ med bitter eftersmak

I en höger där det tyvärr blivit allt mer rumsrent att attackera invandringarna för att på något sätt visa att man menar allvar med integrationsproblematiken, och således legitimerar Sverigedemokraterna och andra extrema högerrörelser, så är Migro.se ett lovvärt initiativ som istället vill diskutera fördelar med mångfald och invandring. Ett väl värt försök som förtjänar respekt. Men dessvärre stannar det delvis där. Migro är som jag förstår det,  i synnerhet en rörelse för liberaler såsom Johan Norberg som jag förövrigt har stor respekt för, och Fredrik Segerfeldt. Jag tror inte att vara liberal är ett krav utan just synen på fri rörlighet man bör dela, men rörelsen verkar också komma in tråkiga hjulspår som nyss nämnda Fredrik Segerfeldt är expert på, nämligen att ge sig på facket. Han har en vana att nästan kalla dem främlingsfientliga och tycker till och med vänstern är det, delvis. Detta för att han förespråkar fri invandring, inget fel i det, tvärtom – men då är han också emot välfärdsstaten som sådan och kollektivavtal. Således säger han till invandrare som kommer hit, och söker lyckan ”välkommen och skaffa ett jobb” för att sen sedermera bli utnyttjad av en undermålig lön som blir svår att få livet att gå ihop med. Hans argument för det är således att människorna ändå med största sannolikhet får det bättre här än där de kom ifrån. Låga löner och utnyttjande av arbetskraft ursäktas alltså med att det är må hända värre i dess hemländer. Och de som i fråga sätter Fredrik Segerfeldts världsbild och hans sätt att vilja utnyttja människor jämförs med extremhögern, trots att vänstern i alla tider slagits mot extremhögern och för invandrare. Återigen har vi dårhögern, som Segerfeldt nästan verkar vara en grundare till.

Det betyder inte att hela organisationen delar den synen som sådan. Givetvis inte men det ger en bitter eftersmak att en så lovvärd sida ger utrymme för människor som vill krossa välfärdsstaten och kollektivavtalen för att sedermera låta människor komma hit och bli utnyttjade.

På så sätt gör sidan nästan mer skada än nytta, trots att syftet från början verkar lovvärt och förtjänar respekt.