Erik Hamrén svarar utan att svara

Erik Hamrén har idag svarat på kritiken han fick igår. Eller det var vad jag trodde. Sanningen är ju att han inte svarade överhuvudtaget. Hans ”svar” består i en familjeberättelse om att han absolut inte är rasist och alltid kämpat mot sådana krafter. Det var inte vad kritiken handlade om. Kritiken handlade om bristen på omdöme att posera med några rasister. Pia Sundhage visade direkt efter att hon förstod det. Det gjorde inte Erik Hamrén då.

I hans svar idag trodde jag att han hade förstått, men återigen lyckas han missa det uppenbara – hans egen brist på omdöme utan går snabbt vidare efter att ha i förbifarten nämnt det med ”den kritiken får jag ta”.

Att han inte är rasist visste vi då och det vet vi fortfarande nu. Vad vi däremot fortfarande inte vet är om han faktiskt förstår att han agerat omdömeslöst. Alltså, det kritiken handlade om.

Av hans svar att döma är svaret ”nej” och får nästan ses som ett slags rekord i att faktiskt inte förstå någonting alls.

Landslaget är inte vad som helst

Det ska vara en ära att spela i det svenska landslaget. Ingenting annat. Man har aldrig någon rättighet att bli uttagen i landslaget. Det är således inte som att spela i ett vanligt klubblag, vilket man som spelare ifall man är professionell, ser som sitt arbete. Jag gissar att de allra flesta av oss ställer upp på den skiljelinjen. Det är alltså INGET straff (tack Elena för att du hittade rätt ord) att inte bli uttagen i landslaget. Landslagsspelare ses också i högre grad som hjältar och förebilder för unga. Vilka signaler sänder det svenska fotbollsförbundet (SVFF) då ut om man kort efter en dom tar ut en spelare som är dömd för sexuellt utnyttjande av barn? Jag pratar om Miiko Albornoz, ytterback i Malmö FF. Han har inte blivit uttagen ännu, men han kan bli snart och enligt många är han tillräckligt bra. När det begav sig var Alexander Gerndt aktuell för landslaget. Detta kort efter att ha blivit dömd för att ha slagit sin fru. Jag menar att dessa inte bör sätta sin fot i landslaget inom överskådlig framtid. Landslaget är mer än en ”andra chans” (vilket jag tror på) och det är inget jobb som man givetvis har rätt att återgå till när man blivit dömd och avtjänat sitt straff. Sedan kan man förstås i fråga sätta Malmös lite väl gulliga behandling av Albornoz kort efter dennes dom, men det är inte poängen.

Hela poängen är att landslaget är mer än ett gäng spelare som måste prester just då och då. De är förebilder, de ska företräda det svenska landslaget. Det är ändå något viktigt. Och det innebär att man, om man ska representera landslaget, bör ha något slags omdöme. Det är (nehe) både omdömeslöst och vidrigt att utnyttja en 14 åring sexuellt (Albornoz) och slå sin fru (Gerndt). Det innebär att jag faktiskt skiter i om de båda spelarna är så pass duktiga att de skulle platsa i landslaget för det finns något viktigare. Det som är viktigare är att svenska fotbollsförbundet sätter ramar och några regler och ser längre än ”de är duktiga fotbollsspelare”. De har, vilket de kanske inte förstått, ett ansvar för vilka signaler de sänder. Vad säger det till ungdomar om deras förebilder är välkomna i landslaget kort efter att de slagit sin fru eller sexuellt utnyttjat ett barn? Dessa brott är inte heller, i min värld, vilka brott som helst.

Jag kan tycka det är ganska grundläggande att ha någon slags helhetssyn. Jag begär det inte av Erik Hamrèn (honom förväntar jag mycket lite av generellt), men faktiskt tycker jag man kan begära det av det svenska fotbollsförbundet.  Om inte annat kan jag tycka att de borde börja med det. Ett steg är kanske i allt byråkratiskt trams upprätta någon slags etisk ansvarig.  Jag har några nummer om de nu skulle behöva hjälp med att hitta rätt person.

Normer – så funkar de

Jag har efter den här fantastiska texten av fina Elena funderat lite kring det där med ”sköna killgäng”.  För det första handlar det om normer så otroligt institutionaliserade att de är svåra att bryta. Normer som satt sina spår i generationer och där män på något sätt alltid varit utgångspunkten, och kvinnor ska se så bra ut som möjligt och bli i första hand bedömda utefter det. Men framför allt, de ska behaga mannen. Vi bör dock i första hand förstå normen utifrån att den bara finns. Den fungerar lite som, för att ta ett tydligt exempel, att vi alltid dricker kaffe på morgonen (inte alla, men många). Det är något vi gör bara, utan att reflektera över det. Det är så självklart att vi bara gör det. Det är kanske inte världens bästa exempel, men jag tror det fångar lite vad det handlar om. Detsamma gäller egentligen den där jargongen killar kan ha gentemot tjejer, som just Elena tog upp. När hon ville följa med och se sin idol Kim Källström spela, och killarna frågor retoriskt att han är rätt söt. För det är ju så det är. Tjejer kan inte vara intresserad av fotboll för att de tycker om själva fotbollen, utan de måste tycka en spelare är söt. Det handlar också om normer, en stereotyp bild att tjejer inte kan något om fotboll eller tycker om, utan hellre ska leka med dockor (de blir ofta uppfostrade så).  Eller något som uppfattas som det där stereotypa, det tjejer ska göra. Medan killar förstås ska leka med bilar och gärna spela eller i alla fall gilla fotboll.  Det är normer som är svåra att bryta, men som framför allt är hämmande och nedsättande gentemot kvinnor – så väl i fotbollsvärlden som ute i samhället.  Jargongen som killar har är uttryck för dessa. Alla killar har inte den, men många har. Alla gånger handlar sättet de pratar inte om att försöka nedvärdera kvinnorna, även om konsekvensen blir det. Snarare så har de alltid pratat så här, och tänker sig inte för. De tänker inte för vilka konsekvenser det för med sig, eller hur de genom sitt sätt att prata förminskar kvinnan. Innebär det att de står fria från ansvar? Nej, givetvis inte. Alla har ett individuellt ansvar, men vi är samtidigt styrda av normer. Hur lätt är det till exempel för en kille i ett kompisgsäng med det sättet att prata att säga ifrån? Förmodligen otroligt svårt. För det handlar om grupptryck och det handlar om att passa in och vara en del av ett sammanhang.  Om alternativet är att säga ifrån och bli utfryst, eller att bita sig i tungan väljer nog de flesta det sistnämnda.

Vi alla är offer för normer på något sätt, vare sig vi vill det eller inte. Så är det. Det viktiga är att på något sätt försöka bli medveten om det och fundera kring ”hur pratar jag med mina kompisar om kvinnor?”. Då kan den tillsynes oskyldiga jargongen och på sikt även normerna förändras.  Och det är inte lätt. Normer förändras eller förflyttas knappast på en dag. Men man kan ju faktiskt försöka om det de facto kan bidra till att kvinnor så fort de vill gå med på fotboll, spela, eller är intresserade slipper få frågan vems pojkvän de råkar vara eller vilken spelare som är snyggast och INTE bli betraktade som ett sexuellt objekt i första hand. Utan istället kan betraktas som människor värda respekt, precis som vi män som vill gå på fotboll.  För att de älskar fotboll.

Tramsigt, City-redaktionen på SF

Jag är en stor fotbollsfantast och besöker med jämna mellanrum Svenskafans för att läsa om det senaste om mina favoritlag, eller intressanta krönikor. Oftast är det läsvärda och mycket intressant läsning, men ibland är det också lågvattenmärken. Som idag, efter Manchester-derbyr, där United gick segrande med lite tur och mycket effektivitet. Jag är den första att, som United-supporter erkänna det. Och jag har inte, så klart, något till övers för City (rivalitet, you know). Men jag tycker att det finns rätt och fel forum att om man vill, och tycker man får ut något av det, uttrycka sitt förakt mot enskilda spelare i motståndarlaget eller laget som sådant. Sedan kan man diskuter nivån och när gränsen är nådd, förstås. Jag kan tycka att den gränsen är nådd, när City-redaktionen och en medlem av den, skriver i matchrapporten som ska vara en skildring av matchen- att United är en ”förort” och ”scums”. Detta, alltså, i en helt vanlig matchrapport. Jag kanske är känslig och rentav löjlig, men jag kan tycka att i en matchrapport så ska man skildra just MATCHEN och hur den såg ut, inte kalla motståndarlaget, rivaliteten till trots okvädningsord. Det kan jag tycka är en bra tumregel. Jag har all respekt för att City-supportrarna är arga en dag som denna, jag och många United-supportrar har varit i samma sits många gånger. Men när man är arg och uppe i varv, kanske iden inte är den bästa att skriva en matchrapport, där man låter ilskan rinna iväg och kallar motståndarlaget okvädningsord. Tänk om en artikel, i någon av de större tidningarna innehöll det av någon journalist. Nej, vi ska inte jämföra Svenskafans och riktig journalisitsk i den meningen, men jag kan ändå inte låta bli att tycka det är en säregen låg nivå, att i en matchrapport uttrycka sig så.

Visst är det okej att hata United, jag vet att många gör det, i synnerhet City-supportrarna. Men låt då det hatet och hatet mot spelarna, om det nu känns som om det är något som måste ut – komma ut i forumet eller krönikor. För där är det fritt, fritt att uttrycka sin åsikt och klacka ner på vem man vill. Dock tveksamt om det är så bra idè ifall man vil bli tagen på allvar, att inkludera ord som ”scums”…

På en sida, där man skriver om sitt lag, kan jag tycka att man kan kräva en högre nivå än en dagis/tonårsnivå, där man kallar ett lag som man hatar för fula ord. I en matchrapport, dessutom.

Det är ovärdigt. Och tramsigt.

 

 

Återigen: Det är mottagaren det handlar om framför allt, ingen annan

Jag blir alltid lika imponerad av hur de som med stor sannolikhet aldrig blivit utsatt för rasism, tar sig rätten att tala om hur ett utryck som Bo Hansson i matchen mellan Gefle och AIK sa”inte fler svartingar” inte är så farligt. Vissa tycker det bara sådär är en korrekt benämning. Nåja, de flesta tillhör den där trollhögern som hänger på rasistsajter som Avpixlat, men ändå. Bo Hanssons kollegor och vänner har gått ut och försvarat hans kommentar. Deras argument ”han är inte rasist och gammal”. Med gammal menar man att på hans tid var det inga problem att uttrycka sig så. Absolut, så var det säkert. Problemet är att vi numera lever på 2000-talet, inte 40-talet, vilka många av oss är tacksamma för. Det medför ett ansvar av hur man uttrycker sig och om man är en offentlig person måste man således anpassa sig till dagens samhälle. Nej, Bo Hansson är inte rasist, det har ingen påstått, men han uttryckte sig olämpligt-  i generaliserande drag. Varför blir då folk upprörda? Jo, han generaliserar och dessutom om vi är medveten om historien när det gäller svarta människor och dess rättigheter, behöver man inte veta mycket mer. Det är en över och underordning. Även de vill behandlas som individer, inte utifrån raser eller hudfärg. De vill behandlas utifrån hur dem är som människor. Även vita människor om vi nu ska benämna saker så, är inte likadana. Alla är unika. Och har namn.

Är det verkligen för mycket begärt att alla människor, oavsett härkomst behandlas utifrån hur de är som individer. Och inte för att de, som Bo Hansson anspelade på ”svarta”? För ja, trott eller ej, dessa ”svarta” har också namn. Precis som du och jag.

Bo Hansson menade säkert inget illa, men det är inte upp till honom att avgöra hur farligt det är. Det är upp till de människor han vänder sig till och som känner sig träffade, ja kränkta.

Fråga dem. För det är vad det alltid måste handla om. Inte vad du eller jag må tycka är ”löjligt” eller ”uppförstorat”.

Snälla, glöm inte det.

Lästips: Expressen

Den här sanslösa domarkåren

Jag borde inte skriva ett inlägg i ren ilska precis efter att en domare för jag vet inte hur många gånger i ordningen, avgjort en fotbollsmatch. Men jag gör ett undantag. Nyss avslutades skånederbyt. Sevärd fotboll med mycket känslor, förstås och där allt skulle vara i sin ordning om inte han som på något sätt ska skapa ordning- förstör allt. Igen. För jag vet inte hur många gånger. Vi börjar i rätt ände. En bit in i första halvlek, så blev HIF:s anfallare Djurdic nerdragen av Pontus Jansson som siste man. Det borde varit rött kort, frilägesutvisning som det heter i regelboken. Istället blev det ingenting. NADA. Sen en bit in i andra halvlek tog Helsingborg ledningen efter en målvaktstavla. Men i slutskedet så fick Malmö då sin kvittering. Detta efter en hörna som inte skulle varit en hörna. Det skulle varit inspark. Två missar, två fatala missar av domaren så här långt.  Men det slutar inte där. I slut minuterna tog bollen på en Malmö hand i straffområdet. Handen var inte till kroppen, utan utanför. Domaren kunde med fördel dömt straff. Han gjorde det inte.

I förra matchen fick Malmö en straff skänkt från ovan som gjorde så att de kunde bärga trepoäng borta mot Åtvidaberg. När HIF mötte AIK kunde inte domaren avgöra om bollen, som var en meter över linjen, var inne eller inte.. Detta är bara några exempel av en domarnivå, en domarkår som är så sanslöst dålig. Som avgör match. Och som fortsätter att göra det. Detta gäller inte, för att tydliggöra enbart HIF, långt i från –  utan nivån överlag har varit för låg och för dålig. Jag bara tog deras matcher som exempel, den här gången.

Det är lätt att tappa hopp och entusiasm inför svensk fotboll när man ser dessa domare med jämna mellanrum, göra så här fatala och kostsamma misstag.

Snälla, SVFF. Gör något. Det här håller inte.

AB

SVT utklassade TV4. Det hade vem som helst gjort

TV4:s uppställning det här EM.et har varit intressant, om vi nu bortser från all reklam, som deras sändningar uteslutande har bestått av. De försökte göra ett eget koncept med att ha en studio vid något slags torg, där supportrar samlas för att se matchen. Till skillnad från SVT, som valde en biograf med supportrar på plats. Ett lovvärt initiativ och inte mycket att gnälla på. Sen då, experterna? Om TV4 med att anlita Henrik Larsson och Caroline Seger menade att de vill att TV-tittarna ska somna under studiosnacket, så hittade dem ju verkligen rätt. Henrik Larsson, en helt fantastisk fotbollsspelare hade ett sådant oengemang (alltså, det han utstrålade) och var så tråkig, att jag trodde jag dagdrömde när jag de få gånger jag stod ut att lyssna på honom. Caroline Seger likadan, nästan en sämre tvilling till Larsson. Även hon en bra spelare, men som rätt tidigt när Sverige åkte ut deklarerade att hon inte längre bryr sig om EM. Nej, så bra då. Vad gör du där då? Det går inte ens om man riktigt försökte hitta några mer tråkiga och oppasande experter än firma Larsson/Seger. Det är inte deras fel att de inte på något sätt passar i rollen som experter, det kan dock vem som helst se. Och det kan man tycka att TV4 borde ha sett. Lägg därtill Bojan som varken gjorde från eller till. Uruselt. Den enda som kanske kommer undan helhjärtat är väl Anna Brolin som jag tyckte skötte sig helt okej, men det är svårt när experterna får vem som helst att somna. SVT hade något annat, de satsade på engagemang (slå upp det ordet, TV4). Jag var från början tveksam till Daniel Nannskog men har efterhand fått revidera min uppfattning. Jag tycker inte han är optimal, men han är riktigt bra. Han visar engagemang och är tydlig. Johanna Fränden likaså, otroligt kompetent och träffsäker. SVT lyckades med andra ord, för jag vet inte hur många gånger i ordningen, utklassa TV4.

Och de behövde inte ens anstränga sig. En död mus slår till och med Henrik Larsson och Caroline Seger i expertrollen. Det mesta slår faktiskt en sändning som nästan uteslutande består av reklam. Vad har vi då lärt oss av detta? Låt inte TV4 ha några som helst rättigheter till nästa stora fotbollsevennemang.

De förstör bara festen.